VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ni är så fina…


Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka för responsen på mitt senaste inlägg. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig att ni är med mig och backar mig nu när jag går igenom en tuff period i livet. Era kramar, fina ord och att ni delar med er av personliga upplevelser betyder så otroligt mycket för mig och hjälper mig att blicka framåt. Tack för det! ❤️

De senaste två dagarna har varit riktigt tunga. Jag sover dåligt och tankarna snurrar i 180. Jag försöker att skingra dem med att sysselsätta mig med diverse saker men det är svårt. Kan liksom inte styra bort tankarna när de kommer. Det är mycket tårar, oro och rädslor. Jag försöker dock tillåta mig själv att vara ledsen. Gråta när jag känner att jag behöver och lyssna på kroppen. Göra det som den säger till mig. Jag tror att det är viktigt. Att inte stoppa huvudet i sanden och köra på som vanligt utan verkligen låta mig själv vara ledsen. Jag jag är verkligen ledsen. Så otroligt ledsen över att detta skulle drabba min älskade fina storasyster.

Och inte bara henne utan även alla vi runtomkring henne, som älskar henne och bara vill henne väl. Att hon ska få vara frisk och må bra. Och så mina syskonbarn. Det krossar verkligen min hjärta att de ska behöva gå igenom denna tuffa resa. Att se sin mamma sjuk och alla tankar som kommer med det. Jag ska verkligen göra allt i min makt för att lindra deras sorg. Finnas där när de behöver mig. Älskar dem som om de vore mina egna barn och gör vad som helst för dem. 

Usch, när jag skriver allt det  här så önskar jag så att det bara är en hemsk dröm. En hemsk dröm som jag en morgon bara vaknar upp ur. Just nu känns det som att jag har en blöt tung filt över mig. Som att ett mörker lagt sig över mitt liv. Känner mig så otroligt ledsen. Ledsen och orolig. Och då kan jag bara ana hur syster känner sig. En så fruktansvärd känsla det måste vara för henne. Min fina, fina syster. 

Men fy farao vad vi ska ge den där cancern, bort ska den! Vet dock att det kommer att bli en tuff väg fram tills att vi är där och att vi kommer att behöva genomlida många upp- och nedgångar men där i slutet av behandlingen ska vi stå. Tillsammans med syster och peka långfinger till den där vidriga sjukdomen. Det är min målbild. Cancern ska inte få ta min syster ifrån mig. Aldrig i livet att jag låter det ske!

Kram, J


Kommentarer


  1. Sara 23 september, 2017 on 20:00 Svara

    Styrkekramar och kärlek till dig och er!! Svårt att säga så mkt mer än att försöka stötta o ge omsorg. Vet inte varför men jag kände liksom på mig att du har haft det lite tufft den sista tiden nu förstår jag. Ta hand om dig och din familj kram Sara

    • jessicaolers 23 september, 2017 on 20:39 Svara

      Tusen tack Sara! Så lusigt hur man ibland har saker på känn. Stor kram, J ❤️

  2. Frida 23 september, 2017 on 20:11 Svara

    Livet har ett sätt att rycka mattan under fötterna på en ibland, så att man ramlar så oförberett och hårt att man fullständigt tappar andan. Jag förlorade min bror för ett par år sedan och håller nu krampaktigt i resten av familjen. Mina systrar. Det får inte hända något med dom, det får bara inte. Jag förstår din sorg, din ilska, din isande skräck. Önskar så att jag kunde säga något vettigt, men vad ska man säga mer än vad jag skrev igår, fy faan alltså. Det är omänskligt det ni tvingas gå igenom, de ni tvingas känna och tänka. Jag hoppas att du hittar något sätt att få utlopp för din känslor och att din systers behandling går bra. Svensk sjukvård är ju fantastisk och suverän. Hon är på rätt ställe! ❤️❤️❤️
    Det är förfärligt på alla vis för hennes barn men vilken gåva att dom har dig, tänk på det.

    • jessicaolers 23 september, 2017 on 20:59 Svara

      Åh Frida, nu blev jag rörd till tårar. Så ledsen för din skull och förlusten av din bror. Är så rädd arr förlora min syster och hoppas så att behandlingen ska gå bra. Det måste den! Är så glad att vi bor där vi bor. I ett land där vi har fantastisk sjukvård. Stor kram och tack för för dina fina ord och din omtanke. ❤️?❤️

  3. Sandra P 23 september, 2017 on 22:01 Svara

    Så ledsen för allas er skull… ? Tänker på er och hoppas innerligt att skitsjukdomen får sig en så rejäl omgång att den försvinner för gott. ??

    • jessicaolers 24 september, 2017 on 08:06 Svara

      Tusen tack Sandra, det hoppas jag med! ❤️

  4. Moa wilhelmsson 23 september, 2017 on 22:43 Svara

    ”Jag sitter bara här och tycker om dig”

    Jessica, ibland tänker jag på kärlekens pris, rädslan att förlora den man älskar.
    I samma stund jag blev mamma blev den rädslan så påtaglig. Samtidigt kan vi som älskar någon inte påverka hur livet blir. Allt vi kan är att ge kärlek och trygghet till de vi älskar.
    Ikväll har tankarna om vad kärlek betyder och vad det gör med oss människor varit så närvarande.
    Har en son som mått dåligt i skolan under en längre tid och ikväll var han otröstlig.
    Vi grät och pratade tillsammans. Vid vissa tillfällen trodde jag han skulle sluta andas av gråten och oron.
    Jag höll hans hand innan han somnade utmattad av gråt.. genom mitt huvud svepte hela vår resa förbi från hans lilla oskyldiga bebishand i min och de glada ögonen till den missförstådda skolpojke han är i dag. Oron för hur vår resa in i framtiden ska bli är så påtaglig. Han är bara sju år och har så många oskrivna blad framför sig.
    Innan han somnade smekte hans linfärgade hår och sa:

    ”Jag sitter bara här och tycker om dig. Det kommer jag alltid göra”

    Något annat kan vi inte göra för dem vi älskar, än att finnas där.

    /Ta hand om dig!!

    • jessicaolers 24 september, 2017 on 08:10 Svara

      Åh Moa, så fruktansvärt ledsen jag blir när jag löser din text…för din och din sons skull. Förstår precis vad du menar och det är min stora skräck att Noah ska må dåligt. Som förälder önskar man ju att man kunde bära sina barns smärta, oro och sorg. Jag håller tummarna att det löser sig för er och att din son slipper gråta sig till sömns någon mer gång. All kärlek och en massa tankar och styrka till er! Stor kram ❤️

  5. Semmelmamman 24 september, 2017 on 08:30 Svara

    Jag har sex vänninor som drabbats inom 2 år av bröstcancer. Hatar hatar hatar cancer.
    Tur att vi har en fantastisk sjukvård.
    Var rädda om varandra och lev livet varje dag.
    Kram ❤️

    • jessicaolers 24 september, 2017 on 10:06 Svara

      Men fy så hemskt, känner att det blir vanligare och vanligare. ? Stor kram, J ❤️

  6. Malin 24 september, 2017 on 11:52 Svara

    Cancer är så fruktansvärt. Som ett jävla slag i magen 🙁
    Klart din syster kommer fixa detta! Tankar och Kramar till er alla !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *