Ledigheten närmar sig

Bara några få arbetsdagar kvar till semester. En del av mig tycker semester känns onödigt. Det är så roligt att jobba, varför vara ledig? Den andra delen av mig längtar och räknar ned. Kroppen behöver vilan, hjärtat behöver Milo och mer tid med nära o kära och förstås, hemmet behöver vårdas ;P

Stressen har funnits i kroppen under våren och jag har känt av vissa negativa symptom. Jag har inte varit överdrivet belastad någonstans utan det är min kropp som är känslig efter allt som varit. Det var rätt att inte gå på ledighet direkt när sommarlovet började för barnen. Att vara på plats på jobbet och komma ifatt, landa, jobba på fast i lugnt tempo. Min kropp får en chans att hitta balansen innan semestern börjar och mina tankar kring jobbet och vardagen blir enbart positiva.

Resan till Avesta flickornas födelsedagshelg gör att det känns som vi redan påbörjat semester och nöjen. Midsommar med extra dag ledigt veckan innan själva semestern har sen gett kroppen harmoni och sömn. Landet har en förmåga att dra ned min puls. Märker samma på Milo, han tar sovmorgon och jag är så glad att vi har möjlighet att låta honom göra det. Inte väcka honom utan låta honom sova ut och åka till förskolan när han är redo. Jag hinner jobba mina timmar ändå, behöver inte vara på plats 8 varje dag. Andreas kämpar på med sin distanskurs och plugg inför augustis tentor. Vi har o göra…

Jag har inte trivts med mig själv under våren. Jag fokuserar fel, lägger energi fel, tar inte hand om mig och nära bra. Jag är liksom ingenstans. Fysiskt där jag ska vara men i skallen är jag helt splittrad och det märks i allt jag gör. Det är ett nytt skede i sorgen och bearbetningen efter livet som inte blev. Jag gillar inte den här fasen. Förhoppningsvis gör sommaren och ledigheten att jag spolar förbi den här perioden. Tack vare Sofias Änglar och Resia Upplands Väsby väntar en semester i Singapore och Bali. DET är precis vad jag och min familj behöver. Redan innan toaletten på nedervåningen började läcka och framrutan på bilen sprack insåg vi att vi skulle sakna pengar den här sommaren. Den här resan håller mig uppe så otroligt mycket. Ger sommaren sitt värde. Samtidigt nervös. Min resvana finns uppenbarligen inte kvar längre. Resfeber deluxe! Glad att syster, Emelie och bror kostar på sig att följa med oss på denna resa. Vi får dela den här upplevelsen tillsammans. <3

This entry was posted in Dravets Syndrom, Epilepsi, Keep Fighting, lillebror, Mammatankar, Saga & Nova. Bookmark the permalink.

One Response to Ledigheten närmar sig

  1. Solveig says:

    Ha en toppenskön resa och avkoppling. Det är ni så väl värda.
    Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *