Varje morgon samma visa, Alvin studsar upp och försöker få mig att öppna ögonen. Han ligger där och jag känner hur han blänger, spänt. Jag inser allvaret, öppnar jag ögonen, om så bara på glänt, så är det kört. Jag kommer bli mött av en förskräckligt söt liten kille som på nått sätt har bestämmt att öppna ögon på morgonen innebär att man går upp. Jag ligger där med mina slutna ögon, tänker tyst för mig själv att om jag har tur så kanske, kanske han lägger sig igen och somnar om, jag kanske får en halv timma extra. Men även denna morgon vinner Alvin morgon duellen, jag slår upp ögonen och möts av hans fina leende.

”God morgon mamma! Har du sovit gott?” Och när han säger sovit gott, undar han inte hur min natt varit, utan här innebär det ”Godmorgon mamma, redo att gå upp nu?” Och det är klart jag har sovit gott. Det är klart vi ska gå upp och börja dagen. För den som kan ligga oberörd och inte öppna ögonen och möta denna lilla herre, den är inte av denna värld, och härstammar nog från minst Mordor.