Usch, idag känner jag mig otillräcklig som mamma. Du vet, så där som man känner sig till och från. I alla fall jag. 🙂 Jag vet att jag är en bra mamma till Noah men dagar som idag känns inte kul. Eftersom jag har ett viktigt möte nu på morgonen lämnar Rasmus. Jag gick dock upp med Noah och var med honom i över en timme innan jag var tvungen att gå.
Redan vid frukost börjar det. Då blir han superarg för att jag stoppar ner hans sugrör i youghurten vid diskbänken istället för vid matbordet. Det här kommer han så klart på när det redan är gjort och frukosten står på bordet framför honom. Det tar evigheter och då menar jag verkligen evigheter innan han ger med sig och börjar dricka. Säkert i en halvtimme håller han på innan han börjar äta.
Efter det är han väldigt ledsen och vill att jag ska vara nära och självklart är jag det. Men så börjar klockan närma sig tid för mig att gå och jag känner att jag blir mer och mer stressad. Försöker prata med honom och förklara att jag måste gå till jobbet och då blir han superledsen. Tårarna rinner och han kramar mig hårt. Vi står så en stund och pussas och kramas. Till slut måste jag gå och jag får lämna en väldigt ledsen kille. Mitt hjärta går verkligen sönder och helst av allt vill jag bara ta av mig och gå in igen. Men det går ju inte eftersom jag ju har ett jobb jag måste gå till.
Känner du igen dig? Hur har du i så fall gjort i liknande situation? Tycker verkligen att det är hemskt att lämna honom när han är så ledsen och bär med mig en klump i magen hela dagen.
Kram, J
Usch såna morgnar är så jobbiga! Jag tycker att du gjort det du kunnat. Varit nära honom och ge honom tid. Ser inte att du skulle kunnat gjort något annorlunda. Kram
Tack Hanna! Så himla jobbigt när det blir så, följer liksom med en hela dagen. 🙁 Kram
Hej! Har en son i Noahs ålder. Här hemma tar vi inga strider på morgonen. Finns liksom ingen anledning. Dagarna blir supertrista om de börjar med ledsamhet och gräl. Har tom. bytt matlåda, då sonen absolut inte ville att jag skulle ta med den jag redan ställt fram. Går lite efter konceptet ”välj dina strider”. Detta är bara så vi gör hör hemma, absolut inget facit i föräldraskap och säkert något som många tycker är galet. Men det funkar utmärkt för oss! Ha en fin dag!
Min 2.5 åring är likadan, han blir jättesur om man häller upp yoghurten i skålen innan han satt sig på stolen vid bordet ena dagen och väntar man sen nästa dag så kan han bli sur för att man häller flingor i yoghurten fast vi alltid gjort så. De små barnen testar oss verkligen, men jag försöker stå på mig så gott det går, men ibland så orkar jag inte och då tar jag bort tallriken och häller upp ny yoghurt på hans sätt, jag vet att jag gör fullständigt fel där och att han ”vinner”, men vissa mornar är mer stressiga än andra och då får han ”vinna”. Min son är också väldigt mammig, jag och min man kör varannan natt och nätterna då min man ska gå in har alltid varit lite mer högljudda, men där stod vi på oss till 100% och efter nån månad så lugnade det ner sig och min man funkar precis lika bra nu, så ge inte upp. Stor kram till dig.
Så skönt att vi inte är ensamma Helene…visst blir man tokig ibland. ? Jag gör som du, vissa gånger låter jag honom vinna just för att jag inte alltid orkar ta fighten. Jag är inte mer än människa och står för det…jag är långt ifrån perfekt. Gällande mammigheten har vi försökt vara benhårda på natten. Låtit honom gapa och skrika för att det är pappa och inte jag som kommer men trots ihärdigt arbete har det fortfarande inte blivit bättre. Suck! 🙁 Men vi fortsätter så får vi se, hux flux så har han accepterat det. 🙂 Kram, J
Jag hoppas verkligen att det löser sig för er snart, vet så väl hur jobbigt det är. Det kommer att ge med sig jag lovar, kämpa vidare. Kram Kram
Hej Jessica, brukar inte kommentera men vill meddela att det är väldigt likt vår son som är 2,5 år. Allt ska ske på det sätt han tänkt sig/enligt rutin annars blir det gråt och skrik. Har också varit väldigt mammig något halvår nu. Hinner jag på morgonen gör jag iordning honom. Vi förbereder honom redan på kvällen innan vem som ska lämna på dagis och ändrar oss inte, då hade det alltid blivit min tur… Får ofta messat bilder från förskolan på en lycklig son, då släpper klumpen i magen… Likadant med nattning och blöjbyte, vi turas om trots lite protester, går över ganska snabbt om pappa lockar med någon rolig saga eller sjunger. Styrkekramar till er, det vi har med oss är att det är övergående, vi har två äldre barn, men kan inte minnas att de var så mammiga. Den starka viljan infinner sig dock alltid mellan 2-3 år.
Tack Annica för pepp och stöd. Har insett att vi har en envis kille och att vi nog kommer att få kämpa ganska mycket med att inte ge oss och låta honom få som han vill. Känns dock skönt att det förmodligen kommer bli lindrigare när han passerat tre. Håller tummarna för det! 🙂 Kram
Jag hade tagit bort frukosten som tydligen inte passade. Låtit han gråta och skrika och sagt att han kan ropa på mamma när det gått över. Man behöver inte trösta när det endast är trots och inte finns något att trösta/be om ursäkt för. Att sätta gränser och visa att även en mamma får nog är nog nyttigt, särskilt nu när barnet är lite äldre. Att tassa på tå för sitt barn känns inte ok eftersom barn testar gränserna varje dag. Att krama och trösta efter ett utbrott är dock givetvis rätt. Det bör dock tilläggas att jag verkligen inte är en perfekt mamma och att du känner ditt barn allra bäst. Mammarollen är en tuff uppgift. Styrkekramar från en mamma till en annan! Vi gör alla ett fantastiskt jobb!!!
Det är verkligen tufft att vara mamma Tessan. 🙂 Jag körde uttröttningsmetoden denna gång och till slut åt han det som stod framme. Det tog dock sitt lilla tag. 🙂 Kram