Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Min älskade telefon har spruckit helt. Jag måste vara den mest klantiga människa på denna jord. Så många gånger som min pappa sagt åt mig att ha skydd på telefonen och bla bla bla…. Jag skulle ha lyssnat.
Idag när jag skulle ta upp telefonen ur fickan gled den ur mina händer. Kallt och jävligt var det så det är inte konstigt, den var hal. Jag riktigt hörde hur glaset krasade sönder och jag blundade när jag vände på den. Jag har beställt en ny telefon, så detta var egentligen inte hela världen, men man vill ju gärna ha något som funkar den sista tiden. Vem vet hur länge leveransen på den nya tar.. Buhu!
Jag fick dock glädjande besked när jag pratade med en kollega för ett tag sedan. Han meddelade att han kunde byta glaset på telefonen och då blir det ju nästan som ny. Funkar det kommer jag bli så glad! Det återstår att se i morgon.
Nu säger jag god natt och hoppas på bättre lycka i morgon.
KommenteraJag vet inte vad jag ska göra med mitt hår. Långt, kort, någonstans mitt emellan? Jag har provat alla möjliga olika saker med håret, jag gillar att experimentera och jag älskar när håret är långt. DOCK ett problem. Jag får väldigt tunt hår ju längre hår jag får och det blir inte kul, det mer eller mindre bara hänger. Jag får inte upp volym och jag får inte till någon direkt bra frisyr. Att sen gå och få extension i håret är lyx, men det är ingen lyx jag vill lägga pengarna på. Dom tusenlapparna kan jag göra mycket annat för. Därför jag har, tror jag, bestämt att klippa av mig håret.
Vad tror ni?
Samtliga bilder är lånade från Pinterest.
Frisyrerna här ovan är ju mer eller mindre dom samma. Jag gillar den stilen. En gång i tiden klippte jag upp det rätt ordentligt bak i nacken, men jag tror att jag ska hålla det lite mer jämt den här gången. Min lugg har fortfarande inte riktigt växt till sig så den måste passa in. Jag har en tid bokad i morgon kväll och mår jag okej då ska jag ta den och ta med bilder till tjejerna så dom får hjälpa mig. Det är så bra att man kan gå till samma tjejer varje gång, då är det lättare att säga ifrån och be om råd tycker jag.
Jag ska suga lite på karamellen, men jag tror att det blir dom tjejen i mitten av kollaget. Det är min favorit. Och så lite färg på det… Perfekt!
KommenteraJag kan nog säga att jag har ganska många vänner som jag träffar då och då när tiden räcker till. Jag har däremot väldigt få som jag kan ringa när jag känner mig nere och vill prata. Jag har en fantastisk man som alltid lyssnar, men ibland behöver man en kompis, någon som alltid funnits där och vet dina mörkaste hemligheter.
Jag har en sån. Henne fick jag äran att träffa igår över middag och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag fick både (nästintill) gråta och skratta. Maten var fantastisk, vinet likaså. Jag känner mig boostad. Jag känner mig glad. Jag behöver bara det här då och då, en lugn tjejkväll. Några timmar och jag är tillbaka i sadeln igen.
Tack för att du är du Helena. Trots att vi är så olika kompletterar vi varandra på bästa sätt och skrattar tillsammans. 20 år har gjort sitt och jag hoppas att det blir många fler framöver.
KommenteraFörstår ni vad jag menar när jag säger: god mat, massor av öl, något glas rosé och väldigt mycket skratt. Så mycket skratt att man får ont i magen och inte får luft. Hemma halv tre på morgonen och upp kl. 8 igen.
Jag behöver inte säga så mycket mer än så va? Ni förstår nog vad det är för dag. 
Vi följde med mormor ut till kolonin och fikade i morse. Barnen lekte, skrattade tillsammans och vi städade undan. Eller nu ljög jag, det var faktiskt mamma som gjorde fint, jag satt mest. Av förklarliga skäl.
Sen blev det lördagsgodis och hem till M. Killarna är ute och spelar fotboll medan vi tjejer ligger i sängen och vilar. En liten nap nu skulle inte vara helt fel. Typiskt att solen är framme en dag som denna. Hoppas ni njuter solen och värmen.
KommenteraI flera timmar har jag suttit och räknat, sorterat, tänkt, vridit och vänt på alla papper. Det blev bra till slut och nu är det inte många timmar kvar innan jag lämnar ifrån mig allt. Gud så skönt det ska bli.
Mellan pappersvändorna har jag hunnit med att ordna Julius matsäck till morgondagens utflykt med fritids. Dom ska åka till museum och då gäller det att få med sig lunch. Jag har gjort min del, nu är det upp till Julius att ta den med sig.
Det gäller att jobba för det man vill ha, det man vill uppnå. Jag jobbar hårt varje dag, inte mer än någon annan, men jag vet vad jag vill och jag är villig att kämpa för det till den dagen jag dör. Och jag tror stenhårt på att du kommer dit du vill, en dag, om du bara kämpar. Vägen är inte alltid plan och lätt, men det är så värt det i slutändan.
Nu måste jag hoppa i säng om jag ska orka med morgondagen.
Kommentera