En sak jag funderat mycket på denna semestern, är minnen. Vilka minnen barnen kommer ha från deras bardom, vad kommer dom komma ihåg? Vilka minnen vill jag framhäva och vilka kommer bita sig fast i barnens hjärtan?
Jag själv har, precis som de flesta, en massa fina minnen från barndomen, de flesta är bara små roliga historier. Tillfällen då man känt ren och skär lycka, känt sig rikast i världen. Ett av dem är när pappa snickrade en kaninbur år min gosekanin. Gosekaninen Bobo skulle få ett eget hem, ett hus att bo i. Jag minns att han målade den röd och jag övervakade varje penseldrag. Eller när mamma gjorde mig och min syster fina till vårt första skoldisco, vi fick matchande kläder, matchande smink och matchande Lilli och Sussi toffsar och jag minns hur stolt jag kände mig över detta, och jag minns hur fint det var att mamma gått in för det till hundra procent, det tog lång tid innan jag skänkte bort dessa kläder till nästa generation. Ett annat kärt och fint minne är hur min storasyster skjutsade mig hela vägen till kusinerna på sin nya rosa mustang cykel, mallig till tusen. Jag satt bak på hållaren och vi susade fram, hela vägen till Falla. Mamma vinkade av från balkongen och jag tror vi kände att ”nu,nu är vi stora!” Att min syster nog fick trampa sig utmattad för att ta oss till destinationen, var inte en tanke jag hade i huvudet då, det var ju bara så härligt, häftigt och fritt!
Inte många av mina finaste minnen innehåller några speciella platser, inga dyra leksaker, inga spektakulära kalas eller händelser. Bara en härlig känsla i kroppen som man bara uppnår med folk man älskar och älskar en tillbaka. Fina handlingar av omtanke eller stolta ögonblick. Med andra ord ska jag sluta sträva efter att vi ska hinna se och uppleva allt på en semester, och komma ihåg av mina egna erfarenheter att de finaste minnena skapas av ren och skär kärlek, och kärlek är nått jag har till mina barn i överflöd. Så fina minnen, det vet jag att jag kan ge dem, och de kan jag göra precis lika bra här hemma en regnig dag som på en dags utflykt till djurparken. Det är inte omgivningen som gör de fina minnena utan känslorna som finns i den.
Alvins första aborre, upplockad i sommar med pappa i Dovern. Tror att detta kan symbolisera ett fint nytt sommarminne.
<3
åh vilken lycka för alvin- har jag själv fått denna borre, utbrister lille gubben när abborren sprattlande hivas upp på land o landar i en hink med vatten!!!!!
mormor har sparat dina bästaste klopinnar på ett hemligt ställe Alvin. så vi kan hämta dem nästa gång vi ska mysa på Ekön.
KRAM TILL ER ALLA
Du har så rätt i det du skriver! Jag tror att det våra barn kommer minnas är inte alla resor och saker, utan att vi finns där för dem i vardagen och gör saker tillsammans. Ett av mina finaste minnen från barndomen är de där tidiga mornarna när hela familjen åkte ut och tog upp kräftburar tillsammans dåallt var alldeles tyst och stilla och de kändes som om vi var de enda i hela världen.
Ibland behöver man verkligen påminna sig själv om det, kom på mig själv med att hetsa fram ”minnesvärda” aktiviteter, när Alvin själv bara vill leka tillsammans med Lego gubbar.. Men det är så lätt att vilja ge ALLT och göra ALLT! Vilket mysigt minne med fisket, typiskt mysig aktivitet som säkert alltid kommer att finnas med en!