Nu har jag bloggat en hel del år. Närmare bestämt är det 10 år nu i juni. Det är en hobby där jag skriver om sånt som intresserar mig och lägger ut bilder som jag sedan går tillbaka till. Det är mest bilder på barnen och all mat vi äter, men också annat som jag tycker är intressant att skriva om.
Genom årens gång har jag fått pikar om mitt bloggande. Att det skulle uppta för lång tid och att jag är fast vid datorn, men så är inte fallet. Jag skriver rätt snabbt och lägger ut inlägg efter hur jag hinner och så. Men ändå är detta typ det främsta argumentet till att jag inte bör blogga. Enligt de som har sagt detta till mig genom årens gång.
Något som verkar svida enormt är att jag jag uppleva saker via bloggen, händelser och fina event, besöka slott och få fina inbjudningar som jag kan involvera barnen i, eller bara jag och Simo, eller med vänner och släkt. Något som svider desto ännu mer, är att jag tjänar pengar på min så kallade hobby. Så det är ju inte bara hobby längre utan även ett jobb. Inte ett riktigt jobb enligt vissa, men pengarna talar ju för annat.
Människorna som driver med mig om bloggen, är tyvärr oftast personer jag känner. Och så kan det röra sig om bekanta, eller vänner till dessa som jag känner. Då pikar man mest på om maten jag lagar, som jag ju lägger ut mycket bilder på. Det har skrivits om det på Facebook bland annat, där jag blir pikad om just bloggen och just mina matbilder. Då ska jag hånas och det är så kul tydligen.
Alla har vi väl olika hobbys? Min är att skriva och jag gillar det. Jag mår bra av det. Varför ens snacka skit om saken? Andra gillar att spela golf, somliga tycker om att spela WoW, eller annat som faller dem i smaken.
– Varför ska jag som bloggare bli så utpekad för? Svider det så förbannat hårt?
Här är jag igår när vi precis beställt in middag efter att ha badat och bastat i över 1,5 timme – mör och go och på ett sprudlande bra humör.
Bara en tanke såhär mitt i allt… Jag mår inte dåligt av dessa kommentarer (annars hade jag nog slutat blogga för länge sen), utan undrar mer hur det står till med dessa personers mående om hur de känner ett måste att behöva klanka ned på mig som utövar en för mig bra hobby?