Ända sedan den 5:e Juli gick jag runt & längtade efter detta datumet.
Idag är nämligen mitt utsatta BF.
Tänk så jag räknade ner dagarna efter jul.
Men så fick veta för 4 veckor sen att lillkorv måste komma ut tidigt & idag är han hela 3 veckor!

Man kan verkligen inte planera & kontrollera allt här i livet.

Här får ni en never shown before bildserie från förlossningen.

Detta var på torsdagskvällen när jag blev inlagd. Här vad jag superglad över att känna små värkar & kände mig väldigt pigg!

Runt klockan 9 på morgonen Fredagen den 17:e Februari. Doktorn har precis gjort innsvepning & mina värkar har tagit en väldig fart. Här har jag ONT.

Här har jag precis fått min epidural. Jag var helt slut & minns absolut ingenting från att jag bad om en.

Vår ustikt över East River. Här var solen påväg att gå ner & det var dags att börja krysta.

6:38 kom världens finaste August till världen & jag bara grät av lycka.
Världens finaste ögonblick ♥

Tänk att jag såg ut såhär för bara 7 dagar sen

& idag kunde jag knäppa mina gamla jeans igen.
Helt otroligt hur fantastisk kroppen är!

Nu har jag handlat mat så vi har när vi kommer hem, städat hela lägenheten & tagit långdusch.
Känns väldigt lyxigt att kunna förbereda så mycket!
Trots ungefär 1 timmas sömn inatt, känner jag mig någorlunda pigg.
Och ganska pepp på att åka in & påbörja förlossningen!
Era kommentarer hjälper så mycket & jag är så tacksam för varenda en. Ni är underbara! Önskar jag kunde ge er allihopa en stor kram!

Här kommer lite info om vad som kommer hända idag!

Vid klockan 4 min tid (ni ligger 6 timmar före i Sverige) så kommer jag få ett preparat instoppat som en tampong som kommer hjälpa min cervix att tunnas ut & förhoppningsvis börjar jag öppnas i sammanband med det.
I ungefär 12 timmar kommer vi vänta & se vad som händer.
Om detta fungerar med framgång kommer dom göra så vattnet går, om det inte redan gjort det av sig själv.
Sedan hoppas vi på sammandragningar & ett naturligt födelseförlopp.
Detta kan ta ganska lång tid & vi vill inte stressa ut bebisen eftersom han uppenbarligen inte kommer ut av egen vilja.

Om den första metoden inte skulle fungera så kommer dom ”tvågs-öppna” min cervix (vet inte ordet på Svenska) & sen sätta igång en låg dos med pitocin genom dropp för att få fejk-sammandragningar.

Jag hoppas så innerligt att min kropp vill sammarbeta & att jag slipper massa medicin & jag ber till gudarna att slippa kjejsarsnitt.

Men som alla säger, i slutändan är det viktigaste att älsklingen kommer ut frisk!

Nu ska jag stänga väskan, ta några djupa andetag & åka till förlossningen.

Vi hörs när vi hörs ♥

Idag är det Dagen D & jag tänkte sammanfatta dessa månader som gått lite snabbt.

Den 5:e Juli fick vi ett positivt resultat & väldigt chockade, påbörjades graviditetsresan.

Lillkorven var inte planerad så det var lite av en chock när jag plussade & omställningen var inte så enkel till en början för min del även om jag var helt överlycklig.
Dessutom mådde jag apa i en evighet.
Åt flingor, mjölk, yogurt, jordgubbar & citrusfrukter i flera veckor till frukost, lunch & kvällsmat.

Somnade ungefär överallt & var svimfärdig hela dagarna.
(tänk vad jag tyckte att min mage var stor här, haha 🙂 (vecka 12)

Vatten drack jag ungefär 6 liter (!!) om dagen & sådär höll det på till ungefär vecka 15.
Då började jag må bättre & runt vecka 20 kom all energi tillbaka. Och vi fick veta att det bor en pojke i magen.

Det var så härligt att må bra & vara pigg!
Allt rullade på väldigt fint & det fanns inga större problem i världen.
Vi försökte göra oss hemastadda i nya lägenheten, gjorde roliga saker tillsammans på helgerna, reste runt lite & jobbade på.

Det var först efter jul som allt började bli lite små-tungt & bebis började ta en väldig plats i magen.

Dessutom fick vi nyheter om flytt & det blev väldigt mycket stress & fokus kring det.
Jag fick tillbaka mina cravings, började dricka vatten som en galning igen & tröttheten började ta över.
Eftersom jag fortfarande jobbade heltid, till för bara en vecka sen, så började allt bli lite tyngre & jag sov mig igenom helgerna.
Men jag tycker nu i efterhand att jag varit riktigt lyckligt lottad.

Jag är väldigt glad över att jag kunnat ta hand om Mally & gå promenader som vanligt varje dag, trots att dom varit låååångsamma ibland.
Och trots att jag saktats ner väldigt & blivit lite smått rörelseförhindrad & klumpig, har jag sluppit att se ut som en anka som vaggar fram, haha.
Har heller ingen hemsk ryggvärk, foglossning, åderbrock eller vattensvullnad.
Jag fick inte stretch marks! Woohooo!
Och det blev bara en total viktuppgång på ungefär 8.5 kg.

Och tänk att nu är den långa väntan snart över ♥
Snart håller jag vår lilla bebis i armarna.

Uppdaterar senare om vad som kommer hända på sjukhuset lite senare.

Vi var hos doktorn idag & fick lite andra nyheter än vad vi hoppats på.
Jag har Cholestasis & lilla älsklingen måste komma ut tidigare.
Närmare bestämt åker vi in på Torsdag för att bli igångsatt..

Allt känns väldigt upp&ner.
Samtidigt som jag är hemskt glad över att läkarna upptäckte detta så liten kan komma ut innan infektionsrisken ökar osv, känns det fruktansvärt snopet att ”gå miste” om en naturlig förlossning.

Hela dagen har varit fylld av telefonsamtal till alla vi känner & just nu försöker vi förbereda oss med att köpa det sista man kan tänkas behöva.

Det är så stort.
Jag kommer ha min älskade lilla bebis i mina armar om bara några dagar ♥