Jag känner mig som en instängd kalv. En kalv som ser grönbetet, helt övervuxet grönt och orört. Dock är det en taggtråd som hindrar sprittande ben som sparkar bakut av längtan dit. Att springa efter sin puls och förbrännings nivå som håller en nere i ett luffsande tempo istället för att kuta på och ta ut sig till maxgränsen. Men nu säger MiCoach att jag SKA inte det för att få ut det mesta av min träning, så fort jag känner ”JA nu kommer jag upp i en utmattande hastighet” säger en menande röst ”SLOW DOWN TO GREEN ZONE ! ” Och så tänker man FAN! Inte denna gången heller ! Att springa 40 minuter i lugnt tempo istället för att köra allt är svårt, men som sagt, det är ju tydligen så här jag ska göra för maximal effekt. Den lille kalven får allt vackert vänta tills den vuxit till sig och är mogen för de gröna, men det är svårt att inte smita ut ändå .. Imorgon ska jag nog ta ett fri pass, och springa av mig allt spritter i benen! Och då är MiCoach tyst

6,5 km , 50 minuter och jag älskar att vara på väg tillbaka !

Alvin har här med sommarlov!! Vi firar med svenska jordgubbar och frukt tallrik!! Härliga tider!

Alla älskar KitchenAid. Varje dag får jag gå på jakt efter mina krokar och degbunken. Och varje dag kommer en söt liten kille och ser söt ut :
”mamma får jag lååååna din krok?”

Tydligen är bunken en bra kaptenshatt och krokarna kaptenkroks olika ombytes krokar, ibland behöver även krok en ballongvisp. Kan man neka??
Nä, alla älskar vi KitchenAid på vårt egna vis!

Syskonkärlek har tidigare alltid av mig, förknippats med hatkärlek. Mamma kallade det syskonkärlek när min storasyster gjorde pippidöden på mig, när lillebror jagade mig med käpphästen och syskonkärlek när jag hade tjuvat storasysters smink.

Idag känner jag en annan typ av syskonkärlek. Jag känner att jag växte upp och växte ifrån den där hatkärleken. Jag växte upp och blev bästa vän med min syster och syskonkärleken är verkligen kärlek. Man känner verkligen kärlek. Är hon ledsen, blir jag ledsen och försöker få henne glad. Är hon arg så blir jag arg med, och vi blir arga ihop. Jag vill lägga krokben eller altenativt punktera folks cyklar mot människor som vill min syster ont, eller behandlar henne orätt. Jag skulle nog göra allt för henne. Det är så vilkorslöst, det är så givet.

En vänskap som alltid kommer att finnas kvar, och där det inte finns några gamla hemligheter, allt är tillåtet och inget är för dumt. Hon skrattar när jag berättar roligheter, hon lyssnar när jag har dåligt samvete, hon finns där jämt. alltid bara ett telefonsamtal bort.

Vi skrattar tills vi gråter; och gråter tills vi skrattar igen

Syskonkärleken är verkligen något jag önskar att alla fick uppleva, och den ensamma beståndsdelen i denna finna syskonkärlek, är just kärlek.

;

Måste man kämpa med amningen innan man anses ha kämpat? Jag är inne på mitt tredje dygn nu med amning varannan timma, och detta börjar bli outhärdligt. Han får äta fritt men inget händer, han är hungrig iallafall.. En kväll fick vi ge tillägg- då sov han fem timmar, känns som om han inte blir mätt alls länge på min mat. Jag ger det till kvällen, sen får jag allt se mig besegrad, jag vill inte vara en sur och trött mamma när jag har två barn att ta hand om och busa med, när det finns ersättning.. Puh att man ska påverkad så av amningshets!