Jag. 

Helt oplanerat tog Andreas med sig Milo till landet i 24h. Det är inte många nätter totalt som jag sovit ensam sedan jag fick barn. Är knappt ens ensam några timmar. För den som längtar efter familj förstår jag att det här vore en dröm. För mig som är ensamvarg och stort behov av att bara få lyssna på tystnaden eller de ljud jag själv skapar var mina 24h ensam helt magiska. 

Jag har dammsugit. Tvättat. Organiserat. Knäppt? Kanske. Men jag har också sovit massor, plöjt netflix och druckit vin. Jag älskar att dricka vin ensam. Så är det kanske inte heller rumsrent att säga men jag känner smakerna och njuter av berusningen av ett gott rödvin på ett helt annat sätt i min ensamhet. 

Min kropp vill att jag checkar in någonstans utan krav där autopiloten styr dagarna. Det märks tydligt efter det här dygnet. Jag la mig innan midnatt igår och sen dess har jag i princip sovit. När jag tillät mig själv att vila djupt då släppte jag allt. Det är bra men inte bara. Det gjorde fysiskt ont i huden på armarna, som att stressen slogs under huden om att stanna i min kropp eller lämna den. Andreas och Milo kom hem mitt på dagen. Tur att Milo gillar när jag sitter i soffan för där fastnade jag. Sovandes till stor del. Jag skulle ju vara pigg, glad och utvilad när de kom hem. Inte helt nedbruten. 

Nu somnade Milo och det tänker jag också göra. Ny dag imorgon! 

Om en vecka skulle Saga och Nova fyllt 7år. Vi flyr till bästa vännerna i Avesta. Milo ska få leka med sin Unni som han fick post av i veckan <3 

När det var Sagas dödsdag satt vi ensamma och insåg att vi inte mådde bra av det. Bestämde då att vi inte skulle utsätta oss för det fler årsdagar. 

This entry was posted in lillebror, Mammatankar. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *