VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Äppel- och päronmos

appelmos_paronmos_koka_egen_ekologisk_smak_av_kanel

Underbart god äppel- och päronmos med smak av kanel.

Jag fick en hel kass med svenska sommarpäron från min svärmor och funderade lite på vad jag skulle göra med dem. Barnen och jag hade päron med oss till skolan varje dag i en vecka. De var underbart goda men jag ville göra något mer än att ”bara” äta dem som de var. Bakade en päronkaka och började sen fundera på att göra mos. Äppelmos gör man avigt och rätt men jag har faktiskt aldrig hört om någon som gjort päronmos så det bestämde jag mig för att testa. Jag plockade några äpplen från vårt träd och gjorde en mixad mos med både äpplen och päron. Så gott!! Detta måste ni testa.

Äppel / päronmos

0,5 kg päron

0,5 kg äpplen

3 dl syltsocker

2 tsk vaniljsocker

1 kanelstång

Gör så här:

koka_egen_appelmos_paronmos_ekologiskt_diy

Skala och kärna ur äpplen och päron. Skär ner dem i mindre bitar.

Blanda alla ingredienser i en kastrull.

Koka upp och låt sedan småkoka i 15 minuter. Rör om då och då.

Under tiden som mosen kokar värmer du burkarna på 125 grader i ugnen så att de steriliseras.

Plocka upp kanelstången och mixa sedan samman allt till ett jämnt mos, fyll sedan burkarna och förslut dem direkt.

Oöppnade burkar försvaras mörkt och svalt, öppnad burk förvaras i kylen.

hemkokt_appelmos_paronmos_ekologisk_kanel

Yummi :)

Med färdigt syltsocker är det så fantastiskt enkelt att koka egen sylt och mos. Jag som alltid dragit mig för att göra det på grund av att jag trott det var svårt och långdraget kokar nu sylt både avigt och rätt. Supergott och trevligare att äta när man vet precis vad som finns i. Har ni något roligt och gott förslag på någon sylt för mig att koka så tipsa gärna, jag är öppen för alla förslag :)

Kram Annika

Kommentera

Annons

Godmorgon söndag!

morhonkoppen_zoegas_kaffe_mon_amie_monamie_majas_cottage_majalyktor

Vilket väderomslag!

Ute öser regnet ner, åskan mullrar i kanterna och temperaturen visar på ynka 12 grader. Det är skillnad mot igår då vi hade strålande sol och dubbelt så många grader som idag. Lite mysigt kan ändå tycka att det är när jag sitter här ensam med endast några levande ljus och morgonkaffet som sällskap. Resten av familjen sover och denna lilla stund på morgonen innan dagen kör igång är den bästa på hela dagen. Lugnt, stillsamt med tid för eftertanke. Ljuvligt!

Igår kväll var vi hemma hos min ena bror och firade hans döttrar som fyllt år. Barnen badade nästintill hela kvällen. Det simmades, lektes hajen och hoppades bomben – allt till glada skratt och skrik i kvällssolen. En riktigt mysig kväll och jag tror barnen kommer sova en bra stund till idag då de var riktigt trötta när vi åkte hem framåt senkvällen.

Vad händer idag då? Här är det tävling som står på agendan. Hampus ska till Lund och tävla i Sydsvenska ungdomsspelen. Tanken var att vi alla skulle följa med och heja men nu när vädret är som det är så tror jag de små barnen och jag stannar hemma. Det blir bara tråkigt och kallt för dem att tillbringa eftermiddagen på arenan i detta väder. Får bli lite bakning för oss istället. Jag låg vaken en stund inatt och kom då på att jag har en lakritssås stående i kylen, fråga mig inte varför jag tänker på sådant nattetid 😉 , som jag blev sugen på att baka något med. Får se vad jag kan hitta på. Har ni något tips så hojta gärna till i kommentarsfältet :)

Njut av dagen!

Kram Annika

Kommentera

Annons

Äntligen färdigt – att bygga ett trädäck!

diy_att_bygga_tradack_tryckt_virke

Åh vad härligt, nu är vår nya uteplats äntligen klar…

Eller nästan… Som ni ser är kjolen under däcket inte på plats ännu men annars är allt klart :) Vi är så nöjda och har redan invigt denna ljuvliga plats med vars en kopp kaffe borta vid kabeltrumman. Barnen festade på glass vid sitt lilla bord. Underbart!!

Vi gick ut direkt efter frukosten idag för att göra det sista nämligen att fästa det stora vindskyddet in mot grannen. Inte helt enkelt men med gemensamma krafter fick vi det på plats. Nu håller vi tummarna att det kommer att klara höstens stormar också. Det är svårt med så stora vindfång och vi vill helst inte ha en massa stöttor och hoppas det står stadigt ändå. Känns som om det står okej nu.

att_fasta_vindskydd_spalje_med_stolpskor

Vi ställde vindskyddet/spaljén i stolpskor som vi skruvade fast direkt i trädäcket.

di_fasta_spalje_med_stolpsko

På baksidan vek (slog av alla krafter 😉 ) vi ner fästet över kanten och skruvade fast den på det sättet. Vi fäste även den översta ribban i vindskyddet i stolpen som håller armeringsnätet på plats. Detta gjorde vi för att stabilisera upp vindskyddet.

diy_att_bygga_tradack_vindskydd_spalje_armeringsnat

tradack_utemiljo_tradgard

Visst blev det mysigt!?

barnmobler_for_utomhusbruk_tradack

diy_tradack_blomsterlada_av_trall_dahlia_terrakottakruka

Mina Dahlior blommar om och om igen. Tacksam och vacker blomma!

diy_bygga_tradack_kabeltrumma

Kabeltrumman kom verkligen till sin rätt här.

diy_att_mala_en_kabeltrumma

Det var några år sedan jag målade den och väder och vind har gjort sitt. Funderar på om den ska få sig en ny omgång färg eller om jag ska ha den som den är, sliten och nött… Nästa år ska stolpar, vindskydd och spaljé målas så kanske att jag tar trumman då också. Vi får se.

tradack_brutna_horn_med_ram_runt

Något som jag är väldigt nöjd med är att vi bröt hörnen och la en ram runt hela trädäcket. Vi gjorde så på vårt stora trädäck som löper längs med husets baksida och det blev stort gilla på det så jag ville ha detsamma här. Känslan blir lite mjukare och inte så stelt som det annars kan bli med räta vinklar överallt. Som väl är tycker vi lika, maken och jag, för smaken är ju som baken 😉

Ja, så här blev den – vår nya uteplats. Vill ni följa hur bygget framskridit så hittar ni det andra inläggen här, här, här och här. Viss skillnad från hur det såg ut från början…

Kram Annika

Kommentera


Annons

Snickerskladdkaka

snickerskladdkaka_kladdkaka_choklad_jordnotter_center

CHOKLAD 

Finns det något godare än att baka med choklad? Jag tror knappt det. Igår bakade jag denna chokladdröm, en kladdkaka med snickerskaraktär. Då den blev betydligt mycket godare är jag förväntat mig så ska jag absolut dela med mig av receptet. Varsågoda:

Snickerskladdkaka

150 gr smör

3 dl socker

1,5 dl vetemjöl

2 ägg

1 dl kakao

1 tsk vaniljsocker

En nypa salt

ca 20 chokladbitar med kolafyllning, jag använde Center

Topping

100 gr mörk choklad ( jag använde marabou premium 70 %)

1,5 dl jordnötter

Gör så här:

Smält smöret i en kastrull stor nog att rymma smeten.

smet_till_snickerskladdka

När smöret smällt tillsätter du socker, ägg, kakao, vaniljsocker och salt. Rör allt till en jämn smet och rör sedan ner mjölet.

snickers_kladdkaka_med_center

Fäst ett bakplåtspapper i en springform (ca 21 cm) och häll ner smeten. Fördela och tryck ner centern.

Grädda nederst i ugnen, 175 grader i ca 20 minuter.

snickers_kladdkaka

Färdiggräddad!

Så här gör du toppningen:

smalt_choklad_jordnotter_topping_till_kladdkaka

Smält chokladen över vattenbad.

Rör ner 1 dl av jordnötterna i chokladen och bred sedan blandningen över kakan.

Fördela ut resten av nötterna över kakan.

Låt kakan stelna i kylen.

snickerskladdkaka_choklad_notter_kola

snickers_kladdkaka_basta_kakan

Denna kakan gick rakt in och tog en topplacering bland våra favoritkladdkakor. Alla gillade den och jag fick en beställning direkt 😉 Lukas jobbar sin sista natt på söndag med sitt sommarjobbsskift, innan han går över till vanlig anställning ,och vill bjuda arbetskamraterna på något gott. Det blir denna kakan :)

snickers_kladdkaka_snickerskladdkaka_basta_godaste_kakan

Mums!

Testa nu denna och berätta gärna vad ni tyckte. En riktigt skön lördag önskas er alla. I Skåne skiner solen så den ska vi njuta av idag.

Kram Annika

Kommentera (2)

Att bli utsatt för ett brott…

rod_dahlia_vissen

Idag är det tungt. Vissa dagar är det det och vissa känns det lättare men helt bra är det aldrig. Inte längre, den förmånen har tagits ifrån mig. Nu undrar ni… Det förstår jag och jag ska försöka att förklara och bena ut det så gott det går utan att utelämna någon. Detta inlägg kommer att handla om mig, mina känslor och min besvikelse. För besviken är jag. Besviken på vårt rättssystem, besviken på vilka signaler vi ger våra barn om rätt och fel, besviken på mina vänner men framförallt – besviken på mig själv…

Sent i höstas uppdagades det att vi under en lång tid hade blivit utsatta för ett brott, ett fruktansvärt brott, där många farit väldigt illa. Då detta var grovt och allvarligt följde en vinter och vår med flera polisförhör. Vi kopplades till brottsofferjour, kuratorer, psykologer, familjeterapeuter ja allt… Personen som utsatt oss för brotten häktades strax efter jul och släpptes inte utan satt häktad hela vintern och våren i väntan på rättegång. Detta kändes såklart skönt för oss då vi inte behövde vara oroliga för att träffa på hen.

Som ni säkert förstår så tog detta oerhört hårt på oss alla. Jag var ett nervvrak som jobbade hårt för att trycka undan mina känslor då barnen och andra behövde mig stark. Lyckades hyffsat med detta dagtid medan nätterna var fruktansvärda. Jag sov nästintill ingenting utan ältade, förbannade och grät om vartannat. Någon gång under våren blev det för mycket och jag kraschade rejält. Bara grät och orkade ingenting samtidigt som jag jag var tvungen att gömma mig bakom en leende fasad för barnens skull. Jag ville inte att de skulle se hur dåligt jag mådde, jag var tvungen att vara stark för dem så inte de skulle behöva må sämre än vad de redan gjorde. Funderade på hur jag skulle orka och gick till läkaren. Han blev bestört av vad jag berättade och förstod inte hur jag orkade. Sjukskrev mig och ordnade tid för samtal hos en KBT-terapeut  redan dagen därpå.

Ja, att KBT inte var något för mig förstod jag redan efter några minuter. Jag vet att det är mycket bra för många men det passade inte alls mig. Jag blev ombedd att lokalisera var någonstans den psykiska smärtan satt i kroppen och sedan mana ut den därifrån… Flummigt och jag blev bara irriterad och det blev inga fler besök där. Istället stannade jag hemma några få dagar från jobbet för att sova och gråta när barnen var iväg. Detta gjorde att jag återfick lite kraft och lättare kunde vara glad tillsammans med barnen när de var hemma.

Som person är jag väldigt privat. Jag väljer vad jag delar med mig av och till vem jag gör det. Några få av mina närmaste vänner valde jag att berätta för. Jag behövde prata med någon utanför familjen som ändå var nära. Det gjorde att jag klarade av dagarna lite lättare.

Våren gick och rättegången närmade sig. När rättegången var över fick vi ett datum då dom skulle kungöras. Dagen kom och vi fick besked att det var så mycket att gå igenom så domslut flyttades fram ytterligare två veckor. Alltså förstår ni hur sjukt allt är… All denna väntan som den tär. Vi levde som i ett vakuum. Men så kom dagen.

Dom förkunnades och jag fick hem och läste igenom hela domslutet på 113 (!!) sidor. Jag läste, grät, läste och grät… Under tiden som jag satt där och läste gick det upp för mig – det var ju mig det handlade om, jag kastades tillbaka i tiden, men det tillhör det förgångna så tillbaka till nutid.

Jag läste också om strafflindringen som hen fick på grund av att hen varit så samarbetsvillig och hjälpsam under förundersökningen. Ha, vilket skämt! Hen är slug, hen ordnar allt till sin fördel och så även här. Hen har ännu en gång lyckats att lura rättssystemet och på grund av detta fjäskandet fått mindre straff. Visst, det blev åtal-straff-fängelse men ett ynka litet sådant som tyvärr gör mig så besviken på vårt rättssystem. Genom detta åtal, detta lilla fängelsestraff på några få år visar vi våra barn att vuxna får göra fel om och om igen utan några större påföljder. De som är hårdast drabbade i det här är barnen. Allt de tvingats gå igenom från brott till förhör till resultatet av det hela. Ett skämt! Lås in och kasta bort nyckeln för all framtid – det hade varit ett rimligt straff. Bitter, ja jag är bitter och det har jag all rätt att vara!

Nu blev jag också väldigt ledsen och besviken på mina vänner som visste. Ingen av dem har vid ett enda tillfälle frågat hur jag mår och känner nu när domen är förkunnad. Ja, de har inte ens frågat hur domen blev. Rättegången har de visserligen kunnat följa i media och bör därför veta hur allt slutat men varför frågar man inte? Tänker man att nu är det över? Vad skönt för dem att hen är inlåst? Jag kan säga att det är allt annat än över. På sätt och vis är det nu det börjar. Det är nu vi ska ta oss tillbaka till livet och vardagen igen och det är allt annat än lätt.

Ja, besvikelsen är stor på mycket men störst är den ändå på mig själv. Hur kunde jag undgå att se vad som hände mitt framför ögonen på mig? Varför kunde jag inte rädda alla från detta? Varför hände detta oss? Varför?

”Mina ögon kan glittra, min mun kan le

men sorgen i mitt hjärta är det ingen som kan se.”

Var rädda om varandra, bry er om varandra, se varandra och fråga hellre en gång för mycket än ingen alls – Hur känner du dig?

 

Kram Annika

Kommentera (4)

Senaste uppdateringar från mig

>> <<