Läste blogginlägget som skrevs kvällen 24e för ett år sen. En bra dag. Så bra den kunde bli. Jag skrev att Nova knep om min hand när jag pratade med henne. Så kort innan hjärninfarkterna. Ett avsked? Ett hej då mamma? Eller kom infarkterna då? Får aldrig veta. Jag minns att jag bara hann publicera inlägget i princip när de ringde från ECMO. Vi förstod att något var fel men inte hur fel. Sen blev inget helt bra någonsin igen.
Andreas fick skriva inlägget ”idag slocknar en stjärna” som publicerades den 25e väldigt tidigt på morgonen. Vi hade inte ens lagt oss än. Minns inte om vi gjorde det.
Dödförklarad blev hon 25e när maskinerna stängdes av men egentligen lämnade hon oss idag.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Min vackra, roliga, vilda och helt underbara dotter. Jag kommer vidare men jag blir aldrig den jag var. Det kommer alltid att fattas en bit och det finns alltid en del sorg i all glädje jag kommer uppleva.
Så orättvist är livet.
Den här dikten valde mamman till Tyra att ha på föreningens hemsida. Tyra är ett av de Dravetbarn som lämnat oss 2014.
Tycker den var väldigt fin.
Till fjärilens minne
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.
Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.
Bo Setterlind
Finaste älskade Nova. <3 <3 <3
Det är fel. Felfelfel!
Fina vänner. Ni är i mina tankar varje stund!
❤️
Så fruktansvärt fel! Alltid i mina tankar, fina ni <3
Kramar till er
♥♥★♥♥
Kramar
Tankarna är hos er ,och i mitt huvud har det sjungits blinka lilla stjärna där hela tiden en otroligt vacker dikt jag ger er åter tankar och kärlek idag kommer de även från Adrian och Edward och inte minst Sigge all kärlek till er från oss ❤️⭐️❤️
Finns inga ord som räcker till allt så det blir bara <3 Kramar om er! <3