
Vyn är bekant. En mans ryggtavla, en grill och ett noga valt dryckes alternativ. Vad är det med män och grillen? När jg hör min man tala om grillning, det kan gälla den bästa kol/brikett mixen, glace, stekyta – you name it, så låter det som han talar om ett konstverk som ska hackas och slipas fram ur ett gigantiskt stenblock.
Likt en konstnär tar han sin pensel och drar fina drag över köttet. Inte för många, och inte för få. Lagom jämt och lagom snabbt. Var sak får ta sin tid.
Ett par klunkar öl och avvakta. Det är intressant att studera.
Ett väl känt fakta är att – en man grillar inte på en annan mans grill, eller lägger sig i den grillande mannens strategi, så unik är varje mans grill teknik, tänk så många olika sätt man då kan marinera och steka på, inte konstigt de står upp för sitt sätt.
Förra helgen höll vi på att hamna i en grillfejd när männen började brösta upp sig om sin grillning, men vi lyckades prata bort och landa grabbarna.
Jag börjar tro att männen bluffar över hur avancerat det är, hur många vändningar eller glacningar det krävs, för att slippa för arbetet i köket med tråk sysslorna, dessa sysslor går inte göra så speciellt varierande; potatisen skärs och sallad hackad.
Men äh, jag gillar att betrakta min man pensla vår kyckling med all sin kärlek, smutta på ett glas rödvin och humma instämmande när han talar om resultatet, nått ska dom väl få ha för sig själva och vara bäst på, de där männen. Nu hoppas jag att kycklingen smakar lika gott som min man är fin!