Är så glad över den fina respons jag fick på inlägget att jag och Rasmus bokat tid för familjeterapi. Helt ärlig var det inte självklart för mig att dela med mig av denna info men så kände jag att varför ska jag inte det? Det är ju inget att skämmas över, tvärtom…något att vara stolt över. Att vi tar hjälp innan en kris är ett faktum och kärleken kanske inte finns kvar. Bättre att göra det nu när vi fortfarande är förälskade och inte har jättestora problem att deala med. För att inte komma till en punkt när det inte finns någon återvändo.
Känner att det kommer att bli bra och är övertygad om att vi kommer växa. Både var för sig men också vi som par. Kanske förstå varandra bättre och ta bort många onödiga irritationsmoment som dyker upp lite då och då i vardagen. En klok följare skrev till mig på Instagram att förändring kanske inte behöver vara målet utan snarare förståelse och acceptans och hon har så rätt. Det är så vi ska se det, inte försöka förändra varandra utan lära oss att acceptera och förstå varandra precis så som vi är. Det är en utmaning jag vet, men helt klart värt ett försök.
Än en gång tack för ert enorma stöd, pepp och kärlek. Även fast jag visste redan innan att detta är rätt för oss är det alltid skönt att få bekräftat från andra att det verkligen funkar och är väl värt tiden man lägger ner.
Nu ska jag mysa ner mig i sängen och läsa lite. I morgon är första dagen på mitt nya jobb och jag känner mig faktiskt lite nervös. Jag har ju inte jobbat på tre månader nu så bara det känns lite läskigt. Och så nytt jobb med allt vad det innebär. Vet att det kommer att bli bra och att jag snabbt kommer komma in i allt men första dagen är dock alltid lite speciell. Ska lägga mig tidigt ikväll så att jag är pigg och alert min första dag.
Önskar dig en fin söndagkväll!
Kram, J
Lycka till på nya jobbet. Kram ?
Tusen tack! ❤
Lycka till på jobbet?
Hej!
Har precis trillat in på din blogg och jag gillar den verkligen!
Jag tycker du är modig som berättade om terapin, och jag tror det kommer bli jättebra!
Jag och min man gick 3 gånger i höstas. Vi kände att våra bråk till 99% handlade om uppfostran av vår son. Det var som att vi genom åren (vår son är snart 4år) blivit föräldrar var för sig och vi jobbade inte lika bra som ett team. Vi både hade det jättebra med vår son själva, men när vi var tillsammans blev det en konstig spänning som vår son kände av och han spelade ut oss mot varandra. Så. Vi bokade därför tid för att få hjälp. Och vi fick verkligen hjälp! Vi upptäckte hur det blivit som det blivit (jag mådde dåligt under och efter graviditeten och min man fick ta allt ansvar, vilket han sen hade svårt att släppa på. Han trodde att han behövde fortsätta ”rädda” mig, vilket inte var sant längre. Men han var så stressad över detta). Och det var så intressant! Vi fick verktygen för att vara föräldrar tillsammans och övningar där han skulle lite på att jag mår bra, jag kan och vill vara mamma även när det är jobbigt. Och jag fick öva på att säga till när jag kände att jag inte orkade. Så min man slapp känna stress över att jag kaanske mådde dåligt.
Oj nu blev det mycket om mig! Men ville säga, att jag tycker familje/parterapi är sunt och viktigt och precis som du säger, något många väntar med tills det är ”försent”. Jag är jätteglad att vi tog tag i det innan det blev ett stort problem för oss, och jag tycker ni gör helt rätt som tänker så också! Lycka till! Kram! ?
Hej Malin och varmt välkommen till min blogg. Så glad att du gillar den. ❤ Ja, det var lite läskigt att skriva just det inlägget men är glad att jag gjorde det. Precis som du och din man har vi lite saker som vi behöver hjälp med att hantera och jag känner att det är bättre att ta tag i dem nu än vänta tills det är kaos. Stor kram, J