sonen opereras

Hur J mår efter operationen

Ni är många som har frågat om hur J mår efter operationen, och allt har gått jättebra. Nu är det två veckor sedan pojken opererades och jag känner mer eller mindre att jag kan andas ut. Han röjde ganska omgående efter operationen, fastän han skulle vila och ta det lugnt. Bland annat har J börjat att sätta igång ugnen, han springer efter storebror Z och mår allmänt bra.

Bilder från igår och idag:

CSC_0002

Knasbollen försöker trä på en vante på foten.

CSC_0015

Det är kul att låta i den här.

DSC_0001

På förmiddagen idag, lekte vi en stund och så läste vi ur en första-orden-bok.

CSC_0007

Nu sover dock min lilla skrutt, så jag ska passa på att äta lunch.

Sonen är numera opererad

20101019154

Här ligger J på uppvaket tillsammans med sin bästa vän Nalle. Alla bilder i detta inlägg är plåtade med mobilen.

noter

När J skulle sövas, fick han titta på ett videoklipp med sången från Lejonkungen.

Operationen tog längre tid än beräknat, men förflöt bra ändå. Sonen vaknade något tidigare på uppvaket men det resulterade endast i en grinig son och var egentligen aldrig något problem. J kunde åka hem redan samma dag och det har fungerat bra. Det var första dygnet J behövde regelbundet med smärtstillande, men därefter har det fungerat som det ska.

Jag har beslutat att inte ge några specifika detaljer om vad det var för typ av ingrepp det handlade om och jag hoppas att ni läsare förstår och respekterar detta. Tack.

20101019159 - Kopia

En stund efter uppvaket får sonen glass och saft utav personalen.

20101019161

Visst ser han stor ut på denna bild?

20101019163

Leka med bil är kul, även om man ligger på sjukhus.

Det blir en operation

På bilden ovan är J två veckor gammal och är nyligen opererad för magmunnen som då inte var fullt utvecklad. Detta har inget att göra med kommande operation.

Idag var vi på Astrid Lindgrens barnsjukhus för en undersökning av J. Vi blev varskodda om att det handlar om ”två saker”, varav ena måste opereras snarast. Det är en liten, men nödvändig operation. Det är som sagt inget livshotande och J mår inte dåligt utav det. Men om det inte åtgärdas i tid, kan J få bestående men. Jag finner detta jobbigt och orättvist, ”varför just min son?”. Men missförstå mig rätt; jag tycker naturligtvis att det är bra att ”sakerna” åtgärdas.

När, var och hur delger jag er när allt är färdigt. Det enda jag väljer att nämna i dagsläget, är att operationen kommer ske denna höst.

Nu är vi hemkomna från sjukhuset….

Först och främst vill jag tacka er läsare som har peppat mig inför denna dag. Det har varit en jobbig period, men Ni har hjälpt mig (oss) att se ljusare på det hela. Ni har förstått mig till fullo vad det gäller min oro inför en eventuell operation. Jag måste även tacka er för att ni har respekterat att jag inte har velat berätta exakt i detalj vad det handlar om för problem med sonen, eftersom jag finner detta väldigt intimt och det känns inte rätt att skylta med informationen.

Tack.

Som det ser ut i dagsläget, behöver inte Joshua opereras – men om ”saken” förrvärras, måste vi återigen kontakta sjukvården för en koll. Försvinner ”den” inte innan tre års ålder, så kommer problemet att opereras. Det är ingen livshotande åkomma, men ändå så pass allvarligt att det kan komma att ge men för livet om det inte åtgärdas i tid.