Det gäller att ta tillvara på tiden sägs det. Och här sitter vi nu, med endast en vecka kvar av mammaledigheten och en vecka kvar av mamma&Wilmer tid.
Jag kan faktiskt inte förstå vart tiden tagit vägen alls, samtidigt som jag känner att nu har jag varit hemma tillräckligt länge. Man kan inte rå för att man känner sig otillräcklig och börjar analysera fel, och belysa det positiva man gjort av sin tid. Man kan verkligen inte jämföra att vara mammaledig med första barnet och andra, det är två helt olika typer av mammaledigt. Med första har du bara ett barn att rå om och ge precis all din tid, du kan lägga allt annat på hyllan eftersom det ändå bara drabbar er som föräldrar. Med barn nummer två måste man först se till att alla måltider kommer när dom ska, att de stora barnet kommer till dagis, att de lilla barnet är nöjt och att allt som måste skötas med lilla syskonet, så som sovning och ätning, måste ske innan femtontimmars barnet ska hämtas. Det är en hel del mer planering och saker som måste klaffa. Samtidigt är man så mycket lugnare med de andra barnet, man njuter på ett mer avslappnat sätt och blir inte nervös för mindre. Man vet även med de andra barnet precis hur framtiden går till och hur utvecklingen kommer, vilka faser de ska gå igenom och det gör en lugnare och inte så nervös inför framtiden.
Nu blickar vi framåt och håller tummarna för att lilla Wilmer kommer älska dagis lika mycket som storebror alltid har gjort! Liten kille blir stor..
