Hejsan alla underbara.
Förlåt för att jag har varit kass på att skriva, skäms verkligen över de. Men nu ska jag sätt igång igen och denna gång så ska jag hålla de jag lover er för nu ska jag fan ändra på mitt sätt att leva..
De har hänt en hel del sen sist jag skrev här. Jag är jävligt instabil just nu som människa och bryter ihop för minsta lilla sak, och jag har inte alls samma energi längre vilket stör mig så otroligt mycket. Jag har hur mycke energi som helst men orken finns lixom inte mitt tålamod är helt borta. de är så att jag och min flickvän har flyttat isär och gjort slut, så jag gick ifrån toppen till botten på väldigt kort tid så nu bor jag och min dotter i Åbytorp i kumla i en tvåa och jag känner mig som ett jävla vrak. Allt gick fort fast ändå inte… Vi tog de gemensamma beslutet att göra detta för att de skulle bli bäst just nu, detta är inget som någon av oss ville. Jag älskar henne så sjukt jävla mycket fortfarande och ja hoppas att de kommer en dag då vi kanske kan hitta tillbaka till varandra som starkare individer när vi båda två har kommit en längre bit i våra liv. I min hjärna så är detta mitt fel för att jag känner att jag puschade på från början och att jag tog de lite snabbt fram och jag avskyr att jag känner så för samtidigt som jag vet att de inte är mitt fel…
Plus i allt detta så har jag även genomgått en ADHD utredning och fick diagnosen ADHD för typ 2veckor sen och de känns oxå skönt att veta vad som är felet på mig och varför jag har varit som jag varit, men ändå så är de ju klart att de suger att ha en diagnos men jag vet ju oxå att detta kan hjälpa mig att arbeta mera med mig själv och att jag vet mer vem jag är utan att behöva ha en mil lång förklaring när någon frågar varför jag t.ex. har extrema aggressionsproblem. Massor på en gång och jag orkar inte hur mycket som helst jag känner lixom bara att jag är nere på start igen och måste kämpa mig uppåt igen dit jag var..
Jag saknar henne så jävla mycket jag bryter ihop i tårar flera ggr av att jag saknar henne och att jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och gör om och rätt.. allt känns så jävla fel utan henne. Hennes leende på morgonen och hennes skratt, hon gjorde mig hel och lycklig nu är de borta.. känner att jag låter som värsta wajnaren(stavning) men de är jag inte på de sättet jag pratar inte om de här utom detta är saker som är i mitt huvud och snurrar. Vi pratar fortfarande med varandra och de är jag så jävla glad över att vi kan göra för de för mig är en stor del att kunna prata och umgås efter ett breakup för mig är det inge konstigt att umgås med sitt ex.
Men nu är de nog pratat om de. Jag går fortfarande på ätstörningsenheten och de har gått framåt men dock nu så har jag mer eller mindre sluta ätit igen *suck*. blir trött och arg på mig själv över de, men jag vet att jag kan inte hjälpa de för när de blir såhär då slutar jag att äta igen för att jag finner ingen hunger eller behov av att äta.. ja jag finner ju aldrig hunger men hade motivationen till att äta på någorlunda bestämda tider men ja ja de är som det är och de är bara att börja om igen.. Har även slutat att vara sjukskriven nu och åter igen skrivit in mig på arbetsförnedringen för at jag ska få några pengar över huvudtaget.. sen så hoppas jag ju på att jag kan få pengar som jag ska så jag kan klara av mitt liv på den ekonomiska biten.. Så min dotter kan få mat på bordet och kunna få ha hela och rena kläder på sig även fast vi har ont om pengar. Min dotter är just för tillfället mitt lyckopiller, det är hon som får mig att gå upp på dagarna och faktiskt kunna ta mig igenom en hel dag med lite leende på läpparna då och då.. Hon är de absolut bästa och värdefullaste jag har i mitt liv <3 utan henne vore jag luft..
Jag får skriva mer imorgon 🙂
PEACE&LOVEHATERS