VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Saknad och trötthet

Jag saknar henne mer än vad ord kan beskriva. Det är en tomhet och smärta i bröstet som inte kan lindras. Jag har varit vid graven både igår och idag. Rådjuren har iaf hittills låtit bli att äta upp alla blommor. Det är så fint där. Jag skulle kunna sitta och prata med mina flickor i timmar.

image

Vi är trötta både jag och Andreas. En trötthet som man inte kan sova sig pigg från. Så mycket känslor i kroppen. Alla familjerna åkte i förmiddags. Vi har haft en fin helg. Så fina vänner. Några utöver dravetsfamiljen var också med fredag och lördag. Vi bjöd inte in som efter Nova utan de som frågade fick komma. Både jag och Andreas har varit väldigt passiva i all planering. Mitt huvud fungerar inte, tankarna slår knut på sig själva och ibland önska jag att jag inte pratade alls för det kommer ord och meningar som inte känns som mina. På fikat efter begravningen satte jag mig på den första tomma stolen som jag såg. Jag minglade ingenting. Det fanns inte kraft.

image

Det finns så mycket kärlek. Sådan enorm värme. En begravning som kändes ljus och varm mitt i all sorg. Vågen av lila som tågade ut ur kyrkan, efter papporna som bar kistan. Skratten här hemma, kontrasten mot alla tårar som så kort innan trillat ned för allas kinder.

Efter Nova undrade jag hur jag kunde skratta när jag förlorat ett barn. Hur kunde det alls finns glada känslor i min kropp efter en så stor förlust!? Jag vet bättre nu. Sorgen finns hela tiden, saknaden lika så, men den uttrycker sig inte i tårar hela tiden.

image

Familjen

image

Mitt fina armband från tjejerna med mina tre barns namn och ringen som Johan lagad men nu gått sönder igen :-\

image

Atriumhäng

image

Framtiden


Kommentarer


  1. camilla Råsberg 2016/05/22 on 21:00 Svara

    Jag har följt bloggen sen era döttrar var små. jag känner inte er men jag har fått en inblick i erat liv. Du skriver så fint och så ärligt. Även om jag inte kände Saga så får jag en stor klump i magen när jag ser fotot från graven och alla blommorna. Jag kan bara försöka förstå hur du känns för er föräldrar och lilla Milo. Vilken saknad……. så oerhört svårt dt måste vara för er.
    Kram från en medmänniska

  2. Ewa 2016/05/23 on 21:27 Svara

    Att få vara med och dela er sorg och få känna den kärlek som hela begravningen bestod av visar på att medmänsklighet existerar jag kan inte och vill inte kunna känner er sorg ,men jag kan och vill visa er all kärlek som jag har tänker ofta och mycke på er och vet också att ni ställer upp för andra så all styrka all kärlek och välkommen när ni vill till kusten Kram Eva

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna