Vi har haft en dålig helg men för att vara dålig har den varit bra.
Mest har det handlat om att rulla hamsterhjulet framåt, sova lite i skift och se till att alla iaf är okej. Jag har varit risig, mycket huvudvärk. Fredagen kom jag inte ur pyjamasen, lördag avancerade jag till sportkläder och idag duschade jag till och med 😉
Trots seg helg kom vi iväg en liten sväng till Ängsjö igår. Krampnära för Saga men hon hade utbyte så det var värt det. Milo var inte alls glad. Tredje gången på kort tid han har varit på ”äventyr” och varit grinig, trött och klängig. Inget sånt hemma varken innan eller efter. Som att han blir sjuk i miljöer han borde älska allra mest.
Idag har vi träffat sjuksyrran Peter och Saga föll direkt och det gjorde vi med. Stort hjärta.
Saga sover lungt bredvid mig just nu. Hoppas på krampfri natt och stabil puls så hon äntligen orkar förskolan ett par timmar imorgon efter en månad hemma. (oklart vem som längtar mest ;-))
Vet inte hur väl det syns för den som inte känner Saga hur krampnära hon är på bilden. Syns förstås mer i verkligheten än på bild men för mig är det uppenbart även på fotot att hon inte är ok.
Ögonen blir som två mörka håll. Huden blek. Hon blir tystare än vanligt. Kroppen sjunker ihop och hon går som Gollum i Sagan om Ringen. Sjunker ihop mer och mer ju längre tiden går. Ibland börjar pupillerna ”vibrera”, då har anfallet redan börjat men man når henne fortfarande. I det här fallet var det kylan som triggade. Fuktig kyla och vind är två triggers som gör henne såhär. Ibland leder det till vad vi kallar storkramp. Då faller hon ihop helt och rycker oftast kraftigt. Fångar man upp signalerna kan man undvika en storkramp och behöver inte ens ge medicin. Hon blir sig själv igen när hon byter miljö, eller som i det här fallet – blir varm.
Imorgon ROCKAR VI SOCKORNA.
Alfons Åberg gör det.
Gör det du med!
Kommentera