VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nova. Ecmo. Sex månader.

En steril korridor fylld av ångest. Den del av huset man inte borde ha anledning att vara på. Jag vandrade fram och tillbaka. Mötte personal. Alltför många hejade. Som att jag vore en kollega. Någon de kände, syrrorna och läkarna.
Ett barn på infektion och ett på biva. Splittrad i hjärta och själ. Jag tog olika vägar genom sjukhuset för att fördriva tid och tankar.

Jag läste på en skylt i taket utanför Biva. Det stod ECMO. Jag hade aldrig hört det och tänkte att jag måste googla. De var sällan någon som kom ut därifrån men de få som gjorde det såg väldigt ledsna ut. En sa ”det känns som jag åldrats flera år på bara några dagar”. Den meningen fastna i mig och blev också min verklighet. Något jag identifierade mig med de följande dagarna.

Jag hann googla ECMO. Jag förstod, tror jag, att det var riktigt allvarligt där. Att avdelningen även tog emot vuxna fast det låg i barnsjukhuset. Jag förstod också att avdelningen var en av de bästa – i Europa. Kanske var det just det jag klamrade mig fast vid när min egna flicka flyttades dit. Att hon fick den bästa vården för jag kunde inte föreställa mig att jag inte skulle få höra hennes röst igen. Jag förstod att det kunde ta tid men hon skulle vakna. Alla gånger hon lurat döden… Jag trodde nog hon var odödlig.

Jag trivdes aldrig där inne. Ett stort rum med bara draperi och maskiner mellan patienter. På ena sidan av sängen fick man inte vara, det var för personal. Där var blodet som pumpades ur Nova för att syresättas och sen tillbaka in i henne. Det som gjorde att hon levde men samtidigt blev hennes död.
Personalen var fantastisk. Så varma, humoristiska och ärliga. Nova hade de bästa runt sig. Det gav mig oerhört mycket trygghet och jag vilar fortfarande i att hon fick en fin och värdig sista tid.

Jag är väldigt tacksam över er som fanns vid vår sida på sjukhuset när det var allvar men vi fortfarande trodde att det skulle gå bra. Ni som så tveklöst kom dag som natt när de krisade och ni som fortsatt finnas det här halvåret. Jag och Andreas är rätt förvirrade och disträ fortfarande. Det är tur att flera i vårt nätverk ryckt tag i oss, funnits och envist hållt sig kvar fast både jag o A stundtals är helt frånvarande. Ni har underlättat livet för oss alla tre. Förmodligen hade vi gått under utan er.

På måndag har det gått sex månader. Ett halvt år utan Nova. Flera gånger har jag undrat hur jag ska överleva. Om det ens är möjligt. Ingen ska behöva uppleva förlusten av sitt barn. Ingen. Varje dag är en kamp att komma vidare men det är något lättare. Det finns fler bra stunder nu.

Några har försvunnit i bakgrunden, andra har klivit fram och tagit större plats än vi kunnat ana. Det är väl det stora händelserna i livet som vägleder än till vilka man har närmast hjärtat.
Tack för att ni finns!

image

Älskade saknade unge jag hoppas vi ses igen.


Kommentarer


  1. rozi 2014/08/20 on 13:07 Svara

    Din ord berör på ett oerhört starkt sätt. Får ofta en klump i halsen, tårar som tränger i ögonen. Tack för att ni delat den här resan så öppenhjärtat och ärligt. Jag är så tacksam för att få ta del av den och få vara en del i ert liv, ni har satt stort avtryck i mitt hjärta och min själ. Nova finns med er på olika sätt och kommer så att göra livet ut. Ni är mina hjältar och mina förebilder på så många sätt. All kärlek och respekt till Er fina Majunisar <3

    • Camilla 2014/08/23 on 06:46 Svara

      Du har varit och är ett oerhört stöd hela vägen. Är evigt tacksam att du finns i mitt liv och hoppas jag får chans att ge tillbaka något av allt jag fått av dig.
      Många kramar

  2. Tina 2014/08/20 on 13:15 Svara

    Det känns i hjärtat när man läser dina ord. Det gör ont och ögonen svider men det känns också ljust och varmt. Tack för att ni vågar, orkar och vill stå nakna! <3

    • flersamhet 2014/08/23 on 06:49 Svara

      Tina! Dina tavlor berör mig i hjärtat. Tittar på de dagligen från soffan.
      Kramar!!

  3. Sara 2014/08/20 on 13:30 Svara

    Vill skriva att ni är fantastiska, och jag gör det också, hoppas så att ni känner att ni kan ta det till er. Vi har ju aldrig träffats, men det lilla jag har ”samtalat” med dig Camilla, när du stöttat i min vilsna, nya och skrämmande verklighet, har visat vilken fantastisk människa du verkar vara. Ord du skrivit till mig, en för dig okänd person, visar hur mycket kärlek och omtanke du bär på. All kärlek till er. Och styrka.

    • flersamhet 2014/08/23 on 06:54 Svara

      Stort, stort tack för dina jättefina ord. Massa kramar och styrka till dig!

  4. Jenny 2014/08/20 on 13:33 Svara

    Det värsta hände. Önskar av hela mitt hjärta att det var en vidrig mardröm. Älskar er

    • flersamhet 2014/08/23 on 06:55 Svara

      Tänk om man kunde radera januari och februari. Så det aldrig hänt. Älskar Er!

  5. shabnam 2014/08/20 on 18:25 Svara

    finaste ni..tänker på er alltid! det gör så ont i hjärtat när man läser allt ni skriver. .ingen ska någonsin behöva gå igenom något så fruktansvärt 🙁 ni två underbara föräldrar som alltid gjort ert bästa. ..kram ♥

    • flersamhet 2014/08/23 on 06:57 Svara

      Orättvisan finns alltid där. Ingen förtjänar detta. Tack för dina ord och för att du lämnat spår. Kramar!

  6. Jennie 2014/08/21 on 17:46 Svara

    Vet vad ni går igenom. I slutet av Juli var det 6 månader sedan våran tjej somnade. Hon hade också en slags Dravets. Skulle ha fyllt 6 nästa vecka. Hon klarade inte sin sista lunginflammation. Låg i respirator ett par dygn på slutet. Vi stängde av.. Kramar till er.

    • flersamhet 2014/08/21 on 20:03 Svara

      Hej Jennie!

      Beklagar er sorg och tack för att du lämnade spår!
      Jag försökte maila dig men mitt mail kommer inte fram. Du får gärna maila mig: [email protected]

  7. Helena 2014/08/22 on 09:12 Svara

    ♡♡♡♡♡
    Jag saknar orden…

    önskar så att jag skulle kunna finnas för er
    ♡♡♡♡♡
    Tycker om vill så gärna hålla om
    kram kram

    • flersamhet 2014/08/23 on 06:59 Svara

      Du finns. <3
      Många kramar

  8. Terese i Avesta 2014/08/24 on 18:15 Svara

    Vill gärna skriva någonting tröstande och stärkande, men finner inga ord. De som redan har kommenterat har skrivit så fint och jag kan bara hålla med dem. stora kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna