Jag har något att bekänna, kära vänner. Jag är avundsjuk. På min pojkvän. Ja ni läste rätt. Jag är så fruktansvärt avundsjuk på min pojkvän som just nu har Wille lindad runt lillfingret. Det är inte så att Wille och jag inte kan hänga och ha kul tillsammans, för det kan vi, men får han välja vill han helst gå till pappa. Hallå, jag då? Jag som småspringer hem från tunnelbanan bara för att jag vill hem och snusa på lillens blonda hår. Kan du inte bli lika fäst vid mig igen som du en gång var. Pleeeeaaaaseeee.

Ja det är verkligen avundsjuka mamman som talar. Är det någon mamma där ute som har en son i Willes ålder? Hur är era småttingar? Mammiga, pappiga, inget?

Med nyladdade batterier och ögoninflammation. Ja men ni vet. När de där sjukdomarna väl börjat attackera vägrar de ge med sig. Det verkar minsann som att mitt immunförsvar just nu är nere på noll. Men jag ska inte klaga, det finns de som har det värre. Tack och lov hittade jag en receptfri kräm på apoteket som jag smörjt in mina rosa ögon med, så nu är det bara att avvakta och hålla tummarna.

Så vad har hänt i veckan? Jo. Förutom att ladda batterierna och hitta de nya rutinerna har jag haft besök av min kusin och faster, klippt och slingat barret och planerat en resa ner till mamma i helgen. Den här gången följer min lilla superhjälte med mig ner. Min lilla älskling som jag har så svårt att släppa taget om när jag väl kommer hem från jobbet. Hur är det möjligt att du redan hunnit bli så stor? Stoppa tiden, någon…

Jag vantrivs något vansinnigt i glasögon – men var tvungen att ta på mig dem idag. De lever dock ett farligt liv i närheten av Willeman som har någon fäbless för just glasögon. Fast. Han gillar i och för sig allt han inte får dra i. Som hår. Därav den slarviga knuten på huvudet.

Hej vänner, nu är hela familjen Andersson/Larsson tillbaka i Stockholm. En tredjedel av oss, Willeman, har tyvärr dragit på sig en rejäl förkylning med tillhörande feber. Tycker så synd om honom. När ska eländet ta slut? Det känns som att han varit en virusmagnet på sista tiden. Nu har han i alla fall fått en alvedon så jag hoppas han kan sova gott på den. Natten till idag var nämligen… Katastrofal. Så han behöver all sömn han kan få.

Det är rätt mycket på gång i mitt liv just nu och jag börjar känna mig smått otillräcklig. Som ni kanske förstod i mitt tidigare inlägg så är det alltså min mamma som inte är helt kry. Jag vill spendera så mycket tid jag bara kan hos henne samtidigt som jag vill ha Wille hos mig och leka med honom. Få honom att må bra. Utöver det är det såklart andra guldklimpar som min hulk, övriga familj och vänner som jag vill hänga med – under den lediga tid jag har vill säga.

På grund av allt runtomkring mig just nu har jag bestämt mig för att ta en liten paus med bloggen. Några dagar. En vecka. Eller så – så att jag kan ”landa” någorlunda i mina nya rutiner. Under tiden får ni följa med på insta om ni vill (jeenzan), annars ”ses vi” om några dagar igen.