Idag har vi varit hos barnmorskan, lyssnade på det lilla hjärtat och mätt magen. Jag ligger på övre kurvan och hon tyckte att det kändes som att bebisen oxå låg på övre kurvan. Det visade ju storleksbedömningen jag gjorde för nån vecka sedan oxå. Men det är ju bra eftersom dom ska plocka ut bebisen nästan en månad tidigare.

Om jag ska vara helt ärlig så är det väldigt skönt! Jag vill egentligen inte klaga, för jag är överlycklig över att vi väntar ett litet syskon! Det är ju en sanndröm! Och det finns ju tyvärr dom som vill ha barn som inte kan! och dom skulle nog mer än gärna ta mina ”krämpor” bara dom fick en  liten. Känner mej otacksam när jag tänker att jag hade aldrig orkat gå hela graviditeten, Jag har en väldigt stor mage, till och med så barnmorskorna och undersköterskorna på kvinnohälsan tycker att jag är stor. Jag kan knappt röra mej, hur jag än sitter så finns det ingen bekväm ställning…Jag kan inte gå några promenader, jag har sådana foglossningar att jag ibland knappt vet vad jag ska ta vägen. Det spänner så att det nästan gör ont i magen! Att ta sig upp för trappan är ingen lätt match, att hitta en bra sovställning är inte heller enkelt. Varje gång jag suttit ner och ställer mej upp eller om jag böjt mej framåt djupt och sedan ställer mej upp igen så pressar och suger det neråt i magen så att det gör så ont att jag nästan vill gråta…

Jag kan knappt ta på mej strumpor och byxor själv, jag får kramp hela tiden, måste gå på toa hela tiden och ibland känns det som att jag knappt får luft!

Jag vet att det helt klart är värt det i slutändan! men det innebär inte att det är lätt nu! Jag vet att man inte borde klaga, men jag var bara tvungen att ”skriva av mej” lite och få ur det ur systemet…Men nu är det inte lång tid kvar!

Trots att den egentliga anledningen till att dom plockar ut den nästan en månad tidigare är att jag inte får krysta på grund av tumören och jag egentligen ville haft en helt vanlig vaginal förlossning så känns det bra! Det är väl ändå en ”godkänd anledning” för ett snitt….

Jag är MYCKET mer nervös för denna förlossningen med det planerade snittet än vad jag var för Majkens ”vanliga” förlossning…men det ska nog gå bra det med!

Hur som helst! När vi ändå var på sjukhuset så passade vi på att hälsa på mormor som ligger inlagd. Min mormor är 94 år, så att hon inte är så stark längre är ju kanske inte så jätte konstigt….men hon har alltid varit en ”krutkärring” så man har aldrig riktigt tänkt på att hon inte kommer vara här för evigt…Men det kändes bra att hon var lite piggare och starkare än när hon kom in till sjukhuset. jag hoppas att hon tänker hålla sig kvar här tills bebisen är född i alla fall så jag får berätta vad det är där inne.

När vi kom dit så var det nästan kö av besökare in till mormor! hahaha

hon har 10 barn och en hel drös med barnbarn och barnbarnsbarn! och jag vet nog ingen annan som har så många vänner som min mormor, hon är en sån som alla tycker om och bryr sig om, för hon bryr sig om alla andra! Hon är en av mina absolut största förebilder!

Idag är det ju fredag så vi ville ha lite fredags-gott! Det fick bli hamburgertallrik till middag. det är aldrig fel! Sn blev det chips, choklad och fångarna på fortet.