Igår morse tassade jag och maken ut innan frukost för ett löppass i fjällen. Det blir väldigt mycket backe när man springer i fjällen :). Barnen stannade med syrran. Efter 30 minuter åt ena hållet började ultramaken snegla lite oroat på mig. ”Är det inte dags att vända snart?!” ”Hur länge ska vi fortsätta?”. Vi vände efter ca 35 minuter. Mot slutet av passet var det brant uppför och tillslut hörde jag inget bakom mig. Maken var avhängd. Hehe, nån gång ska väl det hända och ska det hända är det nog några dagar efter att han sprungit 16 mil. Jag tycker det är tufft att springa innan frukost men igår var jag stark! 70 minuter löpning i fjällen med bra fart.
Imorse tog jag med mig barnen till gymmet. De ville till gymmets miniland och jag ville komma igång med chinsen. Jag ska upp! Det tog hårt på ryggen och det lär kännas imorgon.
