VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Lite ångest…

Just nu har jag lite ångest över våra tackkort som vi inte skickat ut än. Alltså våra tackkort till alla gäster som var på vårt bröllop i juli. Vi har i flera månader pratat om att vi ska fixa i ordning dem och skicka ut men så kommer det alltid något i mellan. Dessutom jag jag slarvat bort excel-listan med alla adresser så nu måste jag söka upp alla adresser igen. Förstår inte var den tagit vägen men den är puts väck borta. Har kvar alla info om allergier och så men adresserna finns ingenstans. Så typiskt! Som tur är så finns ju hitta.se så det är ju ingen katastrof, bara att sätta sig och söka. :)

Hur snabbt efter ska man egentligen skicka ut tackkort efter ett bröllop? Jag har hela tiden tänkt att skickar man ut dem inom ett år så är det ok men det kanske är för att lindra mitt dåliga samvete? Någon som läser bloggen som vet? Har du något tips på fina tackkort tar jag tacksamt emot det. Funderade dock på om man kanske skulle göra ett eget, så som vi gjorde med inbjudan. Att man väljer ut ett kort på mig och R och sedan kör samma typsnitt och färger som vi hade på inbjudan. Det kanske kan bli fint. Ska ta mig ett snack med Rasmus och se vad han tycker. Det var ju han som designade vår inbjudan som jag blev så nöjd med. Gillar allt med den!


Kram, J

Kommentera (8)

Annons

Tack Trotsboken!

Idag började jag läsa Trotsboken och så glad är jag för det. Redan på första sidan kände jag så igen mig i allt. Och även fast det inte gör så att Noahs trotsperiod försvinner så kan jag förstå den på ett helt annat sätt och på så vis förhålla mig till den. Så skönt att läsa att det är helt normalt att känna sig förtvivlad och som världens sämsta mamma i dessa perioder.  Även om jag ju egentligen fattar det är det ändå skönt att få det bekräftat. Var tvungen att ta bild på några sidor som verkligen är så klockrena för mig och min situation. Det skulle kunnat vara jag som skrivit det. :)




Det mesta som står i boken stämmer verkligen in på Noah…han sover sämre, har svårt för avsked från framför allt mig och är ”känsligare” än han brukar vara. Det är mycket ilska men också enormt mycket kärlek som rymmer sig i den här älskade mini-människan. Nu ska jag verkligen försöka hantera detta på det bästa sättet jag kan men absolut inte vara för hård mot mig själv. För man får faktiskt bli arg och höja rösten när sitt barn beter sig illa och exempelvis slåss, det betyder inte att man är en dålig mami. Måste pränta in det i mitt huvud även om jag alltid först försöker att lösa situationen/konflikten genom att lugnt prata och förklara. 

Heja mig som trots utbrott och känslan av misslyckande då och då ändå är en väldigt bra mamma till Noah. Nu ska jag gå och hämta mitt lilla yrväder på förskolan. Lite tidigare än planerat eftersom jag har yoga ikväll och jag vill hinna pussa på honom en stund innan jag måste iväg. 

Kram, J 

Kommentera (8)

Annons

Tårarna fortsätter…

Fy farao, idag var lämningen värre än någonsin. Noah var så otroligt ledsen och det skär verkligen i mitt hjärta av att se honom så. Idag var det inte ens jag som lämnade men eftersom vi bor alldeles vid förskolan hörde jag honom ända hem. Hörde hur han skrek och det är ju verkligen helt fruktansvärt. En del av mig ville bara springa dit och hämta hem honom även om jag förstår att det bara är en kortsiktig lösning och dessutom ingen bra sådan i längden. Men där och då kändes det som det enda rätta.

Jag förstår inte vad det är som hänt eftersom han innan jullovet älskade att gå till sin förskola. Det var aldrig tårar eller ledsna miner utan bara en puss, en kram och ett snabbt hej då innan han for iväg med sina kompisar. Jag försöker verkligen ge honom tid då jag märker att det blir värre om jag eller R är stressade. Att man lugnt kan ta på kläderna och ta oss mot dagis i hans takt. Idag hjälpte dock inte det utan han grät helt hysteriskt och ville inte släppa R. Det är verkligen helt vidrigt att behöva lämna sitt gråtande barn och för oss är det här så nytt eftersom Noah fram tills nu varit väldigt enkel att lämna bort. Det är han i och för sig fortfarande, det är just lämningen på dagis som just nu strular för oss. Det som känns bra är att det går över ganska snabbt. En liten stund efter att Rasmus gått kikade jag ut på gården och då ser jag att han är i gång och leker med sina kompisar. Det är en stark tröst för mig. ♥️

Generellt upplever jag honom som extremt mammig. Det är bara jag som gäller i allt. Har ju skrivit om det här i bloggen tidigare men den senaste tiden upplever jag att det eskalerat. Han blir till exempel helt hysterisk om det inte är jag som lägger honom vilket resulterat i att jag lägger honom varje kväll. Inte en optimal lösning för någon av oss men just nu vet jag inte hur vi ska ta oss ur det. Känner mig så trött och orkar inte ta fighten det krävs för att bryta mönstret. Och sen tänker jag att han behöver mig och det vill jag ju inte vägra honom. 

Ja, just nu är vi inne i en kämpig period med lilleman och jag hoppas så att det vänder snart. Eller, det är klart att det kommer att vända och att detta inte är konstant. Frågan är bara när. :) Känner mig lite orolig inför vår flytt. Att det ska bli värre för honom med allt nytt. Tiden får utvisa helt enkelt. Vi får fortsätta överösa honom med kramar och en massa kärlek, det viktigaste ett barn behöver. ♥️


Önskar dig en fin vecka!

Kram, J

Kommentera (10)

Annons

Dumma mamma!

Dumma mamma får jag numera höra från Noah flera gånger om dagen och om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det. Ska jag ignorera tills det slutar (om det nu skulle hjälpa) eller ska jag lugnt förklara att jag blir ledsen när han säger så till mig. Och om inget hjälper får man bli riktigt arg och höja rösten? Jag tycker det här är så otroligt svårt och allt som oftast känner jag mig som en dålig mamma. Det gäller inte bara ”dumma mamma” utan alla situationer som uppstår med Noah under en dag. Det känns som att han är så arg och så fort han inte får som han vill så skriker han, slår mig eller kasta saker och det är ju verkligen inte ok och jag förstår ju att jag måste markera att jag inte accepterar detta beteende. Men hur?

Just nu läser jag bokenMed känsla för barns självkänsla”. Har inte hunnit jättelångt men där säger man ju att man inte ska höja rösten till sitt barn för då kan man skada deras självkänsla och det vill jag ju absolut inte göra med Noah. Jag försöker verkligen ha tålamod och alltid börja med att vara lugn och normal i mitt tonfall men efter hundrade gången han slår mig eller puttar ner datorn på golvet så är det inte så lätt att fortsätta behålla lugnet. I alla fall inte för mig. Och varje gång det händer får jag så dåligt samvete när jag tappar det och därmed höjer rösten och tar tag i honom för att han verkligen ska förstå. Verkligen ska förstå? Gör han det eller blir det bara värre? Hur gör du när ditt barn slåss och beter sig illa?

Känner att jag måste hitta ett sätt för så här vill jag inte ha det. Vill att vi ska kunna prata oss fram till något bra men just nu så verkar det inte gå. Känner att jag måste markera mot honom för det sista jag vill ha är en odräglig unge som tror att han kan få precis det han vill genom att slåss eller slänga sig på backen och skrika. Och så den där ständiga oron för hur han ska fungera med andra vuxna och barn i sin omgivning. Hur bemöter de honom? Varför blev det så här? Det som funkat så bra med Noah. Nu är det som att jag i vissa situationer inte känner igen mitt barn. Som att någon tagit min Noah och bytt ut honom mot en ilsken pojke som jag inte alls känner igen. 

Det som är skönt är att han än så länge inte är så här på dagis, där lyssnar han och är snäll mot sina kompisar. Det är hemma som han skriker och bråkar och gärna vill bestämma precis allt. Vissa saker låter jag honom bestämma, som vilka vantar han vill ha på föris. Däremot känner jag att jag måste sätta begränsningar gällande paddan och film på datorn för skulle han få bestämma skulle han kunna sitta en hel dag. 

Usch, just nu är ingen rolig period med Noah och jag hoppas så att det just är en period som snart går över. Både för vår och hans skull för jag inser att det inte kan vara kul att gå omkring som en känslotickande bomb som närsomhelst bara brister. Det är så det känns med Noah just nu. Ena sekunden glad och nöjd för att på en handvändning slänga sig på backen och bara skrika och vara arg. Hur hanterar man det? I boken jag läser så skriver de att det är viktigt att bekräfta alla känslor och det försöker jag verkligen göra med Noah. Visar och säger att det är ok att vara ledsen, arg, glad…ja, alla de känslor som en människa har. Men att det däremot inte är ok att exempelvis slåss när man är arg och inte får som man vill.

Är så less på min egen röst och ibland vill jag bara fly iväg från allt ansvar och alla måsten. Åka hem till min egen mamma och få vara liten igen. Tänk vad svårt det ska vara att vara vuxen, det som man längtade efter när man var barn. :) 

Varvat med boken jag börjat läsa om barns självkänsla ska jag nu också börja läsa Trotsboken. Känner att jag behöver verktyg för att kunna hantera Noah på bästa sätt och med lite från båda dessa böcker och min egen magkänsla och mitt förnuft hoppas jag att vi ska hitta ett sätt som funkar i vår familj. Håll tummarna för oss! Vill ju inget hellre än att Noah ska växa upp till en omtänksam och snäll kille, med empati och hjärtat på det rätta stället. Att han ska känna att han duger precis så som han är. ❤


Kram, J

Kommentera (19)

Mitt absoluta vardagslyx…

Du som följer mig på Instagram har säkert sett att jag prenumererar på blommor från en butik som heter Flower Republic här i Stockholm. Varje fredag  kommer det ett bud med en vacker bukett och jag blir lika glad varje gång. Jag har haft det här i några veckor nu och jag känner att det är så värt det. De här buketterna förgyller verkligen mina dagar och det som är så bra är att jag återanvänder buketterna så de lever längre än en vecka. 


På fredagen när den nya buketten kommer är många av blommorna som fanns i föregående veckas bukett fortfarande fina så då plockar jag ur dem och vips har jag en ny bukett. Sätter dessa blommor i ängvasen från Klong som jag och Rasmus fick i bröllopspresent och i andra småvaser jag har här hemma.

Denna bukett (bild 1) blev efter en vecka ett nytt arrangemang som jag satte i vasen från Klong. Visst är det fiffigt. :)


Älskar att ha färska blommor lite varstans i lägenheten, just nu har jag en hel del i vardagsrummet, en bukett i köket och nedan lilla vas i badrummet gör mig så glad. :)


Kram, J

Kommentera (4)

Två och ett halvt år idag…

Idag fyller min älskade pojke 2 1/2 år. Kan inte fatta var tiden har tagit vägen och tycker det har gått så otroligt fort. Flera gånger om dagen säger jag till Noah; vart tog mammas bebis vägen? Då svarar han alltid; han blev stor mamma. Älskade, älskade unge! ❤ Inför det här inlägget gick jag igenom alla bilder jag tagit på Noah från det att han kom till fram till nu och det är då man inser hur mycket han vuxit och vad mycket vi gjort och hunnit med tillsammans. Bästa tiden i mitt liv. Kan konstatera att vi rest en hel del, första utlandsresan gjorde Noah till Kreta när han bara var 2 1/2 månad och sedan har det fortsatt. Hoppas att framtiden också ger oss många och härliga resor tillsammans.



Hela den här perioden har ju inte bara varit en dans på rosor för oj vilken omställning det är att få barn med allt vad det innebär. Så mycket som mitt tålamod har testats sedan jag fick barn har det nog aldrig gjorts tidigare. Särskilt nu när Noah blivit lite större och han själv vill bestämma över allt och ingenting. :) 


Men det är väl det som är tanken, att de ska växa upp till trygga individer som en dag ska klara sig utan mamma och pappa och då krävs det ju mod och lite egen vilja. Nu ser jag fram emot att se honom växa och utvecklas ännu mer. Och jag ska verkligen försöka njuta av varje sekund  (även när jag vill slita mitt hår av frustration) för ett tu tre så är han tonårig och vill inte hänga med sin mami mer.



Grattis min älskade pojke till dina 2 1/2 år på jorden.❤

Kram, J

Kommentera (8)

Status cleansekassen

Detta inlägg är ett samarbete med Mathem.se


Nu har jag ätit mig igenom alla rätter som ingick i Cleansekassen och oj så nöjd jag är med allt. Allt från de härliga frukostarna till de fiffiga och enkla mellanmålen. Just dessa mål tänker jag att jag kommer att fortsätta med nu när jag ska gå över till vanlig kost igen. Mellanmål har jag generellt varit dålig på men framöver ska jag bli bättre. Och det behöver ju inte vara mer avancerat än några fikon och en näve pumpafrön. Lätt att ta med sig till jobbet också. Det tror jag är lösningen, att det ska vara enkelt. I alla fall för mig.

De första dagarna i den här kuren var lite kämpiga. Speciellt fram emot eftermiddagen när jag blev sugen på både det ena och det andra. Men ju längre tiden gick desto lättare blev det och suget försvann. Rätterna var goda och mättande och många av dem tänker jag att jag kan fortsätta äta men att jag lägger till en laxbit eller en kycklingbit. Alltså inte bara äta sallad och frön utan även få in lite kolhydrater och proteiner. En bra balans helt enkelt. Tanken är ju inte att jag nu ska gå över till att äta enbart raw food. Det hade jag aldrig klarar och skulle heller inte vilja. Jag behöver min pasta då och då. :) Tänker dock att jag ska göra denna kur några gånger per år för att boosta och rena kroppen. Det tror jag stenhårt på. Och framöver äta mer sallad och grönt, minska på pastan och fylla ut med någon av alla de goda salladerna jag fick i receptboken som kom med kassen.

Automatiskt efter den här kuren så blir det ju så att man vill äta mer nyttigt och det är ju en bra bonus. Också en bra insikt för mig var att nyttigt inte behöver betyda trist och tråkigt och att jag faktiskt kan bli mätt på en sallad. Det trodde jag inte innan jag provade att äta på detta sätt. Har alltid trott att min kropp behöver en massa pasta för att må bra men det satt ju bara i mitt huvud. Antagligen för att jag älskar pasta. :) 

Kram, J

Kommentera (2)

Bästa, bästa fredagsnyheten!

Idag fick jag vakna upp till den bästa fredagsnyheten jag kunnat önska mig. Strax efter klockan sex på morgonen ringde nämligen min lillebror och berättade att jag blivit faster. Faster till världens finaste lilla gosse som föddes i natt. Jag är så glad och lycklig och känner mig så tacksam över att familjen utökats med ytterligare en ljuvlig liten person. 

Jag visste att det var på g eftersom Patrick ringde igår när de skulle in på en rutinkontroll. Bebisen låg ju med rumpan fixerad nedåt så sjukvården har haft lite extra koll på dem. Liten hade dock en annan plan. På väg till rutinkontrollen går vattnet och eftersom det är större risker när rumpan ligger nedåt hade Maja, Patricks fina sambo blivit beordrad att om/när vattnet går så måste hon lägga sig ner och inte röra sig. Så sagt och gjort, det var bara att lägga sig ned vid Metronedgången och invänta ambulans. Som tur är hade min ”friluftsbrorä ett liggunderlag i sin ryggsäck och en vänlig förbipasserade som bodde i närheten sprang och hämtade en kudde och en filt till Maja så att hon slapp frysa. Blev alldeles varm i hjärtat när Patrick berättade om alla fina människor som stannat för att hjälpa till. ❤

Väl på plats konstaterades det att det nu var dags. Nu ville bebis ut. Jag blev så galet nervös när Patrick ringde och kunde inte tänka på något annat. Vid 22 var Maja öppen 3 cm och två timmar senare 8 cm. Sen blev det tyst. Inte så konstigt eftersom de hade annat att tänka på än att hålla en uppstressad storasyster i loopen. :) Då kom katastroftankarna och jag hann tänka både det ena och det andra under natten som gick innan Patrick ringde och meddelade att allt hade gått bra och att de fått en liten son. Blir alldeles tårögd när jag skriver det här, tänk att min lillebror blivit pappa. Det är mäktigt och stort! 

Nu vilar de tre ut på BB och jag pustar ut här hemma. Är så glad att allt gick bra och att bebis och Maja klarade sig igenom den enorma prestation som det faktiskt är att föda barn. Så stolt att jag nu kan titulera mig moster OCH faster. Bästa, bästa fredagsöverraskningen ever! ❤

Kram, J

Kommentera (14)

Ny favorit för mysfrukost…

Jag har hittat en ny favorit bland alla härliga caféer som finns i Stockholm. I morses startade jag morgonen tillsammans med Valerie på Ikon café som ligger på Karlbergsvägen i Vasastan. Så mysigt ställe där ljudnivån är behaglig och frukosten magisk. De har allt man kan tänka sig och lite till och allt är en fröjd för magen OCH ögat vilket är ack så viktigt för mig. Älskar när mat är snyggt upplagt, det blir liksom godare då.


Jag och Valerie har inte setts på jättelänge så vi kände båda att det var dags och vad kunde passa bättre än en frukost. Det måste man ju ändå äta och så bra och mysigt att kunna göra det tillsammans med en fin vän. Vi satt ganska länge och pratade och åt en massa gott. Vi skulle nog kunnat sitta ännu längre med Valerie hade ett möte att passa så trots oviljan att göra det var vi tvungna att bryta upp. 


Som småbarnsförälder och heltidsarbetande får man hitta sina tillfällen att ses och en frukost är ju väldigt bra. Jag får passa på att boka in lite frukostar innan jag börjar jobba för sen blir det nog lite tight. Eller så går det, allt går ju med lite planering eller hur. :) Kanske att man redan nu ska planera in en eller två frukostar i månaden när man kommer in lite senare på jobbet men då stannar lite längre. Det kan det ju vara värt. Framöver kommer jag i alla fall att gå till Ikon när jag ska äta frukost. Måste ju äta mig igenom hela menyn eftersom allt verkar så gott! Min favorit hittills är lantbrödet med smashed avocado och pocherat ägg, så galet god! 


Tack Valerie för lån av bilder! ❤

Kram, J

Kommentera (8)

Beslutsångest…

Jag har sådan beslutsångest. Det är ju verkligen så roligt att vi snart flyttar in i vår nya lägenhet men oj så svårt det är med alla dessa val man ska göra. Mycket är ju redan klart eftersom Oscar Properties bestämmer mycket men en del saker finns kvar att besluta kring och jag tycker det är så svårt med allt från färger till materialval. I köket tex finns inga överskåp och eftersom jag vill ha mycket förvaring kommer vi att sätta upp skåp. Takhöjden i lägenheten är ju fyra meter så känns dumt och onödigt att inte nyttja den ytan. Så här ser köket ut nu så tanken är att sätta överskåp från den vänstra väggen och fram till och med diskhon. 


Nu har jag kikat på ett företag som heter Custom Kitchen som verkar superbra. De specialtillverkar luckor efter dina önskemål gällande form och färg så att man får det precis som man vill ha det. Älskar sådant! Stommen köper man på Ikea vilket gör att det inte blir superdyrt och stommen ser man ju ändå inte utan det är ju luckorna som frontas. Vi har tänkt att eftersom det är så högt i tak köra luckor ovanpå varandra så att man utnyttjar höjden till max. Men istället för luckor till varje skåp så kör vi långsmala luckor, alltså en lucka täcker två skåp på höjden. Är du med? :) Tror att det kan bli jättefint. Nu ska vi bara bestämma oss för färg vilket inte är det lättaste. Underskåpen är i någon sorts trä och högskåpen är grå så måste hitta en färg som passar dem. Rasmus har tagit hem en massa färgprover från sitt jobb men tycker det är så svårt att välja. Det känns som att en färg kan se ut på ett sätt när man tittar på en liten bit men bli något helt annat när man väl får upp dem i köket. Luckorna kommer dock vara helt släta, det var vi lyckats bestämma oss för. Släta och inga handtag utan man förlänger luckan nedtill så att det blir stilrent och inte så mycket krusiduller.


Sen har vi ju förvaringen till sovrummet som jag håller på att bli tokig på. Nu lutar det åt att vi kör på samma som köket. Att vi köper en garderobsstomme från Ikea som vi kapar på höjden och sedan klär in med luckor från Custom Kitchen. Det känns som det bästa alternativet både prismässigt och förvaringsmässigt. Nu kan vi skapa något som vi verkligen vill ha istället för att nöja oss med något som känns halvbra. Men så är det ju det här med färgen även här. Vad ska man ha? De befintliga garderoberna är ljusgrå och sängborden vi beställt är mörkgrå. Rasmus tycker att vi ska gå mot gröngrå eller gråblå och det kan nog bli fint. Sen har vi tänkt att vi ska ha en stenskiva på toppen och här finns det ju verkligen en hel del varianter att välja mellan. Vi var först inne på att ta någon grön stenskiva men nu börjar vi vackla lite. Kanske att vi först måste bestämma färg på byrån och sedan ta en stenskiva som passar. Alla dessa beslut gör mig galen samtidigt som det är så kul. :)


Ja, som du förstår kommer det bli en hel del inredning i bloggen framöver i takt med att flytten närmar sig och vi ska bygga upp vårt nya hem. Nu börjar det bli verkligt att vi snart flyttar och vi ser så mycket fram emot det. Hoppas du följer med i skapandet av vårt drömhem. 

Kram, J

Kommentera (4)