Usch, just nu är jag inne i en väldigt seg period. Jag känner mig konstant trött och lite småirriterad och vill bara att våren ska komma NU. Både jag och Rasmus är dränerade på energi efter en ganska lång period av trots från Noahs sida. Man blir verkligen helt matt av att försöka parera utbrott flera gånger om dagen och jag önskar så att vi slapp åtminstone hälften av alla duster som vi har med honom dagligen. Som jag skrivit tidigare är han galet bestämd och jag tror att jag inte varit tillräckligt hård mot honom. Eller jag vet att jag inte har det. Jag har inte orkat ta fighten och istället låtit honom få som han vill vilket resulterat i att han vet precis hur han ska göra för att få sin vilja igenom.
Helt och hållet mitt ansvar och mitt fel att det blivit så här så nu gäller det för mig att vända det. Bli hårdare och mer konsekvent även om det innebär att Noah slänger sig på gatan i protest och ställer till världens scen. Innan har jag i det längsta försökt att vi ska samarbeta och gett honom tid men den taktiken funkar inte på Noah. Han kör över mig och så är det ju verkligen inte meningen att det ska vara. Så från och med nu ska jag vara konsekvent och inte ge honom utrymme till att vara den som bestämmer. Är rädd för att det kommer bli en hel del bråk men jag hoppas att de snabbt går över så vi framöver kan få en lugnare vardag.
För så som det varit hittills funkar inte. Både jag och Rasmus drar oss för att hitta på saker med honom för att vi vet att det kommer att bli utbrott och skrik och bråk längst vägen och just nu så orkar vi inte ta det. Det känns så sorgligt med det är verkligen så vi känner. Sen är ju inte Noah så här hela tiden. Emellanåt är han världens finaste pojke. Så kramig och omtänksam och full med så mycket liv och fantasi. Älskar att sitta och prata med honom och höra historierna han berättar om ”en lång, lång tjuv”. 🙂 Älskar stunderna utan bråk och tjafs. Det är just de snabba vändningarna som är så galet jobbiga. Och man kan aldrig räkna ut när de kommer. Helt plötsligt är det bara något som inte går som han tänkt sig och då är det omöjligt att ”vända honom”. Har ju förstått att han är inne i en trotsperiod just nu men det gör tyvärr inte situationen lättare. Vill bara att den ska vara över så att vi kan få längre stunder med vår glada och spralliga kille igen. Inser att det bara är en tidsfråga så till dess gäller det att bara stå ut. 🙂
Så här glad var han när vi var ute på utflykt i helgen…
Kram, J
Låter som min tre åring här hemma ? Trots åldern är han inne på. Hur trevligt vi har det så lyckas de vända till de negativa iallafall. Det går snart över ? Man får vara konsekvent bara. Lycka till! Viktigaste är att du o din man säger samma!
Kram 🙂
Tack Mitta, vi får helt enkelt kämpa oss igenom denna fas. När vi minst anar det är den över. Längtar! ? Kram
Jag känner så väl igen mig i ALLT❤️ Vi kämpar tillsammans då…! Envisa underbara 2.5åringar❤️
Tillsammans blir allt enklare Jennie! ?❤??
Känner igen det där, kommer dessutom gärna i perioder när man själv har liiite för mycket att göra.
Om du orkar med ett tips, har podden Barnvagnspromenader hjälp massor.
Kram och en dos energi skickad till dig ❤️
Jag känner med dig….så skönt när någon skriver att det inte är LÄTT och kul alltid med barn…. vi har precis fått det lugnare med vår 4 åriga kille! Ni fixar det med Noah ? även om det känns hopplöst! Exakt det du skriver har jag gått igenom med vår envisa Vincent….. Håll i hop och försök lösa av varandra…. Styrka till dig ☺
Tusen tack Jenni, känns skönt att fler har det som vi OCH att det blir bättre. ? Kram
Känner oxå igen mig lite i det här. Senast idag. Jag hämtade från föris o hade en rolig plan för lite lek i snön som kommit nu. Men lillen (oxå född Juli 14) skulle tjafsa om att ha gummistövlarna på innan overallen. Tillslut fick jag nog o gick raka vägen hem istället.
Försöker att alltid prata igenom våra bråk efteråt. Förklara varför jag blir förbannad när han inte beteer sig schysst. Nu har vi pratat igenom det och han sa nu vid nattningen ”Imorgon ska vi inte bråka mamma, imorgon ska vi vara schyssta mot varandra när du hämtar mig”
En grej som verkligen fastande hos honom var ett bråk vi hade för någon månad sedan. Jag var ledig mitt i veckan o vi skulle åka och bada. Han hade sett fram emot det. Jag hade packat ihop oss. Gjort matsäck. Var redo. Men så börja han att tjafsa om att klä på ytterkläderna. Han fick en förvarning. Om han inte kommer nu så blir det inge bad, utan jag kommer sätta mig i köket och plugga istället. Jag räknade till tre och han kom inte. ”Då blir det inget bad!” Sa jag. Klädde av mig. Packade ur matsäcken. Och satte mig i köket och pluggade.
När han sen ville åka o bada förklarade jag att det blir inget bad idag, för mamma kan inte lita på att du lyssnar på mamma i simhallen. Och i simhallen får man inte bråka. I simhallen måste man lyssna. Han blev såklart jätteledsen. Och jag vet att jag var hård där. Jag pluggade en stund o han fick leka själv. Men det fastnade! Efter det har vi badat flera ggr o åkt på andra aktiviteter han kommer o sätter på sig kläderna, tjafsar inte under aktiviteten heller. Så jag är ändå ”glad” att jag satte ner foten där.
Eller så är det i trotsperioder som man inte orkar/behöver vara så konsekvent alltid.. som fantastiska barnpsykologen Malin Bergström skriver i sin text om trots:
https://www.medscinet.com/bvcelvis/trots.aspx
Tusen tack Ellen för denna länk, fick så många aha upplevelser när jag läste den. ❤??
Hej! Väntade på detta inlägg. Bra beslut och hoppas att det inte är för sent för att vända detta.
Tack Alina, det är aldrig för sent enligt mig. 🙂 Kram
Det är en klen tröst men det går över, det är en tuff tid och det kommer fler tuffa tider kan jag lova och det känns hopplöst men det går över och så har man tillbaka sin glada unge som bara är go och glad hela tiden :). Något som fastnat hos mig är att ta fighten när de är små, då blir fighterna lättare sen när de blir större. För de blir bara smartare och envisare lovar jag dig ;). Men tar man fighten tidigt så vet dom vad som gäller och de senare fighterna blir lättare…
Vi ger en varning, sen bestämmer vi och de har vrålat och ställt till scener men jag har bara lyft iväg barnen, gått hem eller så. Är vi hemma eller så brukar vi skicka barnen till sin rum eller i avskildhet. Från början har vi burit dit dem helt galna, och efter en stund har vi gått in och försökt prata och kramas. Efter ett tag har barnen själva valt att stänga in sig på sina rum för att varva ner. Sedan ropar de på oss eller så går vi in efter ett tag och så blir vi sams. Jag kan tydligt visa och tala om att jag är arg för att….bara jag sen också blir sams :).
Det är inte farligt att barnen är arga, hysteriska och ledsna. Det är ju känslor som är okej, bara de lär sig att lugna ner sig och oftast gör dom det bäst i lugn och ro. Är mina erfarenheter iaf. Inte farligt att vi visar olika känslor heller, bara vi sen också visar hur man blir sams igen :).
Ni klarar detta, snart är det över. Jag tror på att vara konsekvent, inte göra nån stor grej av det och att resonera med en trotsig treåring GÅR INTE. De är för små. Det ska vara enkelt, svart eller vitt.
Tusen tack Marie för din kommentar. Det gör det lite lättare att veta att fler går igenom samma och att det går över. Stor kram till dig! ❤
Hej Jessica! Läser din blogg lite då och då och känner så väl igen när du beskriver eran vardag med utbrott, är själv mamma till en flicka som ända sen hon var liten haft väldiga humör svängningar. Nu är eran kille inte så gammal men kan varmt rekommendera en bok som heter explosiva barn, en väldigt bra bok som ger tips och nya tankesätt att hantera dessa utbrott som såklart är väldigt jobbiga för barnen men som även sliter på hela familjen.
Varma hälsningar från en dalkulla?
Tusen tack Lisa, ska genast kolla upp den boken. Skönt att höra att vi inte är ensamma! ❤
Herregud vad jag känner igen det! Min största är i 4,5 och det har ännu lugnat sig.
Hon kunde få utbrott vart vi än var om hon inte fick som vi vilja. Fick en gång mer eller mindre släpa henne genom hela stan när hon helt vild bara skrek och slog på mig. Varför? Jag ville hon skulle ta på sig mössan för att det var 10 minus ute… Hemskt!
En sak som till stor del hjälpte oss var att hela tiden berätta innan vad som skulle ske ” imorn ska vi”, ”nu kommer det vara såhär när vi är på djurparken” osv… Enda nackdelen är att det är väldigt svårt att ställa in saker då 😉