VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Katastroftänk 

Så trött på mig själv och mitt Katastroftänk. Oron som hela tiden ligger i luften. Det finns ingen rättvisa, vi har inte fått ”vår del” för livet fungerar inte så. Det finns ingen kvot som vi fyllt. Dessutom är våra närmaste Dravetsfamiljer med barn som kämpar för livet på samma vis som mina flickor. 

Så när Sandra inte svarade på ovanligt lång tid när jag skrev till henne fick jag panik och trodde Disa var jättedålig. Att de var på väg in akut eller kämpade i ett akutrum eller på Biva. 

Imorse när Michelle tidigt skickade ett sms och skrev ”vaken?” trodde jag att Jossan var död. Hon brukar inte skriva sms så utan förklaring. 

Det ska vara roligt att leva. Njuta här och nu. Det har vi lyckats med förut och ibland nu med. Saga och Nova lärde oss just det… Att en stund i lekparken i solen är en gåva. De små sakerna. Om jag går runt och är rädd för förlust av fler närstående lever jag ändå inte och vad är meningen med livet då? 

Frisk en hel vecka…! 


Kommentarer


  1. Sandra 2017/03/20 on 17:33 Svara

    Åååååh! <3 <3 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna