VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Februari 

Kortaste månaden på året men jag tycker att den aldrig tar slut. Den förknippas med sjukdom, sjukhus, död. Jag ältar. Jag tittar timehop. Jag delar bilder. Vill att alla ska se och förstå. Ta in vad jag känner just nu men det går ju inte. Tvingar mig att inte dela varenda bild. Vill inte bädda in andra i mörkret, vill bara dela min känsla. 

Jag är inte olycklig. Jag skrattar. Mesta tiden mår jag bra. Jag saknar och sörjer mina två barn och jag gör det lite extra i februari och förmodligen blir april lika. Det kan nog se ut som jag gråter mer än skrattar om man bara ser mig över nätet. Så är det inte. Hemma ensam ältar jag. Det är endel i min process och jag behöver få utlopp för att hålla ihop övrig tid. Det är fruktansvärt jobbigt att ha en grav med två av sina barn i. Det finns dagar jag helt saknar kraft och mening, jag förstår inte varför jag ens ska gå ur sängen. Vill bara sova i hundra år och glömma allt. 

En dag till. Ett andetag till. Mottot vi haft i tre år nu och meningen med att gå upp ur sängen stavas M I L O.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna