VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Hus eller lägenhet?

Hus eller lägenhet i stan, ja det är frågan. Efter vår helg i Strängnäs i världens mysigaste hus är både jag och Rasmus sugna på att kanske flytta till hus. Vi älskar vår lägenhet men åh så underbart det hade varit med mer yta och en liten trädgård där Noah kunde leka fritt. Det känns som att livet skulle bli enklare för oss i ett hus men jag vet inte. Samtidigt är det väldigt skönt med närheten till allt när man bor i stan. Det är skönt att kunna ta cykeln till jobbet om man vill utan att det behöver ta en evighet. 

En annan sak, som kanske är den absolut viktigaste är Noahs förskola. Vi är så otroligt nöjda med den och skulle vi bestämma oss för hus är vi tvungna att lämna den. Usch, när jag tänker på det får jag ont i magen. Samtidigt förstår jag att vi inte kan binda upp oss kring den för då kommer vi att vara låsta till stan. Allt var så mycket enklare innan barn då man bara hade sig själv att tänka på. Nu är min viktigaste prioritering att Noah ska få det bra. Vet att han skulle älska att bo i hus. Det märktes tydligt när vi var i Strängnäs. Han kändes inte lika sur och gnällig som han annars kan vara hemma i lägenheten. 

Ja, det är ett stort beslut och inget man bestämmer sig för i en handvändning men vi har i alla fall sått ett frö. Sen får vi se hur långt tid det tar. På skoj åkte vi idag ut och kollade på platsen där några parhus ska byggas men området kändes inte alls härligt. En massa nybyggen som kändes väldigt opersonliga. Jag har absolut inget emot nybygge, helst skulle jag flytta in i ett nytt hus eftersom det är ganska skönt och praktiskt. Men huset får mer än gärna ligga i ett befintligt mysigt villakvarter där alla hus inte ser likadana ut. :)

Tror dock att husen som ska byggas kommer bli magiska men för mig är läget otroligt viktigt. Här är några av bilderna från projektet…



Men, detta kommer det alltså inte att bli. Jättefint hus men läget känns inte optimalt. Kanske blir det inget alls men som sagt, ett frö är sått hos både mig och Rasmus men så ska ju allt praktiskt funka också. Och så ska man ju hitta drömhuset. Om det dyker upp kanske det blir ett lätt beslut. :)

Kram, J

Kommentera

Annons

Midsommar…

Hej fina du! Hoppas att du mår bra och att du haft en härlig midsommar. Vi har precis kommit hem från mysiga dagar tillsammans med vänner utanför Strängnäs. Vi åkte vid sju i torsdags kväll och slapp köerna, så himla bra! Det som var mindre bra var att Noah kräktes två gånger på vägen upp. Tyckte så himla synd om vår lilla skrutt och var helt säker på att han var åksjuk. Han brukar inte bli åksjuk men både jag och R tänkte att det hade kommit nu när han blivit lite större. Väl framme lekte han och busade en stund eftersom han somnat i bilen och det inte var läge att försöka söva honom. Han fick somna i soffan och när jag var på väg upp för trappan började han kräkas igen. Denna gång kom det en hel del och jag insåg att det inte var åksjuka utan snarare magsjuka.


Tyckte verkligen så synd honom. Han fick bada mitt i natten och han såg så ynklig ut där han satt, helt likblek i badkaret. Efter bad somnade han gott och sov hela natten utan några mer kräkningar. Jag var smått stressad över att övriga skulle bli smittade men än så länge verkar alla ha klarat sig och jag hoppas att det fortsätter så.

Trots kräk fick vi en väldigt mysig eftermiddag. Vi var ett gäng vänner som firade tillsammans i vår kompis Jonas mammas hus. Huset är så fint och ligger alldeles vid vattnet. Det är otroligt barnvänligt med hur mycket bilar och leksaker som helst så Noah var verkligen i himmelriket. Vi åt traditionsenlig lunch och grillade på kvällen. Några badade till och med. Efter bastu ska tilläggas men för mig blev det inget bad. Jag är en riktig badkruka. :) Jag satt i istället i den inglasade verandan och mös.



Nu är vi åter i stan och ska bara ta det lugnt. Tycker alltid att det är skönt att komma hem hur bra man än har haft det borta. Inser nu när jag skulle lägga ut detta inlägg att jag inte tog så många bilder. Hmmm, så typiskt nu när jag äntligen fått min kamera. :)

Kram, J

Kommentera

Annons

Lite för högt tempo…

Ibland rullar livet på i ett lite för högt tempo känner jag. Du vet när man bara springer på utan att reflektera. Man är överallt och ingenstans och till slut så orkar man knappt bestämma vad man ska äta till middag. Minsta lilla beslut känns som världens viktigaste och när något kommer in oplanerat från sidan blir det lätt att man får kortslutning. Där är jag nu och det är inte alls en skön känsla. Därför har jag bestämt mig för att veckorna fram till semestern ta det så lugnt som det bara går. Inte fylla kalendern med saker varje kväll utan känna efter hur dagsformen känns och utefter den bestämma om man ska göra en kvällsaktivitet eller inte. Det låter så enkelt nu när jag skriver det men jag vet att det kommer att vara en utmaning för mig. Ibland önskar jag att jag tog livet lite enklare och att jag inte hade så enormt höga krav på mig själv. Jag tror att det är det som ställer till det för mig. Att jag vill så mycket men tiden och orken räcker inte riktigt till.

Fick ett bra tips av min syster häromdagen som jag tog till mig och verkligen har försökt att följa. Tipset är att inte tänka flera dagar i förväg (eller som i mitt fall flera veckor) utan ta tag i saker när det verkligen behövs. Jag är expert på att ligga steget före så det känns som att min hjärna aldrig får vila. När jag tagit tag i en sak är jag redan på väg till nästa och det säger ju sig själv, det är inget bra beteende. Alla måste någon gång vila från alla måsten, även jag har jag insett. :)

Så igår när jag kom hem från jobbet gjorde jag något som jag inte brukar. Jag började med att sätta mig ner en stund i soffan och läsa några sidor i min bok. Varvade ner helt enkelt och försökte bortse från alla måsten. Måsten som egentligen bara finns i mitt huvud. För vad spelar det för roll om den rena tvätten inte viks med en gång? Ingen alls märkte jag igår så det här ska bli mitt nya. Att alltid börja med en paus när jag kommer hem och sedan ta tag i det som måste göras. Om det inte kan vänta vill säga, allt behöver ju inte göras på minuten utan vissa saker kan ju faktiskt vänta.


Är så glad att jag kommit till insikt kring detta.  Bara det har gjort att jag inte känner mig lika stressad. Nu återstår det svåra, att ändra ett invant beteende och det är inte det lättaste. Håll tummarna för mig! ❤️

Kram, J

Kommentera (1)

Annons

I en låtsasvärld…

Här om dagen var jag och Rasmus på en så galet roligt event. En kille som vi känner driver ett Virtual Reality bolag där man kan få prova på allt möjligt skoj. Det kan vara allt från höghöjdsupplevelser till rolig 3-kamp eller att man i en värld blir jagad av zombies. Den sista hade jag aldrig vågat göra. Tror på riktigt att jag hade svimmat av rädsla eftersom allt så fort man får på sig ”masken” är så otroligt verkligt. Man glömmer det som är omkring en och dras in i en helt annan värld.

På eventet som vi var på fick man först prova på en höghöjdsupplevelse. Man fick gå in i en ”hiss”, trycka på knappen och ett, tu, tre var man uppe bland New Yorks skyskrapor. Allt var så otroligt verkligt och det kändes som att man var uppe bland molnen. Man skulle sedan gå ut på en planka och den fanns faktiskt på riktigt. Det var bara det att den var på marken men det känns det ju inte som när man går på den och tittar in i masken. Då är man ju på riktigt så galet högt upp att man blir helt skakig. Jag var så otroligt rädd när jag gick där på plankan men ändå klarade jag det. När man kom till slutet skulle man bara ta ett kliv utanför plankan och falla fritt. Man faller ju inte på riktigt men känslan är att man gör det. Så läskigt och härligt på en och samma gång.

Efter att alla fått prova detta var det dags för 3-kamp. Grenarna vi skulle köra var ett rymdspel där man skulle skjuta ner sina fiender och fick poäng där efter. Det var dock inte bara att skjuta utan man skulle också akta sig för att bli skjuten. Man lever sig verkligen in i spelet så för de som tittar och väntar på sin tur blir det också en rolig upplevelse. Man ser ju inte klok ut där man står och duckar och aktar sig för osynliga skott. Så roligt! Den andra grenen var skidåkning. Man skulle åka ner för en backe och akta sig för diverse hinder som kom i ens väg. Jag trodde att det skulle vara ganska enkelt men ack så fel jag hade. Det här var inte min bästa gren om jag säger så. Är dock sjukt nöjd över att jag slog Rasmus. Han är ju en van skidåkare så jag var helt övertygad om att han skulle vinna över mig men icke…sååå glad blev jag för det! Även om jag inte fick så höga poäng så var jag galet engagerad. Det går liksom inte att inte dras med när man hoppar in i VR-världen. Just där och då är man ju i den där skidbacken även om man i verkligheten står på ett vanligt golv i en fastighet på Kungsholmen. :)

Den tredje och sista grenen var pilbåge. I verkliga livet är jag värdelös på denna sport men i VR-världen var jag riktigt bra om jag får säga det själv. :) Det var 8 nivåer och jag tog mig till nivå 7 så det var mer än godkänt känner jag. Tyvärr så förlorade mitt lag 3-kampen men det gjorde absolut ingenting. Vi fick verkligen en rolig eftermiddag tillsammans och jag är så sugen på att göra detta igen. Som en liten bonus fick vi som sista grej dyka ner i havet med en massa fiskar och en enormt stor val. En så fantastiskt fin upplevelse även om det var helt på låtsas.

Är sugen på att föreslå detta för min chef som ett litet event för min arbetsgrupp. Upplägget går ju att kombinera i all oändlighet då det fanns hur mycket olika saker som helst som man kunde göra, vi provade nog bara en bråkdel. Tänker också att detta är det perfekta eventet för en möhippa eller svensexa. Det är sjukt kul, alla kan vara med och man är inte beroende av vädret utan kan genomföra aktiviteten även om det spöregnar eller är jättekallt ute. Kan verkligen rekommenderas. Virtual Reality Events heter bolaget och håller till på Kungsholmen.

Förutom att det var otroligt roligt att få testa på VR så var det också mysigt att jag och Rasmus kunde komma iväg tillsammans. Oftast så blir det ju att vi gör saker var och en eftersom det är svårt med barnvakt men denna gång kunde vi lösa så att bästa Ida och hennes kille Patrik kunde vara med Noah. Alla nöjda och glada!

Kram, J

 

Kommentera (2)

Annons

Boktips!

Jag älskar ju att läsa böcker men efter att jag fick Noah har mina lässtunder prioriterats bort för annat. Har dock saknat läsandet så ett av mina löften inför 2017 var att jag skulle läsa minst åtta böcker under året. Eller just siffran kanske inte var så noggrann utan det viktiga var att komma igång. Visste att om jag bara kom igång skulle resten flyta på. Och så blev det, har läst massor detta år och jag älskar det. För mig är det en sådan total avkoppling och ett bra avslut på dagen. Att läsa några sidor i en bra bok innan man somnar istället för att stirra in i sin telefon (även om jag då och då gör det också). 

Den senaste tiden har jag läst en trilogi av en författare som jag inte läst något av tidigare. Minns inte hur jag kom över dessa böcker men är så otroligt glad att jag gjorde det. Är inne på den tredje och sista boken nu och jag verkligen älskar dem. De är lättlästa samtidigt som de tar upp viktiga och tankevärda ämnen. De får en verkligen att tänka till om vad som är viktigt i livet och jag känner igen mig i Emma som är huvudkaraktären i alla böckerna. Under tiden som jag har läst dessa böcker har jag skrattat och gråtit om vart annat men framför allt fått insikt i hur jag vill leva mitt liv. Och hur jag absolut inte vill ha det.

Blir så glad när jag hittar böcker som berör, som får en att tänka till och som man helst av allt inte vill lägga ifrån sig. Precis så är det med Camilla Davidssons böcker. Jag kan verkligen rekommendera dem alla tre och jag tror att du som jag kommer att älska dem. Ett litet boktips från mig till dig inför kommande sommarsemester. 

Såg precis att det kommer en ny bok av Camilla i oktober, hipp hipp hurra för det! 

Kram, J

 

Kommentera (2)