Den bottenlösa tröttheten är kvar. Kommer den alls försvinna? Går inte att sova sig pigg. Kanske för att sömnen är så orolig och fylld med märkliga drömmar.
Att jobba är roligt och ger mer energi än det tar. Jag känner att jag har en funktion, ett syfte och att jag får chans att göra skillnad. Det är även skönt att vara bara jag på en plats där twinsen aldrig funnits mer än som minnen i mitt huvud. Jag har aldrig åkt hem efter jobbet till mina flickor, aldrig smugit ut ur sovrummet tidig morgon för att inte riskera väcka dem. Aldrig.
Milo trivs på förskolan. Den är bra för honom. En trygg plats med lek och lärande i en bra kombination. Han går 9-15, vi tror att det är lagom för oss alla. Höst och rutiner, kanske ger stabiliteten också mer energi på sikt. Jag hoppas det.
I helgen träffade vi Dravetsfamiljer. Föreningen hade träff i Bromma. Jag var rädd för att det skulle riva upp känslor på ett jobbigt sätt. Känslor blev det givetvis men mest positivt och varmt i hjärtat. Jag tycker så mycket om så många. Älskar av hela hjärtat. Tacksam för att vi förts samman. Vi valde att sova hemma och det var rätt. En chans att landa och sortera intryck.
Kommentera