VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Svårt att somna 

Hur somnar man efter en sådan här helg? Så många intryck och känslor. Mest glädje och kärlek. Och tacksamhet. Det här blir en tradition nu. Dalarna innan tjejernas födelsedag och hem samma dag för att sitta vid graven och prata med dem. Pousettes plockar fram ett lugn i mig som jag inte annars har. Jag älskar dem så oerhört mycket och jag älskar att våra barn är trygga med oss alla vuxna. Mina barn är dina barn o dina barn är mina barn blir lika naturligt för stor som liten. Nästa år kanske Milo vill sova över hos sin Unni och Disa följa med oss. Älskart! Bjufors var verkligen mysigt att bo på. Rekommenderas varmt. 
Idag grät jag redan innan jag gick upp ur sängen men inte jobbiga tårar. Sorgtårar men de gjorde inte ont. Den var ny för mig. Ledsen och kände saknad men det gjorde inte ont. Det var skönt att komma ut i solen och att äta hotellfrukost. Hemma hade allt förmodligen känts tomt och kanske också mer smärtfyllt. 

Efter vi checkat ut åkte vi till i en mysig handelsträdgård och handlade kanske lite mer än vi behövde ? och klappade katt och tittade på sköldpaddor. 

Åkte sen till Troy och lämnade två små änglar hos honom som ska symbolisera Saga o Nova. Jag tänker att de finns för varandra var de än är, barnen. Våra stora små. 

Det var en sån dag som jag inte ville skulle ta slut. Klockan gick för snabbt och vi ville inte lämna Dalarna men ville till våra flickor i god tid för att sitta där. Besöket i Säterdalen blev därför alltför kort och kommer kräva ett nytt besök! Blev inte klar. Vi hann aldrig förbi A&A heller men de kom till Säterdalen så vi fick umgås lite iaf ?

Hemma blev det förstås hamburgermiddag. Förmodligen blir även det tradition ? Min familj kom och åt med oss så vi behövde inte vara själva. Milo blev glad och stimulerad, blir ju annars tomt att komma hem efter en sån här helg och jag och Andreas var trötta så det var väldigt skönt med en nöjd liten kille. 


Kommentarer


  1. Angelica 2017/06/24 on 11:34 Svara

    Vi finns kvar ?
    Mitt i all sorg är jag så tacksam över att ni lärt mig att leva fullt ut varje dag. Tillsammans med kunskapen från Dalaland som lär mig att vi inte behöver ha så bråttom känns det som att livet blir komplett. Lugn och fullt ut i ett, lixom ?
    Så jag är tacksam för att ni bjöd ner oss för en snabbis, samtidigt känner jag ett lugn av att vi hinner ses många och långa gånger till.
    Förhoppningsvis redan till crusingen ??

Lämna ett svar till Angelica Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna