VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Operationen – tankar och förberedelser

Jag tänkte att det kanske kunde vara på sin plats med en uppdatering ang. den här viktgrejen inför operationen samt lite tankar kring amningsstrul, viktuppgång och pumpning.

En operation innebär inte bara känslomässiga toppar och dalar. Praktiska detaljer så som boende, amning och omvårdnad kräver en del fix och tricks. Framförallt känns det, som jag tidigare nämnt, som att vi får ett känslomässigt försprång om allt det praktiska är genomgånget och ordnat.

Babygym och bebis

Vi kämpar fortfarande på för att bemästra övertröttheten och nyfikenhetens påverkan på ätandet. Att äta med mamman på stående fot och i vaggande position verkar ha gett resultat och Amélie väger nu 5560gram. Alltså närmare sex kilo än fem. Efter ett samtal till Sahlgrenska har jag korrigerat gränsen för sövning till minimum fem kilo och tillagt att en invididuell bedömning av narkosläkaren görs på plats. I dagsläget har vi dessutom tre veckor kvar och endast 440 gram att jobba fram för att nå, den numer inte så viktiga gränsen, sex kilo. Vilket team!

Jag har dessutom fått ett nässpray med oxytorcin utskrivet, dels för att avvärja problem skapade av hungrig men otålig bebis men också för att underlätta pumpande. Kanske kan sprayet även vara till användning om stress och oro ökar sin närvaro i min kropp. Och pumpande kommer bli nödvändigt då operationen kommer pausa matandet och kanske även kräva viss flaskmatning. Det är helt klart dags att börja öva. Men flaskmatander får vänta på sig, i dagsläget känns det inte angeläget att börja locka med alternativ matning.

Bärsele

Däremot övar vi på bärande. Både rent ergonomiskt för föräldrarna men också för att vänja Amélie. Bärsele ska visst vara bra att ha efter operationen då närhet kan vara lite extra viktigt. Vår bärsjal är förnärvarande inte helt poppis (kanske för instängd i period av nyfikenhet) och en Ergobaby sele har fått göra entré bland hemmets pinaler. Än så länge godkänd, om än mindre stunder, och säkert även bra att ha vid den begynnande vagnstrejken. Jag hoppas så att din nyfikenhet inte får sig en törn av svullna ögon och kompresser efter operationen. Samtidigt ser jag så mycket fram emot att se dig upptäcka värden vidare och hoppas att du en dag kommer känna någon typ av stolthet över ditt ärr.

Räknade förövrigt helgerna och insåg att vi bara har två kvar innan den sista helgen som blir avstampet för resan till Göteborg och genomförandet av operationen. Får lite mera ont i magen för varje dag men är fortfarande, kanske oroväckande, lugn inför vad som komma skall. Talade med en mamma som gått igenom samma sak och har helt försökt anamma hennes fokus på det där ärret. När vi väl är på andra sidan så är det just bara det, ett ärr. Varje delmål på vägen är en anhalt för att ta oss dit, inget annat är värt att fokusera allt för hårt på. Vi börjar bli redo nu och den korta väntan börjar kanske omvandlas till en trygghet. Snart är detta över.

 

Andra inlägg på samma tema:
Beskedet
Amélie har kraniosynostos
Första besöket på Sahlgrenska och avdelning 27
Trigonocefali
Kallelse till operation


Kommentarer


  1. Mormor Annica 2017-05-06 on 09:55 Svara

    Att bli medveten och vara fokuserad kan ge styrka och trygghet !
    Heja på Amélie med viktuppgången och med allt du har att utforska och upptäcka , kramar ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ