BLOGG & PRESS

Annons
Annons

Påskfjädrar är djurplågeri!

Påskfjädrar är så vackra och fina i alla färger de sprudlar i, men de flesta som säljs i butik plockas direkt från fåglar, däribland kalkon. Man vet ofta inte heller om fjädrarna plockas när fågeln är död eller levande.

Enligt en kartläggning som djurskyddsföreningen Djurens Rätt har genomfört, kommer påskfjädrar i svensk handel nästintill uteslutande från kalkoner. Enligt Djurens Rätt, kommer fjädrarna från den amerikanska köttindustrin och transporteras sedan till Kina för att färgas.

Så snälla, bojkotta påskfjädrar eller köp åtminstone sådana av syntetiskt material.
Jag har faktiskt tillhört dem som tror att de där vanliga påskfjädrarna är syntetiska på grund av deras färger, men för några år sedan, kanske 5, bojkottar vi påskfjädrar från fåglar. Det är inte värt det.

– Hur gör och tänker du kring ämnet?

Annons

Vad har folk emot bloggare?

Nu har jag bloggat en hel del år. Närmare bestämt är det 10 år nu i juni. Det är en hobby där jag skriver om sånt som intresserar mig och lägger ut bilder som jag sedan går tillbaka till. Det är mest bilder på barnen och all mat vi äter, men också annat som jag tycker är intressant att skriva om.

Genom årens gång har jag fått pikar om mitt bloggande. Att det skulle uppta för lång tid och att jag är fast vid datorn, men så är inte fallet. Jag skriver rätt snabbt och lägger ut inlägg efter hur jag hinner och så. Men ändå är detta typ det främsta argumentet till att jag inte bör blogga. Enligt de som har sagt detta till mig genom årens gång.

Något som verkar svida enormt är att jag jag uppleva saker via bloggen, händelser och fina event, besöka slott och få fina inbjudningar som jag kan involvera barnen i, eller bara jag och Simo, eller med vänner och släkt. Något som svider desto ännu mer, är att jag tjänar pengar på min så kallade hobby. Så det är ju inte bara hobby längre utan även ett jobb. Inte ett riktigt jobb enligt vissa, men pengarna talar ju för annat.

Människorna som driver med mig om bloggen, är tyvärr oftast personer jag känner. Och så kan det röra sig om bekanta, eller vänner till dessa som jag känner. Då pikar man mest på om maten jag lagar, som jag ju lägger ut mycket bilder på. Det har skrivits om det på Facebook bland annat, där jag blir pikad om just bloggen och just mina matbilder. Då ska jag hånas och det är så kul tydligen.

Alla har vi väl olika hobbys? Min är att skriva och jag gillar det. Jag mår bra av det. Varför ens snacka skit om saken? Andra gillar att spela golf, somliga tycker om att spela WoW, eller annat som faller dem i smaken.

– Varför ska jag som bloggare bli så utpekad för? Svider det så förbannat hårt?


Här är jag igår när vi precis beställt in middag efter att ha badat och bastat i över 1,5 timme – mör och go och på ett sprudlande bra humör.

Bara en tanke såhär mitt i allt… Jag mår inte dåligt av dessa kommentarer (annars hade jag nog slutat blogga för länge sen), utan undrar mer hur det står till med dessa personers mående om hur de känner ett måste att behöva klanka ned på mig som utövar en för mig bra hobby?

Annons

School of Rock och kodkampen på Nickelodeon

Hej allihopa, tänkte berätta lite programmet School of Rock som visas på Nickelodeon måndag till fredag klockan 17:25. Det är ett program som handlar om barn som går i en skola där det är mycket sång och musik genom hela serien. Det är en amerikansk musikal-serie som är baserad på filmen med samma namn. Läs gärna mer om programmet HÄR.

Ett annat tips som jag skulle vilja tipsa er om, är att låta era barn delta i tävlingen kodkampen som Nickelodeon arrangerar. I denna omgång har tävlingen tema musik och i fokus då står populära popstjärnorna Marcus & Martinus och Youtubern Vlad Reiser. Tävlingen går ut på att man via ett program då lär sig att koda och programmera. Barnen som ska vara mellan 6-12 år (eller med klassen års F-6, skapar sina egna remix av Marcus & Martinus låtar “Bae” och “Girls” i programmeringsverktyget Scratch. På hemsidan finns flera skojiga ljudklipp och bilder som barnen kan använda sig av. I länken ”kodkampen” ovan finns alla regler att läsa, som att tänka på att inte ta bilder från nätet samt annat som är bra att veta.

Zacharias vet redan om tävlingen och så, det har jag visat honom. Jag tänkte även pusha på i Joshuas klass om det är något för dem att tävla i :-)

Annons

Vår bilfärd under terrordåden – i skrivande stund! Stockholm 170407

Jag finner inga ord om dagens händelser. Har inte hunnit att följa allt på nyheterna då jag och barnen satt fast i bilen nära de centrala delarna av Stockholms innerstad. Meddelar kollegorna att jag förmodligen blir sen till arbetet då jag sitter fast i trafiken. 

Under tiden vi sitter i bilen, vet jag inte hur många polisbilar, civilare, SÄPO-bilar, sjukvårdstransporter och ambulanser som åker förbi oss. Blåljusens sirener ljuder hela tiden. Joshua är orolig och vill inte höra om terrorn på radion. Snart ser jag två civilare komma och i den andra bilen som efterföljer ser jag att medpassageraren som är polis Av Högre rang med mörka kläder och hjälm, hålla ett draget automatvapen.

Under tiden i bilen ser vi människor i klungor vandra längs vägen, bilar köra upp på gräsmattor för att kunna ta sig över till nästa fil på andra sidan, folk som kliver av bussen mitt i gatan och civila poliser åka på gångvägar för att kunna ta sig fram…

Simo som jobbar i Solna, är nu fast i innerstan. Innerstan, de mest centrala delarna där polisen vädjar till allmänheten att inte befinna sig. Vi lyckas hålla oss någorlunda i schack med trafiken och kommer inte så långt. 

Nu är vi i Västberga. Precis nu kom flera civilbilar, några andra röda bilar och två brandbilar. Jag hörde precis Det höga tutet och då kommer en lastbil å jag börjar skaka gör att jag tror att det är den som ska köra ut i trafikstockningen. Nu kommer en till brandbil bron över mig som åker mot Årsta!!!!

Mina djupaste beklagan går idag till offren och deras anhöriga. ❤