Kallelsen har kommit. Den 23/5 bär det på nytt av till Göteborg och Sahlgrenska. Denna gången står inskrivning, röntgen, operation och eftervård på schemat. Nu är det på riktigt och väldigt väldigt snart dags. En månad senare ska vi tillbaka på återbesök och kontroll. Håll alla tummar och tår för att allting går bra. När vi är tillbaka är vi på den sk. andra sidan.
Så, hur känns det?
– Skönt men helt fruktansvärt.
Jag sitter i soffan när jag får veta. Håller Amélie i famnen och känner genast hur pulsen ökar och hjärtat dunkar hårdare. Tänker ”Ja!” ändrar mig och tänker ”Nej!”. Någonstans är allting oundvikligt och vi måste ta oss igenom det här. Andra barn opereras på löpande band och i många av dessa fall går både operation och återhämtning galant. Därmed är det fantastiskt skönt att ha fått en tid så nära inpå Amélies 4 månadersdag, så snart som möjligt. Någon annanstans önskar jag att allting blivit helt fel och att slutningen av suturen i hennes panna inte existerar, att undersökningarna visat fel eller att allting bara är ett misstag. För det känns helt fruktansvärt hemskt såklart och jag vet att detta kommer vara något av det tuffaste jag upplevt hittills i livet. Att bara titta på och stå bredvid. Att stå bredvid ett hjälplöst litet barn. Att försöka finnas för och trösta min finaste Amélie. Det är omöjligt att föreställa sig hur det kommer bli och det skrämmer mig. Om jag kunde önska mig något så är det ett facit. Hur det kommer gå, hur hon kommer reagera och hur resultatet kommer bli. Men som bekant finns det bara facit för inrutade, självklara och redan enkla saker. Det här är något helt annat.
Tänker hur detta kommer att blir lite som att återgå till den dagen då hon föddes. Hur tiden kommer stå helt stilla och att det bara kommer vara här och nu. Alltså sådär som det var under själva förlossningen och de allra allra första dagarna i hennes liv. Timmar existerar inte, dagar finns inte och verkliga livet där utanför flyter förbi helt stilla och ovetande. Där inne kommer det vara stormigt och vi kommer sträva efter att ta oss igenom den starka vinden och bemästra ostadiga ben på hal is. Förra gången strävade vi emot att se hennes första andetag och lära oss hennes behov. Nu strävar vi efter att se henne återhämta sig, att komma tillbaka från smärta och att återigen le. Det är så himla konstigt att hemska saker är så nära de allra vackraste. Finner någon slags mening i det.
Fortsätter att njuta av varje dag i det nya livet men tänker mycket både på praktiska och känslomässiga detaljer. Det börjar bli dags att gå igenom operationshistorierna igen, boka boende och skriva ner allting som behöver packas och ordnas inför vår hemkomst. Ordning och kunskap är makt tänker jag – och bestämmer mig för att tydliga målbilder och mycket förberedelser är bra livlinor. Onödigt att undvika det oundvikliga in i de sista. Därmed är det dags att släppa all skräck och fokusera på att hitta styrka i det hela. Och kanske tillåta sig att gråta lite. För ni ska vi kämpa allt vi kan för dig fina Amélie. Du är vår starkaste livlina.
Andra inlägg på samma tema:
Beskedet
Amélie har kraniosynostos
Första besöket på Sahlgrenska och avdelning 27
Trigonocefali
När Amélie föddes upptäcktes att hon har en avvikande huvudform vilket konstaterades vara trigonocefali, sk. trekantsskalle. Pga. att den frontala sömmen (metopica suturen) i pannan har slutits i förtid får skallen en trekantigform och en ås eller upphöjning bildas längst den slutna sömmen i pannan. För tidiga slutningar av skallens sömmar kallas kraniosynostos och Amélie har metopica synostos. Istället för att sömmen sluts någon gång under det första levnadsåret slöts sömmen istället redan under hennes tid i min mage, under foster tiden.
Jag ska inte mata på allt för mycket fakta utan låter länkarna stå för nödvändig information. Istället tänkte jag visa ett par bilder på Amélies huvudform. Strax efter att hon föddes och något senare. Hon förändras, i likhet med andra bebisar, för varje dag som går och allt eftersom att hennes huvud växer tycker jag att åsen minskar, eller hamnar lite i skymundan bakom hennes andra ansiktsdrag och uttryck. Samtidigt är det väldigt uppenbart att Amélies huvud fortfarande har en avvikande form. Hon har en väldigt nätt panna och därmed tillsynes ett ganska litet huvud. Andra bebisars skallar är, i mina ögon, något alldeles enorma.
Bakom alla andra, något viktigare tankar, finns det en viss spänning inför tiden efter operationen. Hur blir resultatet? Kommer vi känna igen dig? Samtidigt blandas det med en viss oro kring fortsatt avvikande form, samhällets normer och påverkan under hennes uppväxt. Tänker vidare att det inte spelar någon som helst roll och lämnar de senare tankarna där.
Åter till saken. Trigonocefali, så här kan det se ut;
Åsen i pannan under Amélies första månad i livet, här efter ett av hennes första bad.
Hittade en utmärkt och skuggig bild som framhäver åsen vid två månaders ålder, här i full färd med två månadersfotografering som anordnades i obäddat sovrum.
Från sidan under ett viktigt samtal.
Under en paus i fotograferingen – här syns den typiska trekantsformen.
Och här en sista bild runt tre månader, alldeles utslagen efter ett stort mål mat.
Andra inlägg på samma tema:
Beskedet
Amélie har kraniosynostos
Första besöket på Sahlgrenska och avdelning 27
Amélie, du bli tre(!) månader imorgon, torsdag. Jösses! Tänker instinktivt att jag borde skriva ”stoppa tiden” men känner att det inte riktigt stämmer in i vår verklighet. Det här är fantastiskt spännande och dagen igår är lika värd som idag eller imorgon. Om möjligt önskar jag ett litet stopp före den där operationen, eller bara ett kliv förbi. Annars är alla utmaningar, medgångar, skrattsalvor och gallskrik lika härliga tänker jag, eller försöker tänka, då inget faktiskt är givet. Du har fortfarande lite ont i magen och gnyr en hel del. Däremellan har världen börjat bli riktigt intressant. Den innehåller numer händer, fötter, tunga samt prylar. Det ena används för att interagera med det andra och i väntad likhet med andra bebisar hamnar stora delar av världen i munnen. Precisionen är fortfarande något eftersatt och föräldrarna är ständigt imponerade av dina medvetna gripförsök, höga huvud vid magläge samt diverse läten du formar med din mun. Inget gör det väl om saker och ting tar sin tid. Försöker att inte jämföra med andra ”superbebisar” och njuter av dina framsteg i din egen takt. Kroppen används ibland för att forma en boll (vändningsförsök), huvudet är fortfarande tungt men nacken börjar bli mer stabil och dina knän letar sig upp under magen där du ligger på en kulle av handdukar. Du är 5260 gram tung och mäter 60,5 i cm.
Amningen är något krånglig och världen verkar mycket mer intressant än maten i mina bröst. Ofokuserad hungrig bebis => ilsken bebis => stressad mamma => seg start för utdrivning => lite mat i magen. Efter dagens BVC besök konstaterades att du går upp men är något nätt och därför ska vi jobba lite på det här med ätandet. Nässpray som triggar oxytocin ska införskaffas, andra knep för att skjutsa igång maten har avhandlats och efter dagens filosoferande promenad har jag påbörjat planeringen av ett lugnt amningshörn och schema för hushållsysslor (läs städning). Tänker att; mindre att tänka på & mindre att distraheras av => lugn mamma & lugnare bebis => snabbare utdrivning => mer mat i magen. Kan vara ett lyckat koncept, låt oss testa och se. Tyvärr påverkar kanske även den där stressande tanken på att operationen kräver en 6kg tung bebis. Men. Det är faktiskt bara 800 gram dit. Efter en regäl måltid kom vi båda överens om att det inte ska bli några större problem.
Sista punkten att avhandla är den där tre-månaders vaccinationen. Imorse var vi där och tog spruta. Du grät ditt högsta skrik (någonsin) men gnydde och borrade in dig i min hud för tröst. Redan eftersatt sömn togs igen på en regäl promenad och nu sover du på nytt efter den där maten. Låt oss hålla tummarna för smärtfria biverkningar liksom att alla föräldrar väljer att vaccinera sina barn.
Välkommen till livets första fjärde månad. Nu övervinner vi tarmarnas omognad, skrattar och gnyr i kör och, viktigast just nu, äter som en häst (eller föl om det känns mer passande).
bildkälla bild 3: unsplash
Från första dag har du, Amélie, sovit oförskämt bra. Till en början var allting nytt för oss alla och nätterna var såklart inte helt självklara. Jag minns några av nätternas kamp för att få dig att slappna av och somna om efter amning. Hur vi kämpade med att hålla samtalstonen låg om inte obefintlig vid blöjbyte och hur du gärna låg en stund på mitt bröst innan du godtog att slumra vidare i din säng. Ibland sjöng jag för dig, virade filtar om dina ben och smekte dig över huvud och smalben. Du skrek aldrig men stonkade och stökade för att få uppmärksamhet. Mat var tredje timma blev snart var fjärde och när du var ca fyra veckor sov du gärna sex timmar utan mat. Dagen innan ditt första kalas (31/3) sov du åtta timmar i streck. Jag vaknade tidigare än du och hann både duscha och klä mig innan det var dags för frukost. Och jag som dagen innan var orolig att du inte skulle sova alls, så obefogat.
Sedan dess har du sovit precis så, mellan sju till nio timmar per natt innan du vaknar för ganska tidig frukost. Oftast börjar natten runt 21.30-23 vilket gör att även jag kan sova som vanligt. När jag jobbade tog jag natt 21.30 och vaknade vid 05.00. Du går gärna upp i ottan för frukost och toabesök men i relation till min arbetande dygnsrytm så ger du mig snarare sovmorgon. Ibland somnar du om och sover ett par två timmar till, ibland sover jag vidare, ibland går jag gärna upp innan dig.
Just nu misstänker jag att det är ytterligare en sömnförändring på gång. Kvällarna blir mer och mer övertrötta och på dagarna har du börjat få det svårare att komma till ro och sova några längre stunder. Vi hjälper dig med utflykter i vagnen, tupplurer på vårt bröst eller försöker få till sömnstunder i sjalen (som inte alltid är helt populär). Igår somnade du redan vid åtta och har med två tidiga pauser för mat fortsatt sovmorgon (09:30).
Det ska bli spännande att se hur sömnen utvecklas. Kanske vänder det tvärt och kräver fler uppvak eller fortsätter precis så här ett tag till. Din gammelmormor har berättat att din mormor gärna sov mycket hon också, så jag vill tro att det ligger i släkten.
I skrivande stund vaknar du, till undsättning – ‘godmorgon sjusovaren!’
Kommentera
Här vart det bantning på gång. Skit sak samma om gravidkilon sitter kvar ett tag till, amningen kräver sin beskärda del och sommaren lär inte ägnas åt att spänna muskler på stranden. Som om det ens skulle spela roll. Traditionell bantning kan slänga sig i väggen. Sund livsstil är väl viktigare oavsett resultat. Hur som helst. Jag försöker banta ner onödig plast, eller framförallt välja bättre alternativ när vi köper nytt. Plast som hettas upp ska oavsett bort – slevar, skedar osv. Har även uppdaterat badrummen en aning. Köpte först en tvålpump, tillsynes i sten, som lämnades tillbaka pga. plastblandad sten (!). Rent porslin och glas fick senare godkänt.
Det är inte frågan om total nolltolerans men eftertanke känns extra viktig med tanke på det lilla liv som kan komma att behöva matas med både hormonella och kemikaliska gifter i miljö och mat. För; Hur påverkar gifter/tillsatser oss i det långa loppet? Synliga sjukdomar, diffusa sjukdomar? Det låter inte helt otroligt att cocktail effekter och långvarig exponering är farlig, att ämnen samlas i miljön eller i oss, i våra kroppar. Hur påverkas våra gener och vilken orsak har de mutationer som ibland uppstår? Om jag förstått det rätt så ökar tex. kraniosynostos, men ingen verkar veta varför. Att påstå att dessa ämnen skulle vara en orsak är helt taget ur luften och har verkligen inget vetenskapligt belägg så orsakssambandet när det gäller det lämnar vi direkt. Men, det väcker en viktig tanke. Här och nu är inte beroende av där och sen; men det är precis där och sen som spelar roll för våra barn, deras liv och livet efter det. En viktig aspekt att tänka på när våra egocentriska hjänor spinner vidare och slött gör undantag efter undantag pga utebliven direkt effekt. Som konsument är det dessutom viktigt att välja rätt och på så vis påverka de riktiga bovarna inom industrin. Får lite ont i magen när jag tänker på det.
Tillbaka till badrummen. Klassisk fast tvål och flytande eko-tvål har bytts ut mot fast oliv- och getmjölkstvål samt linoljesåpa. Den naturella hamnar även i kök och städhink. Doften sommarvind valdes till handtvålen, god men något stark för känsliga näsor, kanske kommer den naturella få regera vid byte framöver. En rhaussoul schampotvål har även införskaffats men ännu inte testats. Tänkte så småningom försöka mig på det här med no poo, nu när håret ändå fått sig en törn av diverse hormoner och eftersättning.
Tvålarna och såpan kommer från Handelshuset källan.
Kommentera