VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Familjeterapi inbokad…


Nu har jag och Rasmus bokat en tid
för familjeterapi. Jag har funderat på det ett tag och nu tog jag äntligen tag i det. Inte för att vi är nära någon katastrofkris utan för att vi inte ska hamna där. Den senaste tiden har nog varit den mest utmanande tiden vi gått igenom tillsammans och därför känns det extra viktigt att då gå och få ur sig eventuella tankar och funderingar som annars kan växa sig till något stort och tråkigt.
Samtidigt som det känns superviktigt och som ett bra beslut är jag också livrädd. Inser ju att jag inte är världens enklaste människa att leva med. Rasmus sa det till mig igår, du planerar så mycket i ditt huvud så när jag gör något känns det alltid som att jag gör fel och så ska det ju verkligen inte vara. Är rädd för att jag kommer att få min beskärda del i dessa samtal vi har framför oss och även fast det känns läskigt så välkomnar jag dem. Allt är ju för att jag och Rasmus tillsammans ska bli våra bästa jag. För även om jag ibland blir helt galen på honom så är det ju honom jag valt och det valet ångrar jag inte en sekund.

Vårt största problem skulle jag nog säga är att vi är så extremt olika när det kommer till planering. Jag planerar allt in i minsta detalj, ligger alltid steget före och kan se konsekvenser av saker och ting. Rasmus däremot är inte så jättemycket för att planera utan tycker att man kan ta saker lite som de kommer. Detta resulterar i att jag tycker att jag gör ALLT hemma medan han känner att han aldrig får chansen eftersom jag är där och fixar före honom. Det låter kanske inte som ett jätteproblem men det skapar faktiskt frustration både hos mig och honom och här skulle jag vilja få hjälp med att hitta ett sätt där det blir mer jämnvikt mellan oss två. Jag behöver släppa på kontrollen och inte alltid behöva ha det på mitt sätt och Rasmus behöver i sin tur bli lite mer av en ”doer”, försöka se vad som behöver göras hemma och bara ta tag i det. Inte vänta tills tvättkorgen är överfull eller det ser ut som skit här hemma utan fixa lite då och då så att det aldrig behöver bli kaos. Vet inte om vi kommer att hitta dit men jag hoppas det. För bådas skull.

Det kommer säkert att komma upp fler ämnen att prata kring när vi väl sätter igång och jag hoppas så att dessa samtal ska ge oss en ännu tryggare och starkare grund att stå på. Hur ser du på samtalsterapi? Har du och din partner gått? Var det något specifikt problem ni hade eller bara allmänt? En ordentlig kris? Tror verkligen alla skulle behöva gå och träffa en terapeut någon gång i livet, bara få prata av sig och hitta verktyg för att bli en ännu bättre människa. Håll tummarna för oss nu, att vi när vi är klara känner att dessa timmar vi nu kommer att lägga ner var så värda.

Kram, J