Magbilder

Vecka 37 (36+0)

Barnet
Barnets totala längd är nu ca 47 cm och det väger ca 2,79 kg i början av veckan och ca 2,97 kg vid veckans slut. De allra flesta barn fixerar sig under sista delen av graviditeten, inte ovanligt från vecka 37. Karaktären på fosterrörelserna ändras, dock ej frekvensen. Du ska känna liv i magen varje dag. Enligt Spädbarnsfondens rekommendationer ska du 1.) Lära känna ditt barns rörelsemönster under graviditeten och 2.) Lita på din instinkt. Om du är bekymrad över att ditt barn rör sig mindre än tidigare ska du kontakta sjukvården direkt, dag som natt, speciellt om detta händer nära tiden för beräknad förlossning.

Mamman
Den här veckan är en lämplig tid att sluta arbeta. Nu börjar många kvinnor längta efter att föda. Det börjar bli rejält tungt och det är jobbigt att nattsömnen blir störd. Det är vanligt att känna förvärkar nu. Livmodern blir hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa förvärkar ska inte göra ont. Spänningen och förväntningarna stiger ju närmare förlossningen du kommer. Börja packa väskan du ska ha med dig till förlossningen. Tips på saker att ha med får du från din barnmorska.

Reflektioner
Ja tyvärr har det ju hänt lite grejer sedan sist vi klev in i en ny vecka vilket gjort att jag blivit sjukskriven fram till förlossningen. Blödningarna gjorde mig rejält orolig och har medfört att jag är extra vaksam när det kommer till att känna fosterrörelser nu. Lillräkan har ju även lagt sig i säte med rumpestumpen ner. Därför ska vi på en kontroll i början av nästa vecka för att se om vi ska göra ett vändningsförsök.

Magen har verkligen blivit GIGANTISK och blir tyngre för var dag. Det känns som att jag går runt och bär på en mage full av tegelstenar. Ryggslutet  och min vänstra höft värker så fort jag är ute och går. Trodde det skulle vara piece a cake (naiv) att bära runt på en bebis, men ooohhh så fel jag hade. Självklart är alla graviditeter olika, vissa har det lätt, andra jättejobbigt. Jag tror att jag hamnat någonstans mittemellan. En sak är säker – jag kommer alltid att erbjuda min sittplats på tunnelbanan om jag ser en gravid kvinna som är tvungen att stå upp.

Jag, vi, längtar såklart jättejättemycket efter att få hålla, krama och pussa på vårt lilla hjärta. Nu är det bara 27 dagar kvar till beräknad ankomst. Jag har börjat förbereda mig mentalt på att det kan bli kejsarsnitt men hoppas innerligt på att jag kan föda normalt. Vi får se helt enkelt.

En preggos bekännelser

Åh shit. Jag känner mig som en klubbad valross. Satte mig med datorn för att skriva ett inlägg igårkväll men jag somnade innan jag ens hunnit trycka ner första tangenten. Är det lagligt att vara så här trött? Jag vill inte gå upp idag utan bara ligga i sängen och klaga på min kropp som värker i princip överallt. Mest jobbigt är det längst ner i magen där bebisen sparkar hårt så in i bomben. Jag är förvånad att läkaren inte kände en fot som stack ut utanför livmodern när hon undersökte om jag var öppen. Jag skojar verkligen inte, de där kickarna…. Aaaajjj.

Självklart kan jag inte ge upp hoppet om att jag kan hjälpa bebisen att vända på sig så jag har stått och vickat på rumpan i ett par minuter nu i morse. Heffaklumps-shake. Den har i alla fall flyttat huvudet så det inte längre ligger och trycker på revbenen (thank heaven) utan det har åkt ner lite. Så det är ju positiv. I alla fall ur det perspektivet att mina revben slipper det enorma trycket som huvudet åstadkommer. Som läkaren sa till mig när vi låg inne ja det är ju ben mot ben så det känns en hel del när den har huvudet där. Umm…

Jag mår illa (åh här kommer alla preggorkämporna på en och samma gång, ja här kommer alla preggorkämporna på en och samma gåååååång – Per Gessle), så jag ska göra mig lite frukost och hoppas det släpper.

Knäppte den här igår efter att snacket gått något i stil med ”jo men visst har den sjunkit.. Ja men det har den väl… eller? Visst har den? Norsk vänding is the shit!”. Vadå greppa efter halmstrån, haha. Den är ju lika hög och putig som den alltid varit…. Sjunk du almighty belly, sjunk. Det har också börjat klia något överjävligt längst ner på magen. Det syns inte så väl på bilden men det känns som att jag kliat upp huden totalt….

Konstig magform

Haha, kolla in min konstiga magform när jag ligger ner. Den ser ju helt knasig ut ju. För att inte tala om naveln som blir grundare och grundare och ärren som ser ut att ha blivit dubbelt så långa… Nästan…

Har stått som en hund och vickat på rumpan ett par gånger sedan jag kom hem (känns helt normalt). Läste någonstans att man ska stå så 15 minuter varannan timme för att få bebisen att vända sig om. Skojar dom?! Jag pallar knappt stå så i tre minuter innan blodet i huvudet gör mig helt yr och ryggen känns som att den ska gå av. Tror nog tyvärr inte jag kan bidra med så mycket för att få den att vända sig. Bättre att istället lägga tiden på att ge den lite strategitips om hur man gör den perfekta kullerbyttan.

Vårt lilla hjärta

Hej på er.
Jag måste bara säga det igen, tack för era fina kommentarer. De värmer verkligen. Ligger just nu i sängen och tänkte snart sova – känner mig lite trött och sliten. Bebisen lever på som bara den i magen och det känns bara så underbart att få känna den lilla krabaten röra på sig.

Som jag skrev tidigare har jag fått äta tabletter idag för att stoppa blödningen och de verkar ha hjälpt för det har varit lugnt på den fronten ända sedan imorse. Om det fortsätter så här så får vi nog åka hem imorgon. Men jag vågar inte hoppas på för mycket.

Nu tänkte jag sussa, god natt kära ni.