August

Ett pussel till Korven

Ja hur gick lämning & hämtning idag då?

Bättre!
PUH!
Alltså. Lättnaden. Ni anar inte.
Eller jo, det gör ju faktiskt dom flesta av er..

Det blev stora tårar när Andrew vinkade hejdå i morse, men det hade gått över på några minuter.
Sedan hade August inte varit ledsen på hela dagen. Eller, inte gråtit! Lite ledsen & ”orolig” blev han ett par gånger.
Pedagogerna såg till att ta fram en stor låda med djur (BINGO!) & att även öva att måla prickar med vattenfärg. Det var en väldigt fokuserad fis jag fick se på bilderna de tagit <3

När jag kom för att hämta honom satt han runt ett litet bord med 4 vänner & åt lunch.
Att jag inte började storgråta.
Där satt han, min lilla älskade August & åt mat i lugnan ro med sina vänner.
Alldeles fokuserad på maten :,)
(Att han bara åt äpple & bröd bryr vi oss inte om!)
Jag fick stå där en stund & kika innan jag gick fram för att säga hej.
När han fick syn på mig kom gråten i halsen & darret på rösten, men aldrig några tårar.
Jag hade fulgråten i halsen men lyckades vifta bort med väldigt fejkat leende & glada ord om hur KUL han såg ut att ha med sina vänner.
Och det funkade!
Strax pratade han om allt som hänt under dagen & det ledsna var som bortblåst.
Efter vi lämnat förskolan åkte vi till leksaksaffären & köpte ett ABC-pussel som vi sedan pysslade med här hemma.
Det blev ingen vila idag heller, så lite senare på eftermiddagen blev det lite kämpigt för samtliga i hushållet, men då får det vara.
Massor med kramar hjälper när den där övertrött-ilskan smyger sig på & jag väljer bort samtliga konflikter just nu. Bara avleder & försöker visa att jag finns där. Kan tänka mig att det är lite overload på känslor för tillfället.

Jaa det är nog allt jag har att säga om dagen.
Ett väldigt gott betyg!
Nu hoppas jag att hela familjen får sig en god LÅNG nattsömn så vi kan ta nya tag i morgon.DSC_7775

Utvärdering första dagen

Ja som ni säkert förstått så grät August sådär lugnt & riktigt hjärtskärande då jag sa hejdå.
Precis som han grät när vi Skypade då jag låg på sjukhuset.
Det slungade mig tillbaka till den där fruktansvärt jobbiga stunden i livet & jag ville bara kräkas, ta ungen under armen & sticka hem.
Men så förstod jag att någon gång måste vara den första & jag kommer mest troligt aldrig vara redo.
Så jag pussade hejdå en sista gång, sa ”hejdå vi ses snart, älskar dig” & gick.
Det var två pedagoger engagerade i August när jag åkte, samt bara 12 barn i hela byggnaden, vilket kändes jättebra.
Väl hemma försökte jag hålla mig upptagen med jobb, en promenad & lite yoga.
I 2.5 timme fick han vara där idag.
De har inte inskolning som ni har i Sverige här, men jag har valt att ta det lugnt ändå & inte bara slunga August in i 5 timmars-dag.
Vi har hälsat på 2 gånger tidigare så han har sett lokalen & alla pedagoger.

När jag hämtade upp honom så storgrät han.
Inte sådär hjärtskärande ledsen, utan som världens lättnad.
Vi fick en väldigt genomgående rapport om hur allt gått & det hade varit lite tårar här & var, men inget större sammanbrott.
Han hade sagt åt pedagogerna att han ville ha en kram, att han ville rita & hade inte haft någon olycka utan gått på toaletten i tid.
Min älskade August <3
Jag såg till att ställa lillasyster i bilstolen vid dörren så vi kunde kramas, prata om dagen & bara ”vara vi”.
I bilen påväg hem pratade han jättemycket om sin dag & verkar ha trivts trots att han varit ledsen.
Vi åkte till Starbucks för att köpa en bulle & sedan hem för att se på en film som jag lovat.
Han sov inte, till min väldigt stora förvåning, men är påväg att tuppa av här i soffan nu (klockan är tio över fem).

Ja i stort en helt okej dag med andra ord.
Och när jag frågar om han vill åka tillbaka imorgon så säger han ja.
Det måste ju betyda att det var okej ändå??

Nej nu ska denna mamman klappa ihop & kramas lite till innan det är sovdags.
Jag är helt slut kan jag meddela. Köttbullsmiddag i soffan framför någon serie får det bli ikväll.

Första dagen ♡

Kläderna är framlagda & Mini-Kånken packad.
Vi sitter här på tu man hand & äter frukost ihop, jag & korven.
I 2.5 år har vi varje morgon (med undantag från då jag var på förlossningen) sovit ihop, ätit frukost ihop & spenderat våra dagar ihop.
Och nu ska jag lämna av honom på förskola.

Näe jag är alldeles för sentimental. Det sliter & river i hela kroppen för jag vill inte.
Men samtidigt så vill jag ju. För han känns redo.
Och jag måste få tid att jobba i lugn & ro.
Och jag VET att det blir bra.
Jag har läst en oändlig mängd bloggar där föräldrar känt exakt samma som jag gör nu & där de sedan beskrivit hur bra det blev tillslut.
Och jag har fått massor med fina ord från er som hjälper & stärker.
Men jag tror att det måste få gå en vecka eller så, så vi kan smälta allt & liksom komma in i denna nya rutin. Både jag & August.

Vi har inte gjort en sådan stor grej av det hela, utan glatt pratat lite kortfattat om vad som ska hända.
Vi har hälsat på förskolan 2 gånger så han vet vart han ska, men ändå förstår han ju inte exakt vad som kommer ske..?

Nä nu slutar jag spekulera!
Dags att dricka upp kaffet.
Önska oss lycka tillDSC_7711

Hej från djurparken

Vårt hem förvandlas sakta men säkert till ett Zoo, haha.
August kärlek till Elefanter, Noshörningar & Flodhästar har satt sina spår.
Hoppas att han aldrig någonsin tröttnar på djur alltså.
Vart skulle vi göra av allt?
(Måste dock inflika att vi verkligen uppmuntrar hans intresse & jag är nog skyldig till 3/4-delar av alla djur, hehe..)

Har era barn något intresse som liksom tar över ert hem? DSC_7742
Gissa hur glad killen var då han hittade denna i helgen & fick köpa med den hem? Gullot!
Han kan så himla mycket fakta om Noshörningar & Flodhästar just nu.
Hur dom bor, vad som äter & annat underligt som en 2.5-åring mest troligt vanligtvis inte vet.
Älskade unge ♡

Liten kille, stora känslor

August har börjat uttrycka sina känslor mer noggrant nu än att bara gråta/bli arg/skratta.
Han berättar om något skrämmer honom, om han blir ledsen, om något inte känns bra eller om han känner sig glad.
Det är en otroligt dramatisk kille vi har, men med det största hjärtat.
Det är väldigt viktigt just nu att förklara för alla när något är fel eller inte känns bra och om någon annan är ledsen eller arg, blir han otroligt berörd.

Även då han kollar på tv, så har han väldig inlevelse.
Han vill hålla för ögonen när någon gör fel, för han tycker det känns jobbigt.
Och han pratar väldigt ofta med dom i programmet om vad han tycker de ska göra.
”RUN RUN” skrek han i morse när Curious George blev jagad av en kossa.
Väldigt fint tycker jag!
Att han redan har så nära till känslor & även förstår andras ♡
DSC_7707