gästblogg

Gästblogg: Kyla? Hurra!

Gästbloggare

Är du gravid? Bli medlem idag!

Liv är stolt mamma till Ix och jobbar som chefredaktör på Allt för föräldrar där hon bloggar flitigt i bloggen LivsStil

[email protected]

Kyla? Hurra!

Det är inte någon hemlighet att vi nordbor lider av vanföreställningen att det är sommaren som är tiden då vi tar igen för ”de mörka månadernas nedbrytande inverkan”.

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Vi behöver dessa mörka månader för att slicka alla de stressrelaterade sår sommaren har åsamkat oss.

Semestertiden som med sin ilsket gassande sol skriker på oss att vi ska masa oss upp ur sängen och gå ut och njuta!

– Åk på den där utflykten, träffa dina gamla vänner, grilla och jogga och lägg om livsstil och bada och cykla och åk till spännande resmål. Men skynda dig, för sommaren är kort!

Sätt det i relation till den fallande snön som istället lätt lakoniskt föreslår en förmiddag i sängen, smuttandes på en kopp te, mysandes med sitt barn. Eller pulkafärder i den vintervita backen eller snögubbsbyggande eller.. ja listan är till synes oändlig!

Tro mig, det är nu vi verkligen kan släppa prestationsångesten och ta tag i vila och njutning. Hurra för minusgrader som gör det tillåtet att stanna inne!

Gästblogg: Mamma – glamour

Gästbloggare

Är du gravid? Bli medlem idag!

Liv är stolt mamma till Ix och jobbar som chefredaktör på Allt för föräldrar där hon bloggar flitigt i bloggen LivsStil

[email protected]

– Men hur glammigt kan det vara, ville P veta.

– Ganska glammigt faktiskt, svarade jag.

Diskussionen rörde livet som mamma.

P är min ”aldrig-gifta-sig-aldrig-bli-mamma-alltid-singel-det-är-ju-så-kul”-vän.

– När var du utomlands senast, undrade hon och la armarna i kors.

– Du, det var ett tag sen. Men att vara mamma är glammigt på ett annat sätt. Du vet känslan när man kommer hem från Cannes och har handlat hem flera påsar Couture, sa jag, mån om att nå fram till P.

– Självklart, sa P.

– Det här är mycket bättre, sa jag och log.

P såg tveksam ut och andades långsamt in genom näsan. Det var inte utan att jag förstod henne. Jag såg vad hon tänkte, för det var vad jag själv hade tänkt så många gånger när jag träffat någon av mina väninnor som ”gått över till andra sidan”, mamma-sidan. Hålögda, med håret hopsnott i en rufsig hästsvans och med ett fånflin på läpparna.

Nu satt jag här, med samma fånflin som enbart innehas av mammor och nyligen värvade sektmedlemmar.

Jag undvek skickligt att svara på Ps utfrågning gällande mina senaste besök hos hudterapeut, massör och frisör av rädsla för att hon hade golvat mig om jag svarat sanningsenligt.

Jag kommer att återgå till mina gamla vanor med regelbundna besök hos diverse skönhetsexperter. Så småningom. Men sanningen är att först nu förstår jag innebörden av att ”skönheten sitter i betraktarens ögon”. Den betraktare vars ögon jag speglar mig i är min dotters, och hon tycker att jag är urvacker som hålögd, rufsig och med ett fånflin på läpparna.