Min långdragna hosta visade sig vara mycoplasma. Jag besökte läkaren i fredags och gick därifrån med antibiotika, hostmedicin och förbud (såklart) att springa marathon. Tråkigt. Mycket tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att springa men fick lägga de planerna på hyllan. Maken hade ju planerat att springa med mig och tvekade om han ville springa utan mig. Efter löftet om en hejarklack valde han att ställa upp. Med mycket galon och paraplyer nedpackat tillsammans med matsäck åkte vi in till stan.
Jag fick då också möjlighet att se alla härliga vänner och andra löpare ta sig an maran och det är ju så kul att heja på!
Vi for kors och tvärs över city för att heja fram alla löpande hjältar och avslutade vår turné på Stadion där vi hejade in maken i mål.
Med 11 mil i benen denna vecka innan maran spurtade han in på 2:48. Inte illa!
Det är roligt att heja på men det är ännu roligare att springa själv. Till och med i ösregn.
Själv försöker jag förinta den hosta jag drabbades av häromdagen. Jag blir bättre och bättre.
För dig som kanske springer din första mara och sitter med nerverna på helspänn vill jag först och främst säga: Vad kul du kommer att ha! Det är ett mantra jag hoppas att du upprepar för dig själv. Ha kul! Njut! Det är en fest!
Och för det andra: Säkerligen har du tränat bra och bättre kan vi alltid önska att vi hade tränat men livet händer. Du gjorde säkert det bästa du kunde med den tid du hade. Och vet du, även om du inte uppnår det mål du hade så gjorde du vad du kunde med det du hade.
Lite tips? Ha på dig beprövade skor, kläder och prylar. Använd det du vet funkar och som inte gett dig besvär tidigare. Detta gäller även energin. Testa inget nytt på lördag. Kroppen är lite svårflirtad när man pressar den och den kan då börja bråka. Bara för att jag klarar att springa på gel och vatten betyder inte att du gör det och tvärtom. Vänta inte med att tillföra energi tills du tappat den, energin alltså. Ha en plan från början.
Smörj in fötterna innan. Det minskar risken för blåsor och skavsår. Jag använder Sportslick, andra kör med vaselin. Sportslick är tjockare i konsistensen och dessutom antibakteriellt. Kladda på massvis!
Kolhydratladda? Njae, det här med att käka tills naveln ramlar ut är ganska onödigt och kan dessutom påverka magen negativt. Se kroppen som ett batteri; när det är fulladdat är det fulladdat och kan inte bli mer laddat. Det är ju inte så att en vanlig måltid ”fyller dig” till bara 50%… Ät bra måltider dagarna innan men överdriv inte, finns ingen anledning. Se till att drick bra, men inte överdrivet, dagarna innan.
Det är mycket möjligt att det kommer vara lite ”obekvämt” bitvis under maran. Du kommer säkert ha ont och vara trött. Bli vän med det monstret du kanske möter. Jag läste en bra sak i senaste Runners World: ”Om du brakar in i väggen – det gör de flesta – så upptäcker du snart att det egentligen inte gör så ont när du stretar framåt, utan i själva verket bara är obekvämt. Och det kan man ju stå ut med.”
Och som jag skrev häromdagen: Sista biten in mot mål är himmelsk; slut på lidandet och du får snart stanna. T-shirten och medaljen är din!
Och skulle du inte ta dig i mål så är det faktiskt inte hela världen. Det är inte snutet ur näsan att springa ett marathon. Du gjorde vad du kunde med det du hade och är en erfarenhet rikare. Gott nog.
De senaste veckorna har inte präglats av den optimala uppladdningen inför Stockholm marathon om ca en månad. Istället har jag haft en långdragen förkylning, hosta, lite mer förkylning och/eller pollen. Man skulle kunna kasta in handduken för mindre men det är inte riktigt min grej att kasta in handdukar. Jag rättar in mig i ledet och springer utifrån mina förutsättningar. Jag ska ju fortfarande inte kvala till nåt landslag utan springer bara för att jag älskar att springa. Rätt och slätt. Idag bestämde jag mig för att det nog var pollen jag kände av (är ingen diagnosticerad pollenallergiker) och bestämde mig för ett kort, lugnt och härligt löppass. På med kortare tights och barfotaskor. Lätt och ledigt, var dagens devis.
Nog är det skönt att springa, eller hur? 42 km om en månad, det är väl forfarande årets njutning 😉
Många med mig är bra på att få till träningen av vårt hjärta och våra muskler. Vi tar oss ut i löparspåret, vi går till gymmet och våra kroppar blir starkare. Fysiskt.
Många med mig glömmer vårt inre. Vår själsliga styrka. Min ignorans av mitt inre tog mig i höstas till en dålig plats där jag nådde min gräns, inte mådde bra, inte kände mig tillräcklig. Jag insåg dessutom att jag inte mått riktigt bra på länge. Inuti.
Idag tar jag bättre hand om mig själv. Kommunicerar bättre både utåt och inåt men jag behöver prata inåt oftare. Precis som med den fysiska träningen, varför inte planera in även den själsliga träningen.
Nu till utmaningen:
Soul Monday
Måndagar kommer jag att kliva upp klockan fem. Dricka varmt vatten med citron i, yoga och en stunds eftertanke. Är inte det ett perfekt sätt att starta veckan!
Testa gärna med mig. Gör det på ditt sätt. Det måste inte vara klockan fem på morgonen. Tidpunkten väljer du. Vad du gör i din stund väljer du. Målet är att få in lite boost av ditt inre. Vi håller ihop genom hashtaggen #soulmonday på Instagram och Twitter.
Även på mitt gym körde vi Vasaloppsspinning imorse. Hos oss var det jag och min kollega Katharina som höll i spakarna. Klockan 8 gick starten och vi körde en timme i taget för att bytas av lagom ofta även om vi satt jämte och körde när den andra instruerade. Vi hade fyllt ett bord med energi av olika slag:
Grymt goda hembakta bullar, hur många gym kunde stoltsera med det! För den lyxen stod Katharinas fru. Mums!
Det var faktiskt första gången jag höll i Vasaloppsspinning. Riktigt mysigt gäng som kämpade tillsammans, peppade varandra framåt. Jag och Katharina hade förberett tävlingar som gav deltagarna chansen att vinna små priser.
