VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Välkommen till världen lilla vän!

nyfödd

Välkommen till världen lilla vän! På beräknad förlossningsdag bestämde hon sig för att det var dags att göra entré. Klockan 01.30 vaknar jag med ett ryck, flyger upp ur sängen och ut forsar vattnet. Vilket fall! Någon har övertygat mig om att filmmakarna i Hollywood fått vattenavgång om bakfoten, men efter denna säregna upplevelse har jag identifierat deras inspirationskälla. Sen vet jag inte om vattnet oftare går med besked på just natten, men vi kan ju föreställa oss kalabaliken som skulle uppstå om det skedde på stan. En speciell upplevelse som drog med sig tre fullstora badlakan och en filt samt ett besök till Malmös förlossningsavdelning för kontroll, mitt i natten.

Ganska exakt 24h senare öppnade hon sina mörka ögon och skrek sitt första skrik i en förlossningssal på Lunds Lasarett. Hon var 48cm lång, vägde 3145gram och var alldeles perfekt. Idag är hon 2 veckor, har passerat sin födelsevikt och njuter av livet så som bara ett litet spädbarn kan. Ibland helt förtvivlat men oftast bekvämt sovandes.

För andras men kanske mest för egen skull, min förlossning i cirka tider:

01:30 Vattnet går.
02:00 Åker till Malmös förlossningsavdelning där ett CTG registerar bra värden för bebis och frekventa, men lätta sammandragningar för mig. Avslutas med utvändig kontroll av bebisens position och huvudet anses vara fixerat. Skickas hem med planerad igångsättning fredag klockan 08.00.
03:00 Hemma igen och åter i säng för sömn. Behöver jag nämna att jag hade svårt att sova?
07:00 Värkarna drar igång. Äter frukost.
11.30 3 värkar på 10 minuter, ringer förlossningen i Malmö som ber oss avvakta tills de ökar i intensitet. Försöker äta en macka.
12.30 3 rejäla värkar på 10 minuter, ringer Malmö som inte har någon plats, frågar om jag klarar mig hemma ett tag till och ber oss återkomma senare.
13.30 Fortfarande 3 rejäla värkar på 10 minuter, ringer Malmö som hänvisar oss till Lund.
Bilfärd på 20 min Tar 6 värkar i bilen, en mindre trevlig upplevelse som uthärdas genom att nynna låtar från barndomen, främst sånger från kyrkokören, hur logiskt?
15:00 Vi är på plats i en förlossnignssal i Lund. Här konstateras jag vara öppen 3cm men bebisens huvud är rörligt (!). Blir kvar med ordination sittande sängläge och får enbart lov att röra mig för att gå på toaletten (för att undvika att navelsträngen lirkar sig ut och kommer i kläm). Värkarna blir mindre intensiva men samtidigt svårare att hantera pga. sittande sängläge. T går och handlar, jag biter ihop, nynnar vidare och försöker sova. CTG görs 1ggr/h och en stund senare får jag värmekuddar, lite morfin och slumrar bort i intervaller. Efter ett par timmar vräker jag i mig en färdigrätt och börjar så smått känna hur värkarna tilltar.
20.00 Nu anses jag vara i aktivt värkarbete men barnmorskan tycker att värkarna behöver extra skjuts och ett värkstimulerande dropp sätts in. Jag får akupunktur, lustgas och ganska rejält ont. Någonstanns mellan 20.00 och 00.00 är jag öppen 6cm och bebisen är äntligen fixerad. Rörelse är återigen tillåtet! Jag knäcker en stolsrygg när jag ska sätta mig, får härledning för att andas rätt och vid något tillfälle klarar jag värkdippen utan lustgas. Mäktigt men också otäckt – att smärta kan kännas så olika beroende på position, psyke och vägledning. En ny sköterska kommer in i rummet och jag upplever henne som en räddare i nöden. Orättvist, med tanke på det grymma arbetet övriga i rummet utförde.
00:30 Dags att krysta! Strax där innan gastar jag att det trycker på och efter många om och men inser barnmorskorna att jag faktiskt är redo att krysta. De tror mig inte först och berättar senare hur de planerat att föreslå epidural då de förväntade sig långt mycket längre tid innan det var dags att krysta. Jag känner mig lite som en vinnare och förstår att detta snart är över.
00:50 Efter 20 minuter har hon tagit sig igenom alla fysiska hinder, jag vägrar känna på hennes huvud innan hon är ute men känner mig både lättad och lycklig strax därefter då hon för försa gången pickar på mitt bröst. T klipper navelsträngen och fotograferar, på min entusiastiska uppmaning, moderkakan. Efter sömnad, vägning och mätning, klassisk välkommen-till-världen bricka och toalettbesök sätts jag i en rullstol och vi rullar upp på Familje BB där vi blir kvar i 48h. Liten kräks fostervatten, undersöks rutinmässigt och föräldrarna sover de första dygnen med lampa tänd och det ena ögonlocket på glänt.

Såhär gick det till när du kom till världen lilla vän – ett ganska mäktigt dygn och 48 lugna återhämtande timmar.

Kommentera (1)

Laddar upp med grön energi (avokado smoothie)

Avokado smoothie

Har börjat fundera ganska rejält på hur och när det faktiskt kommer dra igång – när kommer min kropp vilja förlösa sin bebis? Det finns ju ett antal tidpunkter på dagen då det inte känns helt optimalt att börja slåss med värkar. T.ex. innan frukost (hungern!), strax innan läggdags (tröttheten!), mellan middagarna (bristen på energi!) eller egentligen precis när som helst utan förvarning. Och om vi har förstått saken rätt så är det oftast precis just så som det drar igång, även om förvarningarna knackat på dörrn tidigare.

Tänker att det måste vara extra bra att fylla på med lite extra energi mellan måltiderna. Fruktsalladen och diverse varianter av smoothies har fått sig ett regält uppsving och gjort återkomst i mitt liv. Anledningen formuleras tid, argumentationen ovan samt rastlös behaglig energi. Bjuder med anledning av det senare på både bild och receptet på en favorit; avokado smoothie.

Ingredienser
1 banan
1 avokado
några dl mjölk (vanlig, kokos, mandel, havre eller liknande)
kokosflingor
en näve babyspenat

Mixa och njut – en smoothie full med grön energi och riktigt krämig smarrighet.

Avokado smoothie

Kommentera

Jo, jag mår faktiskt riktigt bra just nu. Tackar som frågar!

Föräldraledighet dag 2. Kändes märkligt att ”ta ledigt” förra veckan men både självklart och välbehövligt just nu. Bebis kan mycket väl fortsätta att gotta sig där inne i värmen ända så långt som till början av februari. Tänk så drygt att gå omkring och vänta i så många lediga timmar tänkte jag förut. Men tänk så drygt att inte hinna klippa det där håret, packa den där väskan, vara supertrött och ha ont precis överallt ifall hon skulle bestämma sig för att vara klar och komma nu. Jag går inte upp innan klockan 7, sover middag om det behövs och går och lägger mig när jag blir trött – jag vilar upp mig skulle en kunna säga. Dessutom hinner jag sjukgymnastiks-träna minst tre gånger om dagen. Ett pass tar minst en timma och om benet ska bära utan kryckor så får jag helt klart ligga i. Visst går det framåt nog, men att gå i trappor, böja med tyngd på knät eller gå i lagom snabb takt är fortfarande helt omöjligt. Jag misstänker att en förlossning kommer avstanna sjukgymnastiks-progressen några veckor och jag vill så gärna kunna lyfta bebis när det väl är dags. Plan B heter fortfarande bärsjal och barnvagn även inomhus – men jag är ändå ganska hoppfull och hejar benhårt på att mitt knä snart är stabilt.

Idag blir det även ben-träning i form av promenad. Snart bär det av till Caroli för att klippa av lite slitna hårtoppar. Jag har fått något märkligt behov av att känna mig själv fräsch och fin.

Om jag ska reflektera en aning så känner jag inte alls igen mig i beskrivningen av den där, höggravida och kroppsligt negativa känslan av ökad vikt och bylsig kropp. Visst väger jag ganska mycket mer, har lite svårare att gå eller resa mig men det faktum att kroppen producerat det där livet med hjälp av bara sin massa – DET – är svårare att förhålla sig till och ta in. Har läst en del aggresiva inlägg ang. kommentarer och objektifiering av gravidas kroppar och har full förståelse för att det kan anses vara problematiskt men anser snarare att den psykiska påfrestningen faktiskt är den som tystas ner, hyshas om och inte alls lyfts upp så som den bör. Kanske är det rentav där problematiken faktiskt grundar sig? Att vara gravid är övermäkigt och mäktigt på samma gång, blir kanske både jobbigt och fantastiskt – det är en del av livet och helt klart något som påminner oss om premisserna för vår existens. Alla känner vi olika. Att diskuttera rätten till att kommentera vikt, krämper eller annat känns ganska litet och isolerat i det sammanhanget. Må jag kanske ha varit skonad från upplevelser med pekpinnar, men om någon frågar mig hur jag mår eller hur min graviditet går så blir jag snarare glad än upprörd. Om nu pekpinnarna dyker upp där och då – ta tillfället i akt och bryt av dem! Skit sak samma om en hormonell känslostorm skapar överreaktion eller tårar, det är också ett sätt att upplysa och/eller förändra.

Alla är vi dock olika och ovan är såklart min egen reflektion och mitt förhållningssätt. Är problemet viktigt för någon annan, fortsätt så, lyft det – jag vill bara inte vara en del i en klagostorm utan att isåfall göra något åt den.

Jo, jag mår faktiskt riktigt bra just nu. Tackar som frågar!

Kommentera

Nu spänner vi musklerna och sträcker ut senorna!

ben

Tiden springer mer än vad jag själv gör. Inte nog med att benet saknade den där vikmuskeln till den grad att jag trodde mig tappa hoppet första dagarna så växer den där magen i raketfart. Tji fick jag som började fundera på om inte magen var lite liten eller trodde att jag ska skulle kunna gå promenader på kyrkogården redan denna veckan. Men julen har varit här och piggat upp ordentligt. Huvudpersonen behagade dock inte dyka upp så vi sparar på våra barnsliga krafter till nästkommande år.

Mitt i detta lite omysiga fysiska tillstånd (jag har dragit på mig en förkyldning till råga på allt) måste jag ändå säga att kroppen är bra mäktig. Bara på en vecka har jag gått från att inte kunna lyfta benet från underlaget (liggandes på golvet med rakt ben) till att klara tio repetitioner utan någon direkt smärta. Lyften gör fortfarande ont när jag inte koncentrerar mig nog och om jag ska tycka synd om något i min kropp så är det det där stackars korsbandet som inte fått njuta av att strecka ut sig på alla dessa veckor. Inte konstigt att det smärtar när jag ovant sliter i det med mina orutinerade muskler. Att jag börjar känna mig klumpig och begränsad känns lite som en bisak i sammanhanget, även om det säkert är lite roligt att föreställa sig hur jag tar mig upp och ner från yogamattan med hjälp av ett ben och alla de där 14 extra kilona på kroppen. Än roligare är det för mig är att tänk på allt som kommer hända med progressen under den kommande veckan. Helt fantastiskt vore ju om jag kunde gå sakta men ganska normalt utan kryckor, åtminstonde inomhus. 

Hur som helst så ska bärsjalen tvättas (hjälpmedel ifall bebis kommer innan benen fungerar), förlossningsbrev ska skrivas och jag ska jobba heltid de kommande två veckorna. Idag var första dagen, och jag har verkligen glömt bort hur uppslukad man kan bli av att lösa problem med kod. Det ska bli fantastiskt att vara föräldraledig där efter men samtidigt känns det skönt att veta att jag har ett väldigt roligt jobb att komma tillbaka till på halvtid om ett halvår. 2017 är snart här, i likhet med 2016 förväntas året bli både så oklart och så spännande att det är svårt att fokusera på allt fint som händer i nuet. Slut på rapporteringen och åter till sjukgymnastiken – nu ska här fokuseras på härligheten i att spänna muskler och stretcha senor.

Kommentera

Idag åker skenan av!

Idag är dagen med stort D. Dagen då benskenan åker av och jag omvandlas till någonslags bambi på hal is. Minus den taniga kroppen och de smala långa benen då förståss. Jag lär väl stoltsera något väsen som utseendemässigt är något helt annat, snarare något helt tvärt emot. Jag är ganska kortväxt när det kommer till underkroppen och har ett midjemått större än någonsin. Men inte skall det väl beklagas, det är ju en liten bebis som tjockar på sig där inne. Läste att de börjar lägga på sig synligt fett nu. Knubbiga lår, runda armbågar och nackveck – gulligt! Känslan lär dock vara den samma. Ostadigt och … läskigt.

Så viktigast idag blir att hålla mig på benen och trygga den kära magen. Let’s träna upp detta benet nu! Bjuder på en glad bild på den där magen och håller tummarna för att benet är i någorlunda kondition. På återseende, med en uppdatering.

gravid gravid

Kommentera

Följ