För många månader av sömnbrist sätter spår. Framförallt med den psykiska påfrestningar två barn med Dravet syndrom ger. Jobbet har också rätt hög påfrestning även om det varit mitt andningshål och 8-17 jobbet oftast varit lättare än hemmajobbet. Tydligen är jag inte stålkvinnan sägs det. Igår däckade jag på dagen. Tre timmar sov jag totalt. Inte helt sammanhängande men nästan. Första gången sen barnen föddes tror jag som jag sov så länge. När jag vakna hade jag kunnat somna om… Men det gjorde jag inte och jag var faktiskt rätt pigg. På riktigt tror jag att jag skulle kunna sova/vila ett helt dygn. Jag är så slut. Och ledsen.
Kommentera (3)18 juni Födelsedagen blev fin. De hade haft det bra på dagis. Vi hämtade dem tidigt och åkte ut till landet för att fira med familjen. Alla var redan där när vi kom. En tårta med Bobo och Dodo fick dem att kalasa på och fina presenter! De var mer glada över alla personer de tycker om än själva paketen.
Saga fick ett anfall på kvällen men mindre än 5 minuter.
19 juni fyllde morbror 40 så vi kalasade vidare. Landet är underbart och vi hade alla det bra. Saga fick ett anfall även denna kväll, mindre än 10 minuter så kort i våra mått mätt men det var kraftigt och påverkade både henne och mig rejält.
Fram till midsommar och efter så byttes det ut folk ute på landet. Jag tror det kan ha varit Saga & Novas bästa vecka någonsin. Det kom massa folk som brydde sig om dem en massa och de badade, gungade och lekte. Mycket lyckat! 🙂
Kommentera
Tror ni Simon blir förvånad när han hittar nedbäddade gosedjur, en vagn och två 3åringar i sängen? 🙂
Jag är nostalgisk ikväll. För tre år sedan låg jag i värkar. Danderyds sjukhus hade försökt få stop på allt hela dagen men Saga och Nova var redo så det fick jag och Andreas också vara 🙂
Det hann gå in på nästa dygn innan de föddes, imorgon firar vi Saga och Novas 3 årsdag. Enäggstvillingar med helt olika personligheter men något stort gemensamt. En styrka och tålighet få har. Deras enorm livsvilja visade de för sjukvården redan vid födseln v.32 och har sen fortsatt stoltsera med. Båda så oblyga och lyckas charma allt från läkare till förbipasserande på gångbanan, så länge de själva känner för det förstås. Så oblyga och så mycket kärlek att ge.
Jag är en stolt och glad mamma som har så fina och starka flickor. Mina hjältar!!
Stora tjejer men ryms än i sockerlådan!! 🙂
Kommentera (1)Igår kväll gick Saga nedför trappan. Jag gick ned kort efter. Hitta henne inte. Kolla rummen, lyssnade… Inte ett ljud. Saga låter. Annars är ngt fel. Mitt hjärta börja slå snabbare och jag både svettades och frös till is på samma gång. Tänkte att hon måste ha rasat ihop men var!?! Så stort bor vi inte.
I sovrummet har vi inga fönster så de är mörkt. Såg en siluett av en en kropp vid huvudändan av sängen. Gick närmare, ögonen vande sig…Där låg Saga helt avslappnad med händerna under huvudet och ett leende. När jag närma mig sängen sa hon glatt ”e klar”. Hon var redo att sova 😀
Mitt hjärta!!!