Livet just nu rusar på i 180 och ibland får jag tänka efter när jag satt ner och bara tog det lugnt sist. Visst, jag är ingen stillasittande människa men ibland kan det vara bra att stanna upp och se vad som sker just nu. Då är barnen bra, de får en att leva i nuet och uppskatta det lilla. Mina älskade juveler. Idag hade vi med oss Lucas hem också, en av Abbes bästa vänner här på gatan. Det är fantastiskt att bo med sina vänner runt knuten, det händer ofta att vi hjälps åt när jobbet drar över på tiden eller som förra veckan då Andreas låg tok-magsjuk och jag jobbade senare än vanligt. Då ryckte Sofie ut och hämtade våra barn och levererade till dörren. Men idag var det Sofie och Micke som jobbade sent och jag lekte trebarns-mamma en stund. När vi kom hem hittade alla barnen något att leka med ute så vi stannade ute en timme och lekte i solen (och kylan men den försöker jag ignoerar så kanske den här hemska vintern försvinner någon gång…).
Jobbet är mycket just nu, så förbaskat kul så det känns helt okej men ibland när uppgifterna hopar sig kan jag längta tillbaka till förskolans värld där det var betydligt lugnare. Dagarna går verkligen i en rasande fart och de är inte så konstigt, det finns saker att göra hela tiden vilket såklart gör att tiden går fort. Just nu är vi mitt uppe i omdömesskrivande, IUP´s och utvecklingssamtal. På det har vi allt annat som ska göras:) Jag får bra feedback på jobbet och härmodagen fick jag mig en MacBook air som uppmuntran för att jag är så bra (min arbetslagsledares ord, inte mina). I juni blir det studieresa till England och jobbet känns just nu så där så där som jag längtat efter, jag har hittat hem:) Andreas går det inte sämre för, han fick veta att hans rektor ansökt om att få kalla honom för spetslärare, den enda på hans skola, för hans kompetens vilket resulterade i en löneökning på nästan 5000:- i månaden och dessutom känslan av att vara väldigt uppskattad på jobbet. Han är verkligen duktig och sliter hårt för sitt jobb, då är det kul att få lön för mödan.
Barnen är inne i en ganska trevlig period just nu, jag vågar kanppt säga det;-) Så olika som två individer kan vara men så förtjusta i varandra och leker stundtals så fint ihop. Abbe har haft en häftig period av rejäla utbrott, så till den milda grad att vi kontaktade BVC för att be om hjälp. När vi gjort det, satt ord på vad som händer, satt ord på vad vi gör i situationer, försök klura ut när det sker och pratat länge och väl med varandra så vände det vips. Han är en envis och stundtals dramatisk pojke men det känns ju helt okej, alla är olika. Utbrotten kändes värre men har som sagt lugnat sig just nu, kan vara så att han brås på något med ganska hetsikt temperament också, bara en liten hobbypsykologisk gissning;-)
Vi går ju då också i väntans tider. Jag ska bli moster! Det har gått mer än halva tiden och min vackra älskade syster är så vacker med sin växande mage. Att få egna barn är det mest fantastiska jag har varit med om, att bli moster är faktiskt nästan lika fantastiskt. Som jag längtar efter detta lilla barn:) Jag är verklien totalt osugen på fler barn och bebisar själv och det kunde nog inte komma på en bättre tidpunkt tycker jag. Nu tog nog Madde och Gaston ganska lite hänsyn till huruvuda jag tyckte tidpunkten var väl vald eller inte men det tycker jag, så det så;-) Så i juli kommer jag eventuellt tälta på söder i stockholm för att finnas till hands när bebben behagar kika ut, redan en älskad liten kusin:)
KommenteraJag tog barnen och åkte till Medley i Väsby. När de öppnade vad vi där och jag svor att aldrig återvända, det var så förbaskat kallt så inte ens Andreas tyckte det var behagligt. Och då är det kallt;-) Det var så kallt att jag inte ens minns om det var fint eller inte. Nu hade vi hört att det blivit bättre så jag åkte dit. Våra barn älskar att bada! Cleo är ingen ”ute-unge” men i en pool kan hon spendera timmar. Abbe är inte sämre han utan de jublade båda två imorse när vi packade väskan och gav oss iväg. Det var betydligt varmare och nu kunde jag uppskatta det fina badet. Efter två timmar toklek i alla möjliga varianter (det bästa var nog när barnen klättrade upp på en madrass och mamma-valen kom och välte hela ”båten”. Många kalsupar men så härliga skratt från mina fina barn). Abbe är totalt orädd! På med puffarna och sen drar han. Han simmar på rätt bra, hamnar under ytan och får en kalsup, skrattar (?) och simmar vidare. Tur det är andra barnet annars hade jag förmodligen varit gråhårig efter två timmar i baduset med honom;-) Cleo är ju äldre så henne litar jag mer på men hon drar hon också. De simmar på, på sitt eget vis, och man riktigt ser hur de älskar det. Kan inte sommaren komma nu så vi kan bada dagarna i ända;-)
KommenteraÅterigen bloggtorka! Jag är inne i en svacka. Vi renoverar! Eller jag gör inte ett skvatt mer än surar, ha ha. Jag får tillfälliga svackor när vi renoverar. Andreas är så ofantligt duktig. Inte bara på att göra det som ska göras utan även göra det samtidigt som han parerar sin frus gnäll. Att jag fortfarande är gift är ett under;-) Jag förstår mig verkligen inte på familjer som renoverar hela tiden och som orkar leva i ett ständigt kaos. Jag vill ha ordning och reda, fint och städat. Annars mår jag inte bra!
Vad vi gör? Jo, Andreas har byggt ny vägg i vardagsrummet där tvn står. Sedan vi möblerade om har planen varit att göra detta för att kunna sätta upp tvn på vägen i någon sorts arm som går att vrida och tilta och ha sig med. Den väggen som var där innan var vaken hållbar eller speciellt snygg. Så upp med spån hit och gips dit, borra lite och så vips hade han helt plötsligt gjort betydligt mer än han sa från början. Han har lärt sig att inte prata så mycket om renoveringen, jag är lite som en struts. Stoppar huvudet i sanden och låtsas att det inte renoveras alls tills det är klart. Samtidigt har vi ”rensat” den väggen som är en fondvägg för att den ska målas vit. Vi är dock kloka nog att aldrig ge oss på målning igen, eller målningen är väl okej men förarbetet. Bara ordet förarbete ger mig gåshud! Spackel, slipdamm, sandpapper, blääää. Därför har vi tur som har bra folk runt omkring oss som jobbar med sådant och hyrs in för att fixa det åt oss:) Det kommer bli jättebra när det är klart men jag hatar när det ska fixas något så när det här är klart dröjer det läääänge till nästa renovering;-)
Det jag kanske ogillar mest med att Andreas fixar hemma är att det tar tid från familjen. Jag finns ju och kan göra saker med barnen men det är ju inte samma sak (och nu låter det som om det är synd om mig men det är det inte. Jag får ju vara med barnen, det är Andreas det är synd om. Som sliter och är så himla duktig och får avsätta värdefull vara-med-barnen-tid för att han har ett ordningsfreak till fru.). Jag vill att vi ska göra saker tillsammans, att barnen ska få göra saker med båda sina föräldrar. För mig är det jätteviktigt! Nu har två dagar gått åt till att fixa med det här och säkert en till kommer snos från familjens tid-konto. Och inte blir barnen lyckligare av att ha tvn på en arm på en nyfixad vägg, de är glada om tvn funkar. Punkt. Och av att få vara med båda sina föräldrar. Inte ens vi blir lyckligare av att få det finare i hemmet, tror till och med att det finns undersökningar gjorda på vad som gör oss lyckliga och det var inte att ha ett fint hem. Men jag gillar när det är ordning. Jag jobbar med att inte tycka att det är så viktig men jag gör det. Ordning betyder tyvärr att vissa saker måste fixas för att funka, som att förstärka en vägg för att kunna få undan tvn från golvet så att det blir mer ordning;-) Mer än så är det inte, jag har inte gått och blivit design-intresserad utan allt jag begär är att det är funktionellt. Och välkomnande, ett välkomnande hem är en miljard gånger bättre än stela plaza-hem med dyra tapeter. Så det så;-)
KommenteraSå lyckades vi äntligen få dem. I lördags kom Cleo hem med ett gäng under armen. Sen förökade de sig hastigt och vi som först var oroliga att hon inte skulle få tillräckligt många för att bli immun slutade oroa oss efter gårdagen. På insidan av läpparna, i underlivet och hela hårbotten full, sen resten av kroppen också. Det kliar inte så mycket verkar det som, bara i hårbotten, däremot har hon ont och några under armen har blivit infekterade. Känns inte så kul förstås men så skönt att hon fick det nu. Jag var 15 när jag hade det och jag minns än i dag hur sjuk jag var, för att inte tala om min syster som fick halsen full så hon inte kunde andas nästan. Huvva:( Nu hoppas vi bara att Abbe får dem snart, innan sportlovet om vi får önska… Vi vabbar varannan dag så det inte ska bli sån belastning för varken oss eller våra arbetsplatser. Tur att hon har sin fina lillebror, det blir nog lite långtråkigt annars när man inte är sjuk-sjuk utan ganska pigg stundtals…
KommenteraHelgen var riktigt trevlig, och god! I lördags hade vi frukostdejt med vårs vänner och grannar! Jag skulle kunna skriva i timtal om hur mycket vi älskar att bo här och en av de främsta anledningarna är verkligen grannarna. Våra barn har sån tur för de har vänner runt omkring sig jämt om de vill, de blir självständiga och förhoppningsvis trygga med fler vuxna än oss. Vi har också några av våra närmsta vänner här vilket gör att vi får den vänskap vi behöver också utan att behöva anstränga oss. Ibland ses vi på fika, ibland middag, kanske lunch och ibland så frukostar. Det är det godaste målet på dagen tycker jag och dessutom så härligt att ha hela dagen framför sig. Familjen Gröman och Lind kom över till oss på morgonkvisten. Grömans med nybakt bröd och Linds med stans godaste fruktsallad. Vi stod för kaffe och fattiga riddare. Ägg, grönsaker och pålägg delade vi lite på, likaså juice. När Grömans kom stod grabbarna och skrek ett tag av lycka, de hade ju inte setts på säkert tolv timmar!! (Vi får ofta höra på förskolan att Abbe och Lucas är som syskon, de leker så fint och kivas likt syskon. Det är ganska fantastiskt att de hur fina de är och hur självklara de är för varandra). När Sebastian sen kom anslöt han på övervåningen och leken var i full gång. De hade ett eget litet bord som de kom och gick till, åt lite där, smakade lite här. Vi vuxna kunde således njuta av en god frukost och trevligt sällskap. Cleo charmade lilla Benjamin och försvann sen över till Brånns där hon spenderade dagen fram till middag. Vi gick över och umgicks en sväng innan IF Rymden hade möte (och lite mer kafferep medan papporna lekte med barnen) och sen hem för sushigörande. Eller ätande för Andreas stod för görandet. Måste nog säga att den här gången var den bästa hittills, riktigt lyckat! Abbe har tidigare inte ätit laxen men efter hjälp från Cleo (vi har försökt övertala honom länge att prova, för Cleo räckte det med några väl valdra ord och laxen slank ner) åt även han med god aptit.
I söndags var det då äntligen dags för årets Super Bowl. Nackdelen med att gilla en sport som har sitt ursprung i USA är att matcherna går på knasiga tider. Så även i år:) Vi fruar har därför trevligast innan matchen, nämligen under middagen. Det är amerikanskt på menyn, ribs, chicken wings, coleslaw, nybakt bröd, potatowedges osv osv osv. Barnen som alltid ett eget bord och vi vuxna skrattar, äter, umgås och äter lite till. Hemma hos Linds var vi i år som tidigare år då de har bäst förutsättningar för att folk ska kunna sova över då Mattias tar ledigt dagen efter och Celeste har de senaste tre åren prickat in att vara föräldraledig när super bowl är (nåja, för tre finaler sedan var Sebbe inte född men C var ledig eftersom han kom några dagar senare…).
Bilder på frukosten, sushin och vårt fina ”Super bowl-bord”. Hann inte ta kort på maten, jag var för hungrig;-)
