Vi har under en tid funderat på att få William att sluta äta på natten. Han är så stor nu och växer som han ska så han ska egentligen inte behöva vakna för att äta nattetid. Jag har dock dragit mig något enormt för detta då jag vet att det kan vara en väldigt stor utmaning. Men i natt försökte vi och det gick helt okej. Han vaknade vid ett, då han vanligtvis brukar vakna för att äta, och fick då istället lite vatten. Men det dög inte alls så jag fick ställa mig och vagga sängen i en timme (tack och lov för vyssan lull tassarna). Det låter kanske inte så jobbigt men när man är kanontrött – känns en timma som det dubbla, minst. Till slut somnade han och sov ända till klockan sex då han fick komma över i sängen, amma och mysa. Han sov en timme till innan det var daddy duty och jag fick (tack och lov) ett par välbehövliga timmar nu på morgonkvisten.

I natt kör vi likadant och jag hoppas för allt i världen att jag lyckas stå emot frestelsen att ta upp honom och låta han äta bara för att han ska somna om fort. Det var så nära i natt.

Morgonmys med kungen och hans fader.

Ahh gääsp. Vi testar lite nya rutiner här hemma (ja vi ändrar oss lite titt som tätt). I takt med att William sover bättre på natten har vi börjat köra ta honom varannan morgon och idag var det min tur. Det var så himla skönt när vi var i Norge för då var man aldrig ensam på morgonen. Oftast när vi stegade upp var Williams kusin redan uppe. De kunde ”umgås” och man själv kunde tjata lite strunt med Willes farbror eller faster. Här hemma, när man är ensam uppe, blir allt lite jobbigare. Man är lite tröttare. Det tar lite längre att komma igång. Men det är bara att kämpa, kämpa, kämpa. Thomas är ledig veckan ut och det är helt underbart för då kan jag ta igen lite sömn på eftermiddagskvisten.

Idag ska junior och jag träffa min vän Sarah för en promenad. Väldans kul. Jag hoppas bara jag lyckas ta mig runt promenadstråket utan att behöva lägga mig i fosterställning och tjuta på grund av träningsvärk. Träna regelbundet var det ja… Allt för att slippa jobbig träningsvärk…

Heeej. Nu är vi äntligen hemma. Eller äntligen och äntligen – det är med lite blandade känslor. Saknar redan allesammans som vi så intensivt umgåtts med i, ja vad blir det, två veckor? Thomas familj, min familj, mina vänner. Ja fasen vilka bra människor det är. Det känns lite tomt att det ”bara” är vi nu. Det som dock är skönt med att vara hemma är att man slipper att bo i en resväska – eller i vårt fall två resväskor och massa kassar fulla med paket. Vi har riktigt mycket att packa upp men jag tänkte ta tag i det först när lillen sover. Det får vara ett smärre kaos tills det är läggdags.

Nu, just nu, ska jag göra mig lite kaffe och försöka komma ur hela den här åka-bil-koman och kika igenom all post (såg att vi bland annat hade fått en bröllopsinbjudan).

Mina absoluta favvokillar. Junior klarade bilresan galant. Like a boss.

Godmorgon, godmorgon. Ledsen för världssämst uppdatering igår men jag var väldigt trött efter nyårsnatten som inte bjöd på så många timmars sömn. Det enda vi gjorde igår var att spela kort, titta på tv, sova och gå ut och gå. Det var tur att vi tog oss i kragen och bestämde oss för en tur ute för annars hade nog aldrig min pyjamas åkt av.

Idag gick William och jag upp i ottan. Fy fan. Det är tur att det finns kaffe.

Som på bilden till höger sitter han hela tiden. Ut med armarna och dividerar med sina leksaker. Gör sig stor för att visa att inga speldolsor eller banangosedjur rår på honom.

Viktigt.

05:50 Gnyende ljud från resesängen. Traskar dit. Trött. Omtöcknad. Hittar en glad, glad liten Wille som vill komma upp och kramas. Tar upp honom och lägger han mellan Thomas och mig i sängen. En halvtimme går.

06:30 Lilleman vill gå upp. Thomas tar över stafettpinnen…. Och går in med honom till farmor som är så snäll så och tar honom så att vi får sovmorgon.

07:58 Jag vaknar och går upp för att ta lilleman ett litet tag innan det är dags för hans förmiddags nap. Han somnar. Jag kryper ner bredvid Thomas igen och slumrar till.

En halvtimmes sömn får vi alla innan vi kliver upp för att möta dagen. Tvätta William. Klä på honom. Suga snor, spruta in koksalt (han är galet förkyld och det tar sig främst uttryck via hans lilla snok). Mata honom. Klunka kaffe. Ge D-vitamin. Klunka kaffe. Klunka kaffe. Klunka kaffe. To be continued….