Så snart vi får möjlighet tränar jag och maken ihop. Det fungerar även då jag är långsammare än han är då långpassens fokus framförallt är att hålla på länge, inte att springa fort. För oss är det ett viktigt sätt att vårda vår relation, dela vårt gemensamma intresse. Vi hinner diskutera allt mellan himmel och jord och vara tillsammans, bara han och jag. Det slår en middag på restaurang alla gånger. För oss.
Idag körde pappa ut oss längs landsvägen, ett par mil från byn. Det är alltid mer givande att springa från A till B än fram och tillbaka, tycker jag.
Naturen känns verkligen oändlig när man springer längs dessa öde landsvägar.
22.5 km i en lugn fart, i hetta. Nöjd och trött. Resten av dagen slappas det. Nästan. Jag klippte mammas och pappas gigantiska gräsmatta också…