Kom ihåg mig

Att vara sig själv

Vet du vem du är? Vad du vill, vad du behöver och hur du ska få det?

Det där var några frågeställare vi fick på Älska mer seminariet vi var på förra veckan.. Jag har grubblat på det en del, för jag har inte svaren på alla.. Vi pratade en del om detta att hitta sig själv efteråt och ingen av oss visste riktigt vilka vi är! Flummigt? Ja kanske men ändå inte.. Jag vet betydligt mer om mig själv nu än bara för nåt år sen, jag är mycket bättre på att vara snäll mot själv och jag gillar mig själv ganska bra idag. Mycket tack vare att jag blivit mamma och fått en roll här i livet, det var tufft i början då jag inte kände mig som en bra mamma. Men det är historia nu, men det är ändå på den resan jag hittade en bit av mig själv.

Ett stort problem för mig är att jag är så osäker, så rädd för att inte bli omtyckt.. Det är mycket i mitt bagage som skapat det, men jag tror väldigt starkt att ingen gillar mig på riktigt! Det är ganska jobbigt att gå runt och känna så. Men även där jobbar jag och försöker, det är ett jäkla slit att hitta sig själv! :-) Men jag skulle vilja hitta dit som så många säger, att de en dag gör nån förändring och helt plötsligt bara säger, ”aha, det är det här som är jag!” Är det nån av er som är där? Dela gärna med er om ni gjort något speciellt för att komma dit!

Jag är ganska hemlig här på bloggen om mina känslor, mycket för att jag inte vill/velat visa mig svag.. Men jag hoppas och vill tro att det inte ska uppfattas som något att gotta sig åt! Haha, nu när jag skriver det så fick jag en känsla, varför skulle nån tycka det?? Men tyvärr vet jag att det funnits där. Det är sånt som idag gör det så svårt att tro.. Men jag vill tro bättre, tro på att alla kan förändras. Jag vill det, det är därför jag delar med mig, därför jag berättade om min förlossningsdepression, därför jag nu ska försöka att bli mer personlig även här. Försöka att inte tänka för mycket på vad andra tycker, utan jag vill hitta MIG! Vara tryggare och säkrare och bara veta att så här är jag! Jag visste det en gång, sen tappade jag bort mig nånstans under vägen. Jag hoppas jag hittar henne igen för hon var inte så tokig!

Kommentarer
4 Kommentarer till “Att vara sig själv”
  1. Anna Z skriver:

    Jag undrar om man nånsin kommer hela vägen fram när det kommer till att hitta sig själv? Jag tycker att mycket kommit med åren, tänker jag tillbaka 10 år så är det en enorm skillnad på hur jag är nu och hur jag var då. Och då har jag ju inte direkt varit med om några större förändringar i livet som det skulle vara att få barn tex.

    När jag var yngre skrev jag dagbok (gör det fortfarande, men väldigt sällan numer) i stort sett varje dag under många år. Jag kan tycka att det känns jättejobbigt att läsa vissa saker från den tiden. Självförtroendet var ju verkligen på botten många gånger.

    Har ju såna svackor ibland fortfarande, då man känner sig som världens mest ensamma människa och allt bara är skit. Men tack och lov är det mer sällan och dom bra stunderna är fler!

    Stå på dig Erika! Du är sååå mycket bättre än du tror.
    Massa styrkekramar!

    • Erika skriver:

      TACK Anna! Nä jag tvivlar också, men så träffar man ändå någon som har gjort det och är så nöjd med tillvaron! :-) Men men, mycket kommer nog med åren också. Kramar!!

  2. Emma skriver:

    Känner igen mig – mycket! Jag tycker i alla fall om dig! : ) Precis som du är!
    Kram Emma

Lämna en kommentar

*

annonser