Nu är frisium helt uttrappat men vi har en bit kvar innan vi är uppe i planerad dos för nya medicinen. Hon är med andra ord för lågt medicinerad just nu. Ändå inte en endaste storkramp sen sista frisiumtbl. Tror det kan betyda att vi är på rätt väg. Frisium var tidigare så avgörande att Saga inte krampade. Nu har hon inget i kroppen men krampar inte. Frisium är beroendeframkallande och kroppen utvecklar en tolerans. Det var nog dags att ändra men synd att det blev nu, under sommaren. Det är nu livet ska vara lättsamt och enkelt, en chans att ladda batterierna.
Det kunde vara mycket värre, andra insättningar har varit värre, ändå är hon inte sig själv. Långt ifrån. Vet inte vad som är biverkningar och vad som kan vara abstinens.
En vecka utan storkramp men hon rycker mycket, framförallt när hon sover. Just det tror jag är för att hon är lågt medicinerad. Oroligt, sömnen tär på oss. Saga gnäller i sömnen, nyper och river halvt sovandes. Biter, sparkar och verkar rädd.
Vi har varit på landet men hemma igen. I natt sover jag och Milo (som fortfarande tycker han behöver äta på natten) i fönsterlösa rummet. Andreas och Saga i sovrummet. Vi fick med oss Ipa hem och hon rullade ihop sig intill Saga när hon äntligen kom till ro vid 21.30. Ipa har velat vara nära barnen förr i krampperioder. Fina katten.
Kommentera