VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Lite för högt tempo…

Ibland rullar livet på i ett lite för högt tempo känner jag. Du vet när man bara springer på utan att reflektera. Man är överallt och ingenstans och till slut så orkar man knappt bestämma vad man ska äta till middag. Minsta lilla beslut känns som världens viktigaste och när något kommer in oplanerat från sidan blir det lätt att man får kortslutning. Där är jag nu och det är inte alls en skön känsla. Därför har jag bestämt mig för att veckorna fram till semestern ta det så lugnt som det bara går. Inte fylla kalendern med saker varje kväll utan känna efter hur dagsformen känns och utefter den bestämma om man ska göra en kvällsaktivitet eller inte. Det låter så enkelt nu när jag skriver det men jag vet att det kommer att vara en utmaning för mig. Ibland önskar jag att jag tog livet lite enklare och att jag inte hade så enormt höga krav på mig själv. Jag tror att det är det som ställer till det för mig. Att jag vill så mycket men tiden och orken räcker inte riktigt till.

Fick ett bra tips av min syster häromdagen som jag tog till mig och verkligen har försökt att följa. Tipset är att inte tänka flera dagar i förväg (eller som i mitt fall flera veckor) utan ta tag i saker när det verkligen behövs. Jag är expert på att ligga steget före så det känns som att min hjärna aldrig får vila. När jag tagit tag i en sak är jag redan på väg till nästa och det säger ju sig själv, det är inget bra beteende. Alla måste någon gång vila från alla måsten, även jag har jag insett. :) 

Så igår när jag kom hem från jobbet gjorde jag något som jag inte brukar. Jag började med att sätta mig ner en stund i soffan och läsa några sidor i min bok. Varvade ner helt enkelt och försökte bortse från alla måsten. Måsten som egentligen bara finns i mitt huvud. För vad spelar det för roll om den rena tvätten inte viks med en gång? Ingen alls märkte jag igår så det här ska bli mitt nya. Att alltid börja med en paus när jag kommer hem och sedan ta tag i det som måste göras. Om det inte kan vänta vill säga, allt behöver ju inte göras på minuten utan vissa saker kan ju faktiskt vänta.


Är så glad att jag kommit till insikt kring detta.  Bara det har gjort att jag inte känner mig lika stressad. Nu återstår det svåra, att ändra ett invant beteende och det är inte det lättaste. Håll tummarna för mig! ❤️

Kram, J

Kommentera (1)

Annons

I en låtsasvärld…

Här om dagen var jag och Rasmus på en så galet roligt event. En kille som vi känner driver ett Virtual Reality bolag där man kan få prova på allt möjligt skoj. Det kan vara allt från höghöjdsupplevelser till rolig 3-kamp eller att man i en värld blir jagad av zombies. Den sista hade jag aldrig vågat göra. Tror på riktigt att jag hade svimmat av rädsla eftersom allt så fort man får på sig ”masken” är så otroligt verkligt. Man glömmer det som är omkring en och dras in i en helt annan värld.

På eventet som vi var på fick man först prova på en höghöjdsupplevelse. Man fick gå in i en ”hiss”, trycka på knappen och ett, tu, tre var man uppe bland New Yorks skyskrapor. Allt var så otroligt verkligt och det kändes som att man var uppe bland molnen. Man skulle sedan gå ut på en planka och den fanns faktiskt på riktigt. Det var bara det att den var på marken men det känns det ju inte som när man går på den och tittar in i masken. Då är man ju på riktigt så galet högt upp att man blir helt skakig. Jag var så otroligt rädd när jag gick där på plankan men ändå klarade jag det. När man kom till slutet skulle man bara ta ett kliv utanför plankan och falla fritt. Man faller ju inte på riktigt men känslan är att man gör det. Så läskigt och härligt på en och samma gång.

Efter att alla fått prova detta var det dags för 3-kamp. Grenarna vi skulle köra var ett rymdspel där man skulle skjuta ner sina fiender och fick poäng där efter. Det var dock inte bara att skjuta utan man skulle också akta sig för att bli skjuten. Man lever sig verkligen in i spelet så för de som tittar och väntar på sin tur blir det också en rolig upplevelse. Man ser ju inte klok ut där man står och duckar och aktar sig för osynliga skott. Så roligt! Den andra grenen var skidåkning. Man skulle åka ner för en backe och akta sig för diverse hinder som kom i ens väg. Jag trodde att det skulle vara ganska enkelt men ack så fel jag hade. Det här var inte min bästa gren om jag säger så. Är dock sjukt nöjd över att jag slog Rasmus. Han är ju en van skidåkare så jag var helt övertygad om att han skulle vinna över mig men icke…sååå glad blev jag för det! Även om jag inte fick så höga poäng så var jag galet engagerad. Det går liksom inte att inte dras med när man hoppar in i VR-världen. Just där och då är man ju i den där skidbacken även om man i verkligheten står på ett vanligt golv i en fastighet på Kungsholmen. :)

Den tredje och sista grenen var pilbåge. I verkliga livet är jag värdelös på denna sport men i VR-världen var jag riktigt bra om jag får säga det själv. :) Det var 8 nivåer och jag tog mig till nivå 7 så det var mer än godkänt känner jag. Tyvärr så förlorade mitt lag 3-kampen men det gjorde absolut ingenting. Vi fick verkligen en rolig eftermiddag tillsammans och jag är så sugen på att göra detta igen. Som en liten bonus fick vi som sista grej dyka ner i havet med en massa fiskar och en enormt stor val. En så fantastiskt fin upplevelse även om det var helt på låtsas.

Är sugen på att föreslå detta för min chef som ett litet event för min arbetsgrupp. Upplägget går ju att kombinera i all oändlighet då det fanns hur mycket olika saker som helst som man kunde göra, vi provade nog bara en bråkdel. Tänker också att detta är det perfekta eventet för en möhippa eller svensexa. Det är sjukt kul, alla kan vara med och man är inte beroende av vädret utan kan genomföra aktiviteten även om det spöregnar eller är jättekallt ute. Kan verkligen rekommenderas. Virtual Reality Events heter bolaget och håller till på Kungsholmen.

Förutom att det var otroligt roligt att få testa på VR så var det också mysigt att jag och Rasmus kunde komma iväg tillsammans. Oftast så blir det ju att vi gör saker var och en eftersom det är svårt med barnvakt men denna gång kunde vi lösa så att bästa Ida och hennes kille Patrik kunde vara med Noah. Alla nöjda och glada!

Kram, J

 

Kommentera (2)

Annons

Boktips!

Jag älskar ju att läsa böcker men efter att jag fick Noah har mina lässtunder prioriterats bort för annat. Har dock saknat läsandet så ett av mina löften inför 2017 var att jag skulle läsa minst åtta böcker under året. Eller just siffran kanske inte var så noggrann utan det viktiga var att komma igång. Visste att om jag bara kom igång skulle resten flyta på. Och så blev det, har läst massor detta år och jag älskar det. För mig är det en sådan total avkoppling och ett bra avslut på dagen. Att läsa några sidor i en bra bok innan man somnar istället för att stirra in i sin telefon (även om jag då och då gör det också). 

Den senaste tiden har jag läst en trilogi av en författare som jag inte läst något av tidigare. Minns inte hur jag kom över dessa böcker men är så otroligt glad att jag gjorde det. Är inne på den tredje och sista boken nu och jag verkligen älskar dem. De är lättlästa samtidigt som de tar upp viktiga och tankevärda ämnen. De får en verkligen att tänka till om vad som är viktigt i livet och jag känner igen mig i Emma som är huvudkaraktären i alla böckerna. Under tiden som jag har läst dessa böcker har jag skrattat och gråtit om vart annat men framför allt fått insikt i hur jag vill leva mitt liv. Och hur jag absolut inte vill ha det.

Blir så glad när jag hittar böcker som berör, som får en att tänka till och som man helst av allt inte vill lägga ifrån sig. Precis så är det med Camilla Davidssons böcker. Jag kan verkligen rekommendera dem alla tre och jag tror att du som jag kommer att älska dem. Ett litet boktips från mig till dig inför kommande sommarsemester. 

Såg precis att det kommer en ny bok av Camilla i oktober, hipp hipp hurra för det! 

Kram, J

 

Kommentera (2)

Annons

Nästa vecka smäller det!

Precis så som rubriker lyder så händer det något stort nästa vecka. Och nej, den stora skrällen är inte att det är midsommar utan något så mycket bättre. Nästa vecka flyttar nämligen min älskade Tobias hem från Kina efter nästan 2 1/2 års bortavaro från Stockholm. Som jag har längtar efter denna dag och plötsligt händer det, nu är den här. På onsdag landar han på svensk mark igen och det ska bli så himla härligt att få ha honom nära igen.



För er som inte följt mig här i bloggen så kan jag berätta att jag och Tobbe lärde känna varandra när vi pluggade tillsammans 2001. Vi delade säng i New York under de sex månaderna vi bodde där och sedan dess har vi följt varandra i med- och motgång. Tobias har kommit att bli en av mina närmaste vänner. Han är gudfar till Noah och när jag och Rasmus gifte oss förra sommaren så var Tobbe min brides man.


Under de 16 år som vi har känt varandra har vi hittat på en hel del bus och tokigheter. Det har varit galna fester på tennisveckan i Båstad, tårar över krossade kärlekar uppblandat med en massa skratt, flams och en och annan Bacardi rasberry shot. Så glad att min äskade vän snart är hemma på svensk mark igen.

Kram, J

Kommentera (4)

Annons

Sommarfest!

I fredags var det dags för Noahs förskolas årliga sommarkabaré. I år var temat hav och Noah hade valt att vara sköldpadda. Världens finaste sköldpadda enligt mig så klart. Alla föräldrar var  utklädda till maneter och oj så många fina och fiffiga kreationer som hade knåpats i hop. Jag hittade manethattar på nätet som jag beställde till mig och Rasmus. Till dem var vi klädda i blått. Jag i min byxdress från Lindex som jag förälskat mig i.


Alla barnen var så otroligt duktiga när de framförde alla sina sånger med små steg och rörelser till. Världens bästa pedagoger har övat, övat och övat med dem. Blev så stolt och rörd när Noah kom ut. Min älskade bebis som nu är en stor pojke.


När förskolechefen höll tal till de barn som ska lämna oss och börja skolan till hösten kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Till varje barn hade de satt ihop ett litet kit inför det nya som väntade till hösten. Det tillsammans med fina ord fick mig att börja gråta. Jag har sagt det förr och jag kommer säkerligen säga det 1000 gånger till; jag är verkligen himla glad över att vi har Noah där vi har honom. Mer engagerande och kärleksfulla pedagoger hade vi aldrig kunnat få. Det de gör för Noah och för oss är ovärdeligt. Som ett tack från alla föräldrar och barn hade vi köpt en korg fylld med godsaker till alla fröknarna. Jag har hittat ett supermysigt ställe alldeles där vi bor som har perfekta små presenter i form av oljor, marmelader, choklad, kolor, gott knäcke…något för alla känns det som.





Efter kabaré och avtackning blev det fest. Korv med bröd till barnen och italiensk buffé för de vuxna. Som alltid hade vi en trevlig stund tillsammans. Vi föräldrar fick tid att sitta ner tillsammans och prata medan barnen sprang omkring och lekte på gården. Som tradition öppnade barnen som skulle sluta upp glasskiosken och bjöd övriga barn på glass med alla möjliga tillbehör. Som varje år blev det en succé. Både glasskiosken och sommarfesten.



Vi var en trött trio som landande hemma sedan. :)

Kram, aj

Kommentera