GRAVID med TREAN

Sanningen kring förlossningen

Det finns en sak jag inte har sagt för jag har inte vågat yttra mig om det. Och det är hela sanningen kring varför jag igångsattes. Jag har inte ljugit utan allt kring den stämmer, jag har bara valt att inte nämna en grej. En ganska stor grej. Ni vet den där känslan man får, den som alltid stämmer. Jag fick den i de dagarna.

Dagen jag åkte in så rörde inte Alyssa på sig lika mycket. Förlossningsvärkarna avtog dessutom när vi var inne men jag blev inskriven för att Alyssas hjärtljud ansågs onormala.

Jag nämnde det knappt för Simo för att jag blev rädd. Jag nämnde aldrig min magkänsla för honom. Jag blir sådan när jag blir riktigt rädd. Då blir jag tyst. Men jag smsade honom hela torsdagen om min oro. Och hur glad jag blev när jag kände att hon rörde sig.

Men jag hade den där tickande oron hela tiden. I flera dagar. Den där hemska känslan. Den som alltid stämmer.

Jag tackar mig själv för att jag hux flux bestämde mig för en igångsättning. Den fanns där hela tiden men allt låg på mig och mitt beslut. Läkaren ville vänta till måndagen men det kändes inte bra för mig. Det var för långt bort. Då hade det varit försent.

Tillägger att Alyssa inte har permanenta fel på sitt hjärta, utan det var i graviditeten hennes hjärta slog för snabbt. Och det var ej på grund av stress på det viset.

Det blir inga fler barn

Beträffande 2014 och hur tufft detta år har varit, kan jag lugnt säga att det inte blir fler barn i alla fall. Det är inget nyårslöfte – det är ett livslöfte.

– Så sa jag inte sist trots att jag höll på dö i förlossningen (efterskedet) och sonens operationer…jag sa bara att det inte lär bli fler barn…men jag har velat ha ett barn till (fast inte genomgå en graviditet eller förlossning) och det blev så, om än inte planerat.

Jag har tre underbara barn, det räcker.

Här handlar det om min kropp och det är inte utseendet jag tänker kring då utan att jag har alldeles för jobbiga och smärtsamma graviditeter (förvärkar from hell mer än halva graviditeten samt rullstol pga foglossning) och ska behöva sätta livet till i princip då jag har 2/3 förlossningar har haft otur i efterskedet. Jag har inte bara problem under graviditet utan även efter då jag antingen bryter svanskotan eller att den ”bara” får sig en fet jävla känga och att musklerna som tar stryk i förlossningen (på grund av foglossning där jag blir orörlig) är ett rent helvete i smärtväg att arbeta tillbaka.

Därför är fabriken numera stängd. Den har gått i konkurs. Butiken upphör och är stängd för all framtid.

image

image

image

Hur går det med amningen?

image

Helt ärligt så går det trögt som attan. Jag har lite mjölk och ju mer jag aktiverar mina muskler, hämmar jag matningen till Alyssa, detta för att jag har enorm smärta i axlar, rygg och bäcken. Det tar minst en halvtimme att mata lilltjejen och det tär som tusan på ryggen.

För den som inte vet, hade jag grov foglossning under graviditeten, vilket gjorde mig mer och mer orörlig för varje dag som gick, vilket i sig resulterade i att mima muskler förtvinades – det vill säga försvann. Det är ett helvete i smärtväg att komma tillbaka – och då är jag smärttålig. Men det enda sättet att komma tillbaka som människa igen är att aktivera musklerna. Så jag har ett helvete mer eller mindre. Kort och kort.

Dag 1 på BB förstod man att Alyssa hade fel sugteknik på bröstvårtorna där hon bara tog in själva tutten och inte hela vårtgården som man ska, trots envisa försök. Detta resulterade i svår smärta och jag tilldelades amningsnapp (en gåva från ovan till ammande kvinnor!) av en barnmorska på BB. Vi kompletterade med ersättningsmjölk.

Dag 3 åkte jag på mjölkstockning…men jag rådde bot på det ganska snabbt tack och lov. Ger cred till mig själc för mitt envisa jag.

Dag 4 på BB började det att rinna till äntligen. Det kan ha gjort det redan ett dygn, men säkerställt är från dag 4 i alla fall. Eller inte rinna till, men jag hade fått igång det. Jag var så himla glad för det.

Dag 5 åkte vi hem från BB. Jag hyrde med mig en elektrisk bröstpump hem. 👍

Jag släpper inte lika bra med mjölken till bröstpumpen. Hormonerna behöver dottern för att rinna till. Smärtorna tillåter dock inte att jag har henne i famnen så länge. Det är mellan 30-60 minuter per amningstillfälle nämligen…

Totalt var jag uppe i att ge mitt barn 50-75 % bröstmjölk genom amning och pumpade, resten kompletterades med ersättningsmjölk. 👍 Det här var jag så nöjd med och det var över förväntan med tanke på alla smärtor och allt. Det här var great!

Dag 6 uppdagades det att min yngsta son hade åkt på halsfluss

Dag 7 köpte jag hem amningströjor och amnings-BHar. Här var man positiv trots smärtorna!

Dag 8 förstod jag att blödningarna var mer än vad de skulle vara och jag fick åka in akut. Det var inte bara avslag utan det blödde för mycket och jag var matt och slö, bleknade. Hade egentligen förstått det i två dygn men letade orsaker till att jag hade fel. Det visade sig att jag hade rester kvar inne i livmodern.

Jag fick åka in akut ytterligare en gång till. Detta resulterade i att jag fram till dag 13 fick ta sammanlagt 15 aborttabletter för att driva ut hinnorna. Och med dessa tabletter i kroppen fick jag inte amma. Biverkningarna var kraftiga buksmärtor och jag fick mer eller mindre vara sängliggande den här perioden.

Från att ha pumpat ut max 50 ml från båda brösten, fick jag nu sammanlagt ut max 0,5 ml från båda.

Härefter var jag ändå positiv och försökte ändå. Jag köpte hem en amningskudde för jag var fortfarande positivt inställd till amningen och ville ge den ett försök.

Imorgon är Alyssa 3 veckor. Jag har idag försökt att amma. Jag har försökt att amma åtminstone 1 gång per dag samt pumpa 1 gång dagligen. Det har gått sådär. Det är på grund av smärtor och även mitt ledsna jag som det går sådär. Min mamma är döende och det blir bara värre och värre för var dag som går. Jag har pumpat mer än jag har ammat, men det har också gått sådär. Det är inte viljan det är fel på utan orken (läs: smärtorna som får mig att grina).

Idag dag 20 ammade jag sammanlagt 30 minuter på båda brösten vid lunchtid och kompletterade med ersättningsmjölk.

Vid 15:10-15:15 ammade jag på ett bröst, men Alyssa tyckte nog att det var för mysigt så hon tok-slocknade. Bilden ovan är från det tillfället. 🙂 Så hon fick ersättning. Jag satt med henne i en halvtimme (till 15:40) och försökte, men hon kunde inte hålla sig vaken. Detta är för att hon varit vaken och bara slumrat till ett par minuter sedan varit vaken. För hon skulle äta mellan 14:30-15:00 nämligen. Det fungerar inte med smärtan i ryggen. Tyvärr.

Jag är positiv i alla fall och försöker. Jag ska idag göra iordning soppor berikade på c-vitamin för att ha som mellanmålsdryck 👍 En vän på Facebook har tipsat mig om detta och gjorde för cirka 3 månader sedan. Det är något som kommer från hennes mamma och det har fungerat för dem. Även om det kanske inte fungerar för min del så är det något jag vill testa – och vitamin-boost är aldrig fel! 🙂

Jag och bebis å lite info om läget…

image

Bild från nyss, 23:20 ungefär. Jag håller henne bara när jag sitter i sängen. Håller ej så mycket på grund av värken och att jag kan få plötsliga krampanfall på grund av abortmedicinen… Men hon får ligga bredvid mig i sängen mer. 🙂

Har varit lite hängig sedan 19 ungefär och haft ganska ont i buken. Det är ungefär en halvtimme efter intag av tablett och några timmar framåt som det blöder mer och är värre i smärtväg. Fast det kommer blod hela tiden. Det forsar ju inte, men det är mycket. Det kommer en hel del hinnor också. Inga koagulerade klumpar direkt.

Alltså, jag ber om ursäkt för denna typ av information, men det här är sådant jag vill kunna gå tillbaka till senare ifall jag behöver det. Datum och tider kanske. Minnen. Bearbetning.