Okej, nu känner jag mig redo att skriva om sonens brännskador som hände i december förra året. Och det är först nu som det läkt helt, vilket känns såå skönt, äntligen.

Det var i mitten av december som jag och lilleman som vanligt stod i köket och gjorde mat. Han stod bredvid mig på en stol och precis när jag lyfter pastakastrullen och ropar, Maten är klar så ser jag i ögonvrån att han vinglar till och är på väg att ramla ner från stolen. Min reflex gjorde då att jag släppte ena ”örat” på kastrullen för att rädda sonen från ett fall, men det resulterade i att jag inte orkade hålla tunga kastrullen med bara en hand så den tippade och det skvätte kokande vatten på honom. Det skriket av smärta kommer jag aldrig att glömma!! 🙁

Sambon rusade in i köket, ringde direkt 112 som sa, ställ er i duschen och sen blötlägg med ljummet vatten på såren. Dyngsura och chockade satte vi oss sen i bilen mot SÖS där de snabbt tog hand om lilleman och la de första bandagen. Sedan skickades vi till Astrid Lindgrens sjukhus där de också var snabba med att hjälpa honom. Han grät och skrek. Och jag grät och har nog aldrig sagt förlåt så många gånger till någon som jag gjorde till honom den kvällen 🙁 Vilken enorm mammaångest! Vi fick åka hem sent på kvällen och han sov bra den första natten. Två dagar senare hade vi tid på brännskademottagningen för att lägga om förbanden. Och han skrek och grät. De var duktiga och allt gjordes snabbt och han fick en glass efteråt. Över julen började han klia sig utanpå ”plåstren” rätt mycket, vi såg det positivt då såren började att läka, men det var jobbigt för honom. Vi har haft några återbesök efter det och såren har sett ut att läka bra tills vi var där strax efter nyår och de sa att såret på benet kanske var infekterat, att det inte alls såg bra ut. Det togs bakterieprov och vi fick order om att lufta såret på kvällen och att byta ”plåster” varje kväll.

Och vi hade tur, det vände snabbt och blev bättre. I förra veckan fick vi ta bort plåstren och såren är nu läkta. Fortfarande lite rött men helt läkt. Detta är absolut det värsta jag har varit med om som mamma! Men han har varit en kämpe genom detta och klarat av det riktigt bra. Varit sitt vanliga, glada jag. Min älskade lilla kille ♡

Aj men aj säger jag bara. När jag vände mig om i natt i sängen så knäckte det liksom till i nacken och i morse vaknade jag med en smärta från hell på högra sidan av nacke och axel! Så nu sitter jag här med en mysig värmekudde och hoppas att det går över snabbare än snabbt. Det är ju halvkul när man knappt kan vrida huvudet och att det känns som ett smärtsamt sendrag 🙁