Vips sa det bara och han har slutat amma. Jag hängde inte alls med i svängarna. När han blev sex månader så tog ätandet av riktig mat över successivt under någon vecka och han slutade snart att amma på dagarna. Sedan har jag inte alls haft bråttom med att han ska sluta amma på natten men natten till söndagen i förra veckan snuttade han i sig sin sista slurk. Natten där efter vaknade han aldrig för sin nattliga amning. Och sedan dess har han bara fortsatt sina lugna nätter. Det enda som har behövts är att stoppa in nappen nån gång.
Jag hängde inte alls med där i svängarna. Det gick lite väl fort. Han hade fått amma på natten ett tag till om han hade velat. Men jag hade inte tvingat honom. Jag undrade ändå i slutet om det fann så mycket mjölk kvar i de här brösten.
Med de andra barnen har jag tyckt att det har varit skönt när de har slutat amma. Den här gången hade jag inte bråttom medvetet. Av någon anledning så bara blev det så. Det är nog också för att jag vet att jag inte kommer att amma igen som det känns lite extra i mammahjärtat. (Kanske man ska ta och skaffa sig en fjärde…? )