VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vattnet går…

Igår för tre år sedan gick mitt vatten. Jag hade gått 11 dagar över tiden och var så redo för att bebisen skulle komma ut. Vi hade väntat och väntat på att allt skulle sätta igång och gjort alla möjliga saker för att liten skulle bestämma sig för att komma ut men inget hände. På fredagen den 18 juli hade jag bokat en tid för hinnsvepning hos min barnmorska. Jag kom i god tid, gick på toaletten och satte mig sedan i väntrummet och väntade på min tur.

Helt plötsligt känner jag hur det blir helt varmt i byxan. Lite diskret för jag handen under rumpan och mycket riktigt, där känns blött. Jag reser mig upp och ser att jag gjort en stor blöt fläck på soffan. Min första tanke är att jag kissat på mig utan att jag märkt det. Men jag var ju precis på toaletten så inser att det är mitt vatten som gått. Lite smått hysteriskt reser jag mig och säger (läs skriker)  till en annan tjej som sitter i väntrummet ”mitt vatten har gått”. Jag känner mig så glad så jag börjar gråta och tänker att nu är det äntligen dags. Kommer in till min underbara barnmorska som konstaterar att jo, det är vattnet som gått. Ringer Rasmus som är ute och springer och skriker att nu, nu ska vi föda barn. 

Men ack så fel jag hade. Efter att vattnet gått händer absolut ingenting. Vi åker in till BB Sophia för att kolla så att allt är bra med liten men eftersom jag har noll värkar får vi efter att de sett att bebis är ok åka hem. Sååå himla snopet! Jag som verkligen trodde att det hade satt igång. Vi får med oss att om inget händer inom 48 timmar ska vi komma tillbaka på söndagen för igångsättning. Och det här var alltså på fredag förmiddagen. Vi försöker sysselsätta oss så gott vi kan men alla tankar är ju på bebis och förlossning. På lördag kväll när vi ska gå och lägga oss känns det annorlunda. Jag säger dock inget till R men är helt säker på att vi på natten kommer att åka in. Men inte denna gång heller är det dags. Jag är så besviken på söndag morgon när jag vaknar och börjar smått acceptera att det nog kommer att bli en igångsättning. 

Vi åker in till BB Sophia på förmiddagen för koll men får åka hem igen. De säger till mig att vila och äta en massa och sedan komma tillbaka vid 19 för inskrivning och sedan igångsättning. Som sista middag väljer jag Kinamat och sätter i mig hela portionen (vilket är väldigt mycket mat). Tänker att jag kommer att behöva så mycket  energi som bara är möjligt inför det som komma skall. 🙂

Istället för taxi till BB med galna smärtor som jag hade sett framför mig att det skulle bli åkte jag och Rasmus lugnt och stilla 4:ans buss till BB. Jag ringde syster och Tobbe på vägen och meddelade att vi var på väg in. Dock utan drama och några som helst känningar. Mamma lät jag bli att ringa för jag visste att det kunde ta tid och jag ville inte oroa henne. Bättre att ringa när allt var klart och bebis var ute. Bilderna nedan är tagna mellan den 18-20 juli, alltså tiden från det att vattnet gick till dess att vi var på väg in för inskrivning.







Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser dem. Tänk att det redan gått tre år…

Kram, J


Kommentarer


  1. C 20 juli, 2017 on 12:28 Svara

    Så mysigt att tänka tillbaka. Det brukar vara så att man minns allt så tydligt i efterhand från dagarna innan och efter bebis kom. Vad det var för väder, vad man tänkte, vad man åt etc. Det är något speciellt att minnas tillbaka på dagarna innan och efter livet förändrades för alltid. Till det bättre ❤

    • jessicaolers 22 juli, 2017 on 14:32 Svara

      Håller helt med C, minns allt i detalj. Galet varmt var det och sol, massor med sol. ? Kram ❤️

  2. Stina 20 juli, 2017 on 12:37 Svara

    Hög igenkänningsfaktor på den. Mitt vatten gick på jobbet med min första två veckor för tidigt (de fick slänga en kontorsstol ?). Sen dröjde det två dygn innan jag blev igångsatt. Såååå segt!!! Kram ❤

    • jessicaolers 22 juli, 2017 on 14:31 Svara

      Åh, på jobbet av alla ställen. ? Så segt när man tror det är på g och så händer inget. ? Kram

  3. Liwa 21 juli, 2017 on 19:57 Svara

    Hej, jag har bara följt dig några månader, men det skulle vara så kul att läsa mer om förlossningen om du minns! Kram

    • jessicaolers 22 juli, 2017 on 14:30 Svara

      Hej Liwa! Vad roligt att du hittat till min blogg, välkommen! ❤️ Det kan jag absolut göra. ? Kram

  4. Sara 26 juli, 2017 on 15:40 Svara

    Hej! Det var jag som satt med dig i väntrummet! Hehe, kommer ihåg att du var rätt tagen när du insåg vad som hänt, men skrek minns jag inte riktigt att du gjorde 🙂 För mig som bara var några veckor in i graviditeten var det så mäktigt för allt blev så verkligt helt plötsligt. Kul när jag kom på vem du var, och hittade hit till bloggen.
    Ha det fint!
    /Sara

    • jessicaolers 26 juli, 2017 on 16:10 Svara

      Men åh så roligt Sara, och vad kul att du hittat hit, välkommen! Skönt att jag inte skrämde dig, jag skrek kanske mest inombords och det var ju för väl. 🙂 Hur gick det för dig? Fick du en kille eller tjej? Kram, J

      • Sara 30 juli, 2017 on 14:22 Svara

        Haha ja, fast själv hade jag nog skrikit tror jag 🙂 Gick bra för mig, fick tvillingar❤❤!

        • jessicaolers 31 juli, 2017 on 13:08 Svara

          Men wow, tvillingar…grattis! ❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *