Löpartävlingar är det festligaste som finns i min värld just nu. Den endorfinkicken håller i och jag längtar så efter morgondagen för mer löparfest!
Målet med Vår Ruset i år har varit glädje och gemenskap. Jag visste redan innan jag anmälde mig att GöteborgsVarvet skulle ligga 1,5 dagar efteråt och att om jag vill lyckas bra på halvmaran får jag inte bränna ut mig.
För att inte springa på för fort igår hade jag som mål att kunna prata under hela loppet, jag sneglade ofta på gps-klockan för att hejda mig när jag kom under 4 minuters tempo. Sista 500 metrarna la jag på en högre växel men utan att få mjölksyra. Tiden blev 21:46 och jag kom på 31:a plats. Jag känner mig verkligen i form som om jag flög fram och nästa år kommer jag nog att fokusera mer på det här loppet för att veta hur bra jag kan springa kortare distanser. Under 20 min är inga problem så då kan jag nog bli topp 5.
Jag fick hem två nummerlappar, varav en till Västerås nästa onsdag. Det känns inte aktuellt.
Min syster som är 19 år yngre än mig ställde upp för första gången och fick en fin tid på 27 minuter.