Just nu är jag en ynklig version av mig själv och behöver kräkas ur mig dagen.
Den här veckan hade stora förutsättningar. Vi hade avlösarservice i helgen och jag har verkligen sovit. Massor. Andreas har också sovit bra. Vi gick båda in i veckan med energi.
Andreas har två tentor och massa plugg den här veckan så jag har räknat med att ha nätterna och merparten av tiden efter fsk. Att ha Saga själv är ofta väldigt mysigt. Hon är annorlunda när hon bara har en förälders uppmärksamhet. Säkert är även jag annorlunda.
Igår hämtade vi henne tidigare efter att hon haft ett 30 minuters aggressionsutbrott. Snyftade och var helt slut när vi hämtade. Inatt var hon stökig. Vaknade mycket. Vi låg ändå kvar i sängen till 05.30 vilket är helt ok!
Strax efter 7 ringde barnmorskan jag träffade igår. Det hade blivit en ledig tid hos läkaren idag vilken hon bokat in mig på. Jag hade annars en tid imorgon och blev därför orolig över att det var så viktigt att jag fick en tid 24h tidigare.
Vi lämnade på fsk tillsammans imorse. Saga bröt ihop totalt igen. Ville inte ur bilen. Ville inte vara på fsk. Ville inte vara i vagnen. Utanför vagnen. I knäet. Ville ingenting. Vi stannade tills hon slocknade i vagnen. Då hade både jag, Andreas och Ingalill sjungit buff och kliat. Vet inte vad som händer med henne just nu. Humöret pendlar från dans och skratt till vrål och bita möbler, sig själv och den som är närmast. Hon vilar mycket och behöver fylla på sin energi med små vilopauser. Utbrotten kommer helt random, lika ofta mitt i något roligt.
Vi lämnade förskolan med orden att vi kommer direkt om de skulle bedöma att hon mådde bättre av att vara hemma. Sa att jag hade läkartid 10.40 som vi helst vill gå på båda men så klart vara Saga viktigast.
Jag hade svårt att fokusera på jobbet men det var skönt att vara där. Allt är strukturerat. Jag vet vad jag har att göra även om tankarna dansar iväg lite för ofta.
Gick till läkaren och vi hann knappt börja när förskolan ringde, kramp. Andreas rusa dit och jag stannade och försökte fokusera på graviditeten och nästa barn
Anfallet var kort men hon var påverkad efteråt. Ovanligt mycket. Hon har fått vara hemma resten av dagen och jag gick bara upp till jobbet och stängde av efter läkarbesöket. Sen har jag varit med Saga. Inga fler kramptecken alls men humöret och tröttheten fortsätter pendla. Hos Tina fick hon ett till rejält utbrott då hon bara skrek och bet. Förstår inte, hon älskar att vara där och fick den fokus hon bad om.
Vi har varit vid graven med och det var min bästa stund idag. Jag och mormorn fixade vid graven och morfarn vandrande runt med Saga vilket gjorde henne nöjd. Vi var där en bra stund. Utan bråk. Graven blev höstfin. Man kan plocka och småfixa hur länge som helst men nu har vi iaf en fin grund inför frosten. Till helgen kommer lykta och ljus. Allhelgona är viktig för mig.
Nu har jag landat i soffan. Kroppen är stressad, tålamodet noll och humöret inte så bra och då menar jag mig, inte Saga. Hon är mest bara trött.
Läkarbesöket
Läkaren och jag pratar inte samma språk. Han är svensk men det ger ingen garanti. Vi tycks inte förstå varandra. Hade honom förra graviditeten med. Litar på honom rent medicinskt iaf, jag upplever honom väldigt kompetent.
Min livmoderstapp har tyvärr mjuknat lite. Det behöver inte bli förtidig förlossning men hade så klart varit bättre om den var opåverkad. Jag har haft sammandragningar sen i somras redan och de har tilltagit trots att jag verkligen lyssnar på kroppen. Blev osäker av att få höra om allt normalt värkarbete och övande livmoder som många upplever. Hur vet man om man ingår i ”normalt” eller inte? Jag jämför med en tvillinggrav och förutsättningarna är helt annorlunda, det förstår jag, men känslan väldigt lika. Trycket nedåt, hur sammandragningarna känns och den så ofta stenhårda magen.
Ny koll om en månad.
Fick en bra plan kring mina antidepressiva med.
Vill krama om dig <3 kärlek!!
Kom <3
Helpension på hotell Majunie!!!